Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

I huvudet på Stina Svensson

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 13:21, 17 mar 2017

Vilka tankar far genom huvudet under ett 90min cykelpass? Häng med så får ni se.

Jag kör väldigt stor andel av mina cykelpass på mälaröarna. Försöker verkligen hitta alternativ och passet ni får vara med på är ett sådant. Tanken för eftermiddagens pass igår var att kolla Järva fältet med infart via Överjärva gård, och om jag inte hittade någon bra väg där eller det var för knasigt underlag så skulle jag improvisera.

[Start från jobbet på Sveavägen 44 vid 1640, dvs mitt bland en hel del hemvändande trafik]

Oj vad mycket bilar. Jaja det är bara att gilla läget och köra lugnt tills jag kommer bortanför Karolinska. Jag kommer hinna bli trött längre fram.

Lalala.

[Uppe i höjd med Solna kyrka]

Åh, skönt nu kan jag börja trycka på lite. Undrar om de fixat cykelvägen längs Kolonnvägen [i höjd med Mall of Scandinavia] där det var så struligt förra vecka. Yes!! Det har de. Bara att köra på. Förra veckan ja. Jäklar vilken soppa det var här då. Skönt att det är mer vårlikt nu och inte lika med-livet-som-insats. Hoppas hoppas det är ok ute i skogen på Järva fältet. Inte som förra gången när jag kraschade i första kurvan eftersom det var knögglig blankis under nysnö. Haha vilken dum idé det var till att börja med att ens testa.

[Överjärva gård]

Vad mysigt är det här. Härligt att så nära centrum ha något som detta. Gillar verkligen att få köra genom gården och över bron in på Järva cykelled.

Oj, hästar. Hur hanterar jag dem? Lugnt lugnt. Japp det gick bra för båda parter.

Här kommer kurvan jag kraschade i… Yes!! isfritt. Det här går ju galant.

[så här såg det ut förra tisdagen:

32465082324_f110c076c2_o

på väg tillbaka över bron efter krasch]

Hmmm lite blött. Jaja jag får spola av cykeln när jag kommer hem – det är ju härligt att köra här. Vänta nu, vilken väg ska jag ta här? Ehh, ok järva cykelled-skylt visar höger, lika bra att köra höger. Åh nej nu blev det is. Tråk-is som inte är så hård så det går att cykla på utan mer snöblandad som en sjunker igenom på. Orkar inte! Jag går istället, det är ju bara ett litet parti. Gud vad knäppt det känns att gå i cykelskor!

Skönt nu är det riktigt bra väg. Tjoho jag flyger fram genom skogen. Oj, nu tog skogen slut. Ska jag vända? Fast det här verkar ju vara en bra cykelväg. Äh, jag kör vidare. Undrar var jag är någonstans? Ah, det står Kista på det där stora komplexet på andra sidan den där stora vägen. Motvind. Då borde jag rimligen vara på väg in mot stan igen eftersom det var medvind på väg ut. Hur länge har jag varit ute? 30 min. För tidigt för att vända hemåt, men jag kör vidare i samma riktning. Borde ju komma till Solna förr eller senare och om jag inte varit ute tillräckligt länge då kan jag köra via Hagaparken bort mot universitetet och loopa något varv vid Stora skuggan. Oj, vilken uppförsbacke. Skarp högersväng här. Är det bra? Ah, där är en skylt det står Stockholm 10 på. För kort, men lika bra att följa.

Lalala.

Aha, här är Gamla enköpingsvägen. Den letade jag ju efter en annan gång. Nej, nu hamnade jag via cykelvägen på andra sidan. Vänster eller rakt fram, vänster eller rakt fram. Ser ut att vara roligare väg åt vänster, jag kör på det. Men nu svänger det väldigt mycket höger… Intuitionen säger att jag borde köra mer rakt fram. Höger, höger. Inte bra. Oj, vilken nedförsbacke. Va fa’an nu är jag ju tillbaka där jag började! Hur hände det?!? Eller det kanske inte är så konstigt med tanke på alla högersvängar. Ok, välj om välj rätt, jag får helt enkelt välja den mindre attraktiva vägen.

[Kollar gatskylt]

Jaha, var det Rissneleden jag hamnade på? Den körde jag ju förra veckan. Och inte känner jag igen mig…

Vilken trist väg jag hamnade på! Detta är tydligen Duvbo. Smalt och definitivt inte gjort för att cykla fort här inte. Ah, en skylt mot Solna. Jag kör dit åt. Kan ju knappast bli värre. Eller. Mitt i något centrum. Inte heller gjort för att cykla fort. Stor väg. Jag är i vägen :(.

Yes!! Frösundaleden med skylt mot Hagaparken. Detta kommer bli bra. Åh nej, inte en sådan där smal flanörcyklingscykelväg! Jag vill ju cykla fort.

