Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Roskildefestivalen och dess efterspel

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 14:04, 13 jul 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Jag har varit på roskildefestivalen!

34818431893_1f0ee464f4_k

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag gillar verkligen detta med festival! Och bäst av allt är Roskilde. Välbehövlig omstart av tillvaron.

Väderprognosen sa: *regn*.  Surt… men samtidigt har jag med mig att jag minsann var på Roskilde 2007, det berömda regnåret. [festivalrävar i min ålder brukar snacka om 1997, men under 2007 års festival regnade det tydligen dubbelt så mycket som under 1997. Just saying...] 2007 var mitt första Roskilde. En soppa utan dess like, där leran var så djup att den riskerade rinna in i stövlarna ovanifrån, men samtidigt hade jag fantastiskt kul och blev uppenbarligen inte avskräckt. Så… det kunde ju knappast bli värre än det. Regntåligt tält, bra stövlar&regnkläder och smart, vattentät packning gör att en klara det mesta.

Roskildefestivalen pågår söndag till lördag där lördagen är första helgen i juli. Konsertprogrammet börjar inte förrän på onsdagen. Jag hoppade över introdagarna och tog fakirflyget till Köpenhamn på onsdagsmorgonen. På plats i Roskilde redan innan kl10. Jag hade teamat upp med två vänner från Lund. En skulle komma senare under dagen och den andra dagen efter. Först på plats alltså så det var på mitt ansvar att hitta en bra plats för vårt camp. Tog min extremt tunga packning på ryggen och började vandra. Packningen var egentligen minimalistisk, i princip bara några t-shirtar&underkläder, toalettsaker och lätt löputrustning, men tält, stövlar och sådant väger en del. Drog mot vårt favoritområde där jag bott två av de tre festivaler jag har varit på. Hoppas hoppas… Och det visade sig att det skulle gå att hitta plats där. Tält överallt, men inte så hårt packade att den inte skulle gå att knö in tre till. Undvek den del där det fanns hyfsat med plats men som låg en bit ner på en slänt mot en nedsänkning. Lärdom från 2007. Väldigt dum idé om det regnar mycket! Andra delar som är bra att undvika är allt för nära stängsel (dvs spontana pissoarer).  Extra viktigt om stängslet är på förhöjning med sluttning ner mot tältområde. Mycket att tänka på. Till slut hittade jag det som verkade vara en perfekta platsen. Langade upp mitt tält, la ut presenningar för att muta in plats till vännerna och la mig på rygg med en bok för att vänta på ena vännen som skulle dyka upp om någon timme. I solen! Ja vid denna tidpunkt var det faktiskt sol.

Efter en stund i solen så tyckte visst granncampet att jag verkade lite ensam och vilsen så jag blev inbjuden att hänga med dem. Det blev någon timme med ett gäng norrmän och danskar i dryga tjugoårsåldern som hade en fart på alkohol(ochannat)intag vilken jag varken vill hålla eller ens skulle klara av att hålla längre. Men det spelar ingen roll. Det var supertrevligt ändå!

Vännerna dök upp en efter en. Kära återseenden. Även molnen på himlen dök upp. Solen försvann för gott. Regnade gjorde det men bra mycket mindre än utlovat. Dock tillräckligt för att det skulle se ut så här:

35647554135_93559b3806_k

Så det var att slira runt med stövlar och regnkläder större delen av festivalen. Det är något härligt i det också. En släpper ännu mer på garden på något sätt.

Så mycket bra musik! De konserter som sitter kvar längst är:

Solange! Festival i ett nötskal. Magisk konsert med en artist som jag antagligen inte skulle ha tagit initiativ till att se på hemmaplan. Jag lyssnar inte på henne. Men vilken artist. Bra musik i kombination med excellent scenshow.

35459274282_b841feb327_k

The XX! Har sett dem förut. Många gånger. Och de levererar igen och igen och igen. Tänkte på det under konserten att det är väldigt ovanligt med ett band där alla medlemmar är huvudpersoner. Jag gillar låtarna som Romy sjunger, jag gillar låtarna som Oliver sjunger, jag gillar deras samspel och låtarna de sjunger duett, jag gillar Jamie och hans DJande, och jag gillar allt i en enda härlig mix. Konsert precis innan midnatt och under stilla regn. Perfekt!

