Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

I huvudet på Stina Svensson

  • Publicerad 13:21, 17 mar 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Vilka tankar far genom huvudet under ett 90min cykelpass? Häng med så får ni se.

Jag kör väldigt stor andel av mina cykelpass på mälaröarna. Försöker verkligen hitta alternativ och passet ni får vara med på är ett sådant. Tanken för eftermiddagens pass igår var att kolla Järva fältet med infart via Överjärva gård, och om jag inte hittade någon bra väg där eller det var för knasigt underlag så skulle jag improvisera.

[Start från jobbet på Sveavägen 44 vid 1640, dvs mitt bland en hel del hemvändande trafik]

Oj vad mycket bilar. Jaja det är bara att gilla läget och köra lugnt tills jag kommer bortanför Karolinska. Jag kommer hinna bli trött längre fram.

Lalala.

[Uppe i höjd med Solna kyrka]

Åh, skönt nu kan jag börja trycka på lite. Undrar om de fixat cykelvägen längs Kolonnvägen [i höjd med Mall of Scandinavia] där det var så struligt förra vecka. Yes!! Det har de. Bara att köra på. Förra veckan ja. Jäklar vilken soppa det var här då. Skönt att det är mer vårlikt nu och inte lika med-livet-som-insats. Hoppas hoppas det är ok ute i skogen på Järva fältet. Inte som förra gången när jag kraschade i första kurvan eftersom det var knögglig blankis under nysnö. Haha vilken dum idé det var till att börja med att ens testa.

[Överjärva gård]

Vad mysigt är det här. Härligt att så nära centrum ha något som detta. Gillar verkligen att få köra genom gården och över bron in på Järva cykelled.

Oj, hästar. Hur hanterar jag dem? Lugnt lugnt. Japp det gick bra för båda parter.

Här kommer kurvan jag kraschade i… Yes!! isfritt. Det här går ju galant.

[så här såg det ut förra tisdagen:

32465082324_f110c076c2_o

på väg tillbaka över bron efter krasch]

Hmmm lite blött. Jaja jag får spola av cykeln när jag kommer hem – det är ju härligt att köra här. Vänta nu, vilken väg ska jag ta här? Ehh, ok järva cykelled-skylt visar höger, lika bra att köra höger. Åh nej nu blev det is. Tråk-is som inte är så hård så det går att cykla på utan mer snöblandad som en sjunker igenom på. Orkar inte! Jag går istället, det är ju bara ett litet parti. Gud vad knäppt det känns att gå i cykelskor!

Skönt nu är det riktigt bra väg. Tjoho jag flyger fram genom skogen. Oj, nu tog skogen slut. Ska jag vända? Fast det här verkar ju vara en bra cykelväg. Äh, jag kör vidare. Undrar var jag är någonstans? Ah, det står Kista på det där stora komplexet på andra sidan den där stora vägen. Motvind. Då borde jag rimligen vara på väg in mot stan igen eftersom det var medvind på väg ut. Hur länge har jag varit ute? 30 min. För tidigt för att vända hemåt, men jag kör vidare i samma riktning. Borde ju komma till Solna förr eller senare och om jag inte varit ute tillräckligt länge då kan jag köra via Hagaparken bort mot universitetet och loopa något varv vid Stora skuggan. Oj, vilken uppförsbacke. Skarp högersväng här. Är det bra? Ah, där är en skylt det står Stockholm 10 på. För kort, men lika bra att följa.

Lalala.

Aha, här är Gamla enköpingsvägen. Den letade jag ju efter en annan gång. Nej, nu hamnade jag via cykelvägen på andra sidan. Vänster eller rakt fram, vänster eller rakt fram. Ser ut att vara roligare väg åt vänster, jag kör på det. Men nu svänger det väldigt mycket höger… Intuitionen säger att jag borde köra mer rakt fram. Höger, höger. Inte bra. Oj, vilken nedförsbacke. Va fa’an nu är jag ju tillbaka där jag började! Hur hände det?!? Eller det kanske inte är så konstigt med tanke på alla högersvängar. Ok, välj om välj rätt, jag får helt enkelt välja den mindre attraktiva vägen.

[Kollar gatskylt]

Jaha, var det Rissneleden jag hamnade på? Den körde jag ju förra veckan. Och inte känner jag igen mig…

Vilken trist väg jag hamnade på! Detta är tydligen Duvbo. Smalt och definitivt inte gjort för att cykla fort här inte. Ah, en skylt mot Solna. Jag kör dit åt. Kan ju knappast bli värre. Eller. Mitt i något centrum. Inte heller gjort för att cykla fort. Stor väg. Jag är i vägen :(.

Yes!! Frösundaleden med skylt mot Hagaparken. Detta kommer bli bra. Åh nej, inte en sådan där smal flanörcyklingscykelväg! Jag vill ju cykla fort.

Vänta nu, här har jag varit förut. På väg mot Hagaparken. Skönt nu känner jag igen mig på riktigt. Fortsätt så. Eller ja visst ja, först hamnade jag ju vid den där knasiga spårövergången. Hur många tåg ska passera innan jag får komma över?