Vänta nu, här har jag varit förut. På väg mot Hagaparken. Skönt nu känner jag igen mig på riktigt. Fortsätt så. Eller ja visst ja, först hamnade jag ju vid den där knasiga spårövergången. Hur många tåg ska passera innan jag får komma över?

Äntligen min tur! Upp och över spåret, så var det. Och det var ju där jag hittade skyltar mot Täby, som jag sedan tappade bort.

[Har en idé, som jag inte vet stämmer, om att cykelväg mot Täby borde vara för pendling och inte flanerande, och att om den är i Solna så borde den förr eller senare möta den som kommer från centrum på andra sidan brunnsviken, vilken jag skulle kunna ta hem]

Nytt försök. Och där tappade jag skyltarna igen! Hur svårt kan det vara? Helt otroligt! Jaja jag hamnade ju i Hagaparken förra försöket så det borde jag kunna göra denna gång också. Yes! Jag ser Hagatoppen. Nu är jag safe!

[Tar gång/cykelbron över E4]

Ja just det det är ju den här vägen jag ska komma ihåg att inte ta när jag kör racer. Tungt med cyclocross & dubbdäck men också så smidigt. Då gör det liksom inget att jag hamnar mitt i backen upp till Hagatoppen efter bron. Det är bara att cykla backen ner. Med racern hade jag ju fått kliva av här. Också skönt med cyclocrossen i Hagaparken eftersom jag kan följa kända löpvägar från Hofvet-träningar utan att behöva bry mig om att de råkar gå via liten skogsstig. Som den här. Kul att cykla stig!

[Brunnsviken rundas]

Tänk att vi simmade runt här i somras. Inte långt kvar nu till swimrun-säsongen kan börja. Borde bli lagom till att jag har kommit igång med löpningen igen. Inte långt kvar tills det är dags att börja jogga igen. *längtar*. Efter openwater-sim och, allra mest, löpning.

Nu är det bara uppför den där backen och sedan är jag vid viadukten på väg mot universitetet. Eller vänta nu. Ja just det jag ska genom Bergshamra första. Och det var ju här det var sådana där mysiga flanörcyklingscykel- & gångbanor. Jättebra för just det, men inte det jag vill ha när jag träningscyklar. Jag är en fara för flanörcyklare, hundägare och strosare. Och de är ivägen för mig. Fokus! Det är bara en kort bit. Ta det lugnt. Snart Stora skuggan. Kan trycka på där.

Yes, ute på andra sidan. Och där är viadukten! Tryck på. Svider härligt i benen. Vad är klockan? Ok, jag hinner en omväg innan jag måste hem till middagen. Undrar vad de håller på med på dessa vägar egentligen? Var kommer allt grus ifrån?!? Kan ju inte vara bara från i år? Eller? Känns som det är mycket mer här än på någon annanstans i stan. Nåväl, inte lång tid kvar innan det ska rensas. Hoppas jag.

Och nu ska jag komma ihåg att jag ska svänga över Roslagsvägen där vi brukar korsa med Hofvet på väg från ÖIP till Hagaparken. Säkert smartare än att göra som i måndags när jag körde hela vägen ner till Roslagstullsrondellen. Det är så mäckigt där nere. Blir liksom aldrig grönt för cyklister vid den här tiden och det är dessutom dubbla trafikljus.

[Över vägen]

Fast cykelbanan är klart smalare här. Well, det funkar. Nu så, inte långt kvar. Jäklar vad det bränner i benen. Och det trots att det varit många stopp och en hel del lugna partier. Fast det är klart att jag har ju ett mustigt morgonpass i benen också. Det blir bra med cykelvila imorgon. Ladda inför långpass på lördag. Får se vad jag ska ut på för äventyr då.

Åh, vilken lycka, grönt ljus direkt efter tunneln från Hagaparkshållet mot Sveavägen.

[Kör norrtullsgatan mot odenplan]

Nice, där är Kafé Orion. Får ta lunch där i helgen någon gång. Fast inte på lördag för då ska jag ju testa det där gulddrakenominerade stället med en kompis. Det blir spännande. Hoppas det går att få en lunch där som passar efter långcykling. Att det alltid ska vara så svårt.

Ok, se till att rulla sista kvarteren nu. Du vinner inget på att hetsa här mer än irritation för dig själv och från medtrafikanter.

Hemma!