Slowdive! Ett gammalt shoegazing band från 90-talet. Grymt bra då (även om jag inte lyssnade på dem då). Men som levererar även i nutid. Återförenades för något år sedan. Senaste skivan är ypperlig. Och låtar från tidiga skivor var och förblir relevanta i all evighet verkar det som. Just denna konsert fick också den extra twisten att vi hängde i campet innan, under en klart grå himmel, och diskuterade vilt huruvida det skulle krävas regnkläder även denna, festivalens sista, kväll. När vi gick in i konserttältet var himlen helt grå, när vi kom ut ur tältet var himlen helt blå! [citat från en av vännerna] Snacka om eufori! Vi såg solen för första gången på flera dagar.

35536819381_71b43b9e2c_k

Sprang jag något? Well, of course! Trots att vi slirade runt i leran hela dagarna fick jag mig en halvmara med riktigt pigga ben varje morgon. Helt oväntat och lycka i kubik. Är van vid att festivallöp alltid blir av och gillas men är på klart tunga ben. Blir liksom stabbig av att vara på festival. Men inte denna gång. Bra klipp i steget, trots festival, en del sugande slakmotor och ruttet väder med blåst och regn. Ner för backen till hamnen och där, varannan dag, svänga höger för att springa asfalt eller, varannan dag, svänga vänster för att springa stig. Finns riktigt härliga stigar längs vattnet och i ett naturområde nära vattnet (Boserup Skov). I det senare gick även att testa lerlöpning, ifall jag tyckte att leran på festivalområdet inte räckte.

35587923436_1f634f232b_k

Så nöjd!! Kom hem full av energi, trots den oändliga trötthet i kroppen som blir av en festival. Det är som att vara på träningsläger på något sätt. Fokus på en sak (eller för mig två eftersom jag har löpningen och inte bara musiken) under några dagar. Släppa allt annat. Gå och dansa oändligt mycket. Snacka strunt och allvar om vännerna. Ser framemot nästa års Roskildefestival. Då är jag, med största sannolikhet, där igen. Och då ska jag ha ett självstående kupoltält. Inte ett tunneltält som denna gång. Ett sådant är beroende av ordentlig uppspänning för att hålla tätt och sådan är svår att få till på en festivalcamping. Tältpinnar och tältlinor är sådant som en snubblar på och som försvinner. Jag vet ju det! En annan liten detalj jag noterat för packningslistan är skruvkrok. Stod i kallduschområdet en morgon och funderade på varför de inte satt upp några enkla krokar i träplanket. Typiskt trist att lägga sin duschpackning rakt ner i leran. Då kom en herre in, tog upp en skruvkrok ur väskan, skruvade in den i planket och hängde upp sina grejor på. Ja varför inte?

Och så var det det där med efterspelet… Jo det är tydligen så att mina fötter och vrister inte riktigt gillar att halka runt en miljard steg per dag i ärvda tunga stövlar som kanske inte är helt utformade för mina fötter. De senaste två månaderna har jag bara haft minimalistiska sandaler (löparsandaler med barfotakänsla) alternativt löp-, eller möjligen cykel-, skor på mig så skillnaden var brutal. Jag klarade mig från att bli dunderförkyld, vilket jag var övertygad om att jag skulle bli eftersom jag var lite sträv i halsen och frös galet mycket bitvis (löpning i regn, följt av promenad till kallduschar i blöta kläder är inte helt optimalt), men kom istället hem med fötter som var som ballonger och en inflammation i vänster häl som antagligen beror på mindre överbelastning i kombination med tryck från stövlar. Så kan det gå. Har tagit ett tag att smälta, därav den försenade festivalrapporten. Mer om smältningsprocessen kommer i ett uppföljande inlägg.