Äntligen min tur! Upp och över spåret, så var det. Och det var ju där jag hittade skyltar mot Täby, som jag sedan tappade bort.

[Har en idé, som jag inte vet stämmer, om att cykelväg mot Täby borde vara för pendling och inte flanerande, och att om den är i Solna så borde den förr eller senare möta den som kommer från centrum på andra sidan brunnsviken, vilken jag skulle kunna ta hem]

Nytt försök. Och där tappade jag skyltarna igen! Hur svårt kan det vara? Helt otroligt! Jaja jag hamnade ju i Hagaparken förra försöket så det borde jag kunna göra denna gång också. Yes! Jag ser Hagatoppen. Nu är jag safe!

[Tar gång/cykelbron över E4]

Ja just det det är ju den här vägen jag ska komma ihåg att inte ta när jag kör racer. Tungt med cyclocross & dubbdäck men också så smidigt. Då gör det liksom inget att jag hamnar mitt i backen upp till Hagatoppen efter bron. Det är bara att cykla backen ner. Med racern hade jag ju fått kliva av här. Också skönt med cyclocrossen i Hagaparken eftersom jag kan följa kända löpvägar från Hofvet-träningar utan att behöva bry mig om att de råkar gå via liten skogsstig. Som den här. Kul att cykla stig!

[Brunnsviken rundas]

Tänk att vi simmade runt här i somras. Inte långt kvar nu till swimrun-säsongen kan börja. Borde bli lagom till att jag har kommit igång med löpningen igen. Inte långt kvar tills det är dags att börja jogga igen. *längtar*. Efter openwater-sim och, allra mest, löpning.

Nu är det bara uppför den där backen och sedan är jag vid viadukten på väg mot universitetet. Eller vänta nu. Ja just det jag ska genom Bergshamra första. Och det var ju här det var sådana där mysiga flanörcyklingscykel- & gångbanor. Jättebra för just det, men inte det jag vill ha när jag träningscyklar. Jag är en fara för flanörcyklare, hundägare och strosare. Och de är ivägen för mig. Fokus! Det är bara en kort bit. Ta det lugnt. Snart Stora skuggan. Kan trycka på där.

Yes, ute på andra sidan. Och där är viadukten! Tryck på. Svider härligt i benen. Vad är klockan? Ok, jag hinner en omväg innan jag måste hem till middagen. Undrar vad de håller på med på dessa vägar egentligen? Var kommer allt grus ifrån?!? Kan ju inte vara bara från i år? Eller? Känns som det är mycket mer här än på någon annanstans i stan. Nåväl, inte lång tid kvar innan det ska rensas. Hoppas jag.

Och nu ska jag komma ihåg att jag ska svänga över Roslagsvägen där vi brukar korsa med Hofvet på väg från ÖIP till Hagaparken. Säkert smartare än att göra som i måndags när jag körde hela vägen ner till Roslagstullsrondellen. Det är så mäckigt där nere. Blir liksom aldrig grönt för cyklister vid den här tiden och det är dessutom dubbla trafikljus.

[Över vägen]

Fast cykelbanan är klart smalare här. Well, det funkar. Nu så, inte långt kvar. Jäklar vad det bränner i benen. Och det trots att det varit många stopp och en hel del lugna partier. Fast det är klart att jag har ju ett mustigt morgonpass i benen också. Det blir bra med cykelvila imorgon. Ladda inför långpass på lördag. Får se vad jag ska ut på för äventyr då.

Åh, vilken lycka, grönt ljus direkt efter tunneln från Hagaparkshållet mot Sveavägen.

[Kör norrtullsgatan mot odenplan]

Nice, där är Kafé Orion. Får ta lunch där i helgen någon gång. Fast inte på lördag för då ska jag ju testa det där gulddrakenominerade stället med en kompis. Det blir spännande. Hoppas det går att få en lunch där som passar efter långcykling. Att det alltid ska vara så svårt.

Ok, se till att rulla sista kvarteren nu. Du vinner inget på att hetsa här mer än irritation för dig själv och från medtrafikanter.

Hemma!

Så kan det se ut i mitt huvud. När jag cyklade just denna vända fick jag för mig att jag irrade runt en massa, men kollar jag på kartan i efterhand så ser det helt ok ut. En runda med osedvanligt låg medelhastighet, men så går det när en kör en del stig, hamnar på flanörcyklingscykelbanor och dessutom behöver stanna för att kolla kartan lite då och då.

irrande

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

Fortsättning följer…

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.tisdag 8/8 17:06

Exotiska Kalmar län

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.måndag 7/8 19:09

Lighthouse run 2017

Dags för semester och lite äventyr. Sitter på bussen söderut. Första delen av detta äventyr är nämligen välgörenhetslöpet Lighthouse Run 2017 på Öland. Tanken är att springa från fyr till fyr under tre dagar (170km). Bara för att det är roligt! Och för att samla in pengar till organisationen Min stora dag som jobbar med att förverkliga drömmar för barn med svåra sjukdomar och diagnoser. Finns en speciell lighthouserun-bössa för den som vill bidra.torsdag 27/7 8:21