Så kan det se ut i mitt huvud. När jag cyklade just denna vända fick jag för mig att jag irrade runt en massa, men kollar jag på kartan i efterhand så ser det helt ok ut. En runda med osedvanligt låg medelhastighet, men så går det när en kör en del stig, hamnar på flanörcyklingscykelbanor och dessutom behöver stanna för att kolla kartan lite då och då.

irrande

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20

Livräddare

För några veckor sedan hölls en, frivillig, HLR-kurs på jobbet. Jag har gått sådan tidigare men ville gärna repetera. Kunskapen är ju liksom av den art att en gärna vill att den ska sitta i ryggmärgen i skarpt läge men helst inte vill hamna i skarpt läge. Mycket bra kurs!tisdag 6/6 8:06

Vilse i pannkakan

Jag var några dagar i Lund i början av förra veckan. Jobbresa med en blandning av möten och kurs. Har varit där hyfsat mycket, aldrig någon längre period men någon dag då och då utspritt under många år. Trots det brukar jag ha stora problem med navigeringen. I de flest städer jag känner till på samma nivå som jag känner Lund brukar jag kunna ta ut en riktning mot platsen jag ska till, jobba utifrån den och sedan hamna hyfsat rätt. Men i Lund kan jag hamna åt motsatt håll om jag inte är observant. Staden och min orienteringsförmåga verkar vara någon sorts allvarlig mismatch.måndag 5/6 12:18

En all-nighter

Konstig period detta. Jag är igång och springer igen, upptrappning fortfarande men mer och mer på riktigt. Det går bra. Jag flyger fram. Steget är lättare än någonsin. Stark i, och använder, rätt muskler. Det går att springa fort. Det går att ligga och nöta på platten. Det går att springa upp och ner och på ojämnt underlag i skogen. Men jag är så rädd att det ska göra ont. Jag vill så gärna att det ska funka denna gång. Vi snackar på nivån att jag inför varje löppass känner sådan oro att jag nästan bangar. Väl ute så är det magiskt – roligt, lätt och inte ont. Det lever jag på när jag kommer hem igen. Tills allt börjar om igen inför nästa löppass. Oklart hur länge det kommer ta innan jag vågar lite på att det funkar. Det är iallafall under omständigheterna lätt att följa sjukgymnastens råd slaviskt. Rehabövningarna görs som de ska och upptrappningsschemat följs. Just nu gäller 85min löp per pass och runt två löpfria dagar i veckan. Det går att få ihop en del mil på det. Men några långpass får inte rum. Då är det ju tur att det finns cykel och att det organiseras diverse brevetlopp.söndag 28/5 13:38

Regeln är att…

… om en inte kan springa långt så får en cykla långt. Så är det.söndag 30/4 17:00

In the heart of Shakespeare country

Onsdag för nästan två veckor sedan begav jag mig till Coventry (in the heart of Shakespeare country enligt hotellets hemsida). Dags för företagets första UK användarmöte. Hemresa på fredagen samma vecka. Hade tänkt spendera den med att skriva något om mina intryck från Coventry. Mötet är till största del presentationer som representanter från kliniker som använder dosplaneringssystemet företaget jag jobbar på utvecklar. För inspiration till andra kliniker och för att vi ska veta hur systemet används  och kan förbättras. [Förtydligande: dosplaneringssystem används på sjukhus när en patient behöver strålbehandling i ett led att bota sin cancer. Systemet försöker optimera fram hur t ex en linjäraccelerator ska skicka fotonstrålar genom patienten. Det är ytterst viktigt att så mycket dos som möjligt kommer till tumören men så lite som möjligt till annat i kroppen.] Superintressant! Det görs så mycket spännande grejor. Härligt att höra att mjukvaran vi gör, till mesta del, är otroligt uppskattad och anses värdefull. Precis innan kl 15 svensk tid på fredagen var det dock dags för mötesutvärdering, vilken jag inte hade någon aktiv roll i. Jag loggade in på Facebook för att kolla läget. Hamnade omedelbart på någon som länk till en artikel om någon lastbil som kört in i Åhléns-huset. Eehhh, alltså i Sverige? I Stockholm? Några kvarter från där jag jobbar? Några kvarter från där jag bor? Där jag och många av vänner och kollegor rör oss dagligen?måndag 17/4 9:36

Komfortzonen

Jag var verkligen hysteriskt nervös inför masters-SM och ville inte åka dit. En swimrunpolare peppade mig med att ”du har fixat klart mycket värre grejor än detta”. Och det är ju onekligen sant. Men grejen är att ultralöpning och utmanande swimruntävlingar är liksom inom komfortzonen. Första bassängtävlingen på 25 år är det inte. Varför är jag så mycket långsammare nu? Är det sig likt? Strosar fortfarande folk omkring i badtofflor? Kommer alla ha sådana där baddräkter med långa ben som verkar omöjliga att ta på? Sådana jag har sett på TV? Kommer antal-längder-skyltar visas på 800m frisim och visslas det vid sista vändningen eller måste jag hålla koll själv nuförtiden? De jag kände förr, ser de likadana ut nu fast 25år äldre, dvs kommer jag att känna igen dem? Och kommer de känna igen mig och komma ihåg mig? Ni förstår vad mycket grejor det finns att fundera på! Och som sagt, i slutändan var det som att komma hem.onsdag 29/3 13:36

A blast from the past och medaljregn

I fredags tog jag tåget till Eskilstuna. Dags för masters-SM som jag något oväntat anmälde mig till tidigare i våras. Ångrade mig hela vägen dit. Vad i hela friden har jag gett mig in på?tisdag 28/3 16:36