Extra allt

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.måndag 17/7 8:13

Exploration phase

Vad gör en om en kommer hem från Roskildefestivalen med fötter som ballonger och med en inflammation i hälen som gör ont? [se tidigare inlägg]fredag 14/7 9:30

Roskildefestivalen och dess efterspel

Jag har varit på roskildefestivalen!torsdag 13/7 14:04

Void

Livet snurrar på fort. Det är träning, jobb, familj, vänner, kulturliv. Ibland behövs lite tomrum. Jag har på senare år hittat ett ypperligt sätt att generera sådant. Ta time out från t ex midsommarafton (eller julafton eller nyårsafton). Det är roligt med fest och hänga med vänner, kanske i någon mysig stuga ute i skärgården, men det är inte ett måste. Ibland kanske tomrum passar bättre. Sådana dagar är verkligen helt fantastiska. De är liksom dubbelt lediga. Helger vill jag få plats med träning, men också hinna träffa vänner, gå på bio, kolla in någon utställning eller så. Men har en väl valt att ta en riktig tomrumsdag så finns inte ens möjligheten att göra sådant. Ingen är hemma och inget är öppet. Jag hinner med långpass, rensa avlopp, laga matlådor mm och efter det är det fortfarande en hel del tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. På ett positivt sätt. Det är det jag är ute efter sådana gånger. Njuta ett tag av att vara ensam och att inte ha något att göra. söndag 25/6 14:59

Den lättnaden

I slutet av hösten, när allt var löpmässigt bajskorv, bokade jag in ett besök hos en sådan där löpteknik-kille med utrustning som kan mäta löpekonomi. En filmas när en springer på löpband och sedan räknas diverse vinklar, markkontakttid osv ut. Eftersom jag hela tiden fick problem på höger sida av kroppen ville jag veta ungefär hur illa det var (och också få tips om hur jag kunde förbättra situationen). Var där i mellandagarna. Och illa var det! En får ha i åtanke att jag just då kunde springa som snabbast 5min/km p g a smärta (i kontrast till att jag lyckats springa 100km i 4min33s /km….) så jag sprang antagligen inte som jag brukar. Fick brutalt dåligt betyg på löpekonomi och högerbenet släpade tydligt efter. Fick jag fram höften lite mer så blev det något bättre, och gjorde mindre ont, men inte bra. Jag fick lite övningar, kämpade på. Men sedan i slutet av januari fick jag ta ett (eller typ massor av…) steg tillbaka. Jag började om från början med löpvila och en sjukgymnast på Bosön som guide. När jag började springa igen i april kändes det som jag flög fram. Starka fötter, bra sätesmuskulatur och nedre magmuskulatur som är i fas med övre, högerlåret börjar bli lika starkt som vänster, smidigare i kroppen så steget kan tas ut bättre. Det blir så mycket lättare då. Så jag har flugit fram ett tag. Men hur ser det ut egentligen? Är löpsteget så mycket bättre som det känns? Till slut tog jag mod till mig och bokade uppföljningsmöte hos löpteknik-killen (trots att jag egentligen inte gjort något av det vi kom fram till på första mötet). Mycket nervös sprang jag dit i onsdags. Just den dagen råkade vara en sådan då jag inte hade speciellt bra känsla i kroppen, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vet egentligen inte varför jag var så nervös men jag vill ju gärna ha ett snyggt och effektivt löpsteg. Och framförallt kunna lita på känslan. Känslan är bra. Upp på bandet igen. Löpband…. Gillas inte. Jag är som bambi på hal is. Men jag fattar ju att mätutrustningen måste stå på ett ställe och inte direkt kan följa med ut i skogen. Tog ett tag innan jag kom in i min rytm. Löpteknik-killen var i detta läge svårtolkad. Undrar vad han tänker? Ser det helt galet ut? Till slut var det dags för mätningen. Försökte springa så mycket som vanligt som det gick. Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Resultaten var bland de bästa han uppmätt i de flesta kategorier. Känslan stämmer! Jag flyger fram på riktigt. Finns givetvis alltid små detaljer att jobba med, och det ska jag göra, men grunden är riktigt bra. Förbättringen av resultaten jämfört med mätningen i mellandagarna var givetvis galet stor. Men den jämförelsen är inte riktigt relevant eftersom jag var rejält skadad då. Hur jag sprang innan det vet jag inte riktigt. Jag är självlärd, mest bara sprungit, aldrig kört någon löpfokuserad styrketräning eller några spänstövningar. Något mer skolad i och med att jag började springa med Fredrikshof och fick veta att det finns något som kallas löpskolning med mångsteg och annat. Men det är en kort period i det stora hela. Av Mårten, som var en av tränarna då och som sett ett och annat löpsteg under åren och som tränat en och annan löpare, fick jag intrycket att steget var helt ok men förbättringspotential fanns. Jag tror och hoppas jag tagit mig ett steg vidare. Bådar gott för framtiden. Nu gäller att hålla tungan rätt i munnen och fortsätta skynda lagom. Tog vägen hem över hagatoppen. Lättad. lördag 24/6 13:12

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20