Avslutar med en idolbild. Dressed for success liksom:

35587925836_82f68ee8f4_k

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

Fortsättning följer…

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.tisdag 8/8 17:06

Exotiska Kalmar län

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.måndag 7/8 19:09

Lighthouse run 2017

Dags för semester och lite äventyr. Sitter på bussen söderut. Första delen av detta äventyr är nämligen välgörenhetslöpet Lighthouse Run 2017 på Öland. Tanken är att springa från fyr till fyr under tre dagar (170km). Bara för att det är roligt! Och för att samla in pengar till organisationen Min stora dag som jobbar med att förverkliga drömmar för barn med svåra sjukdomar och diagnoser. Finns en speciell lighthouserun-bössa för den som vill bidra.torsdag 27/7 8:21

Extra allt

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.måndag 17/7 8:13

Exploration phase

Vad gör en om en kommer hem från Roskildefestivalen med fötter som ballonger och med en inflammation i hälen som gör ont? [se tidigare inlägg]fredag 14/7 9:30

Roskildefestivalen och dess efterspel

Jag har varit på roskildefestivalen!torsdag 13/7 14:04

Void

Livet snurrar på fort. Det är träning, jobb, familj, vänner, kulturliv. Ibland behövs lite tomrum. Jag har på senare år hittat ett ypperligt sätt att generera sådant. Ta time out från t ex midsommarafton (eller julafton eller nyårsafton). Det är roligt med fest och hänga med vänner, kanske i någon mysig stuga ute i skärgården, men det är inte ett måste. Ibland kanske tomrum passar bättre. Sådana dagar är verkligen helt fantastiska. De är liksom dubbelt lediga. Helger vill jag få plats med träning, men också hinna träffa vänner, gå på bio, kolla in någon utställning eller så. Men har en väl valt att ta en riktig tomrumsdag så finns inte ens möjligheten att göra sådant. Ingen är hemma och inget är öppet. Jag hinner med långpass, rensa avlopp, laga matlådor mm och efter det är det fortfarande en hel del tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. På ett positivt sätt. Det är det jag är ute efter sådana gånger. Njuta ett tag av att vara ensam och att inte ha något att göra. söndag 25/6 14:59

Den lättnaden

I slutet av hösten, när allt var löpmässigt bajskorv, bokade jag in ett besök hos en sådan där löpteknik-kille med utrustning som kan mäta löpekonomi. En filmas när en springer på löpband och sedan räknas diverse vinklar, markkontakttid osv ut. Eftersom jag hela tiden fick problem på höger sida av kroppen ville jag veta ungefär hur illa det var (och också få tips om hur jag kunde förbättra situationen). Var där i mellandagarna. Och illa var det! En får ha i åtanke att jag just då kunde springa som snabbast 5min/km p g a smärta (i kontrast till att jag lyckats springa 100km i 4min33s /km….) så jag sprang antagligen inte som jag brukar. Fick brutalt dåligt betyg på löpekonomi och högerbenet släpade tydligt efter. Fick jag fram höften lite mer så blev det något bättre, och gjorde mindre ont, men inte bra. Jag fick lite övningar, kämpade på. Men sedan i slutet av januari fick jag ta ett (eller typ massor av…) steg tillbaka. Jag började om från början med löpvila och en sjukgymnast på Bosön som guide. När jag började springa igen i april kändes det som jag flög fram. Starka fötter, bra sätesmuskulatur och nedre magmuskulatur som är i fas med övre, högerlåret börjar bli lika starkt som vänster, smidigare i kroppen så steget kan tas ut bättre. Det blir så mycket lättare då. Så jag har flugit fram ett tag. Men hur ser det ut egentligen? Är löpsteget så mycket bättre som det känns? Till slut tog jag mod till mig och bokade uppföljningsmöte hos löpteknik-killen (trots att jag egentligen inte gjort något av det vi kom fram till på första mötet). Mycket nervös sprang jag dit i onsdags. Just den dagen råkade vara en sådan då jag inte hade speciellt bra känsla i kroppen, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vet egentligen inte varför jag var så nervös men jag vill ju gärna ha ett snyggt och effektivt löpsteg. Och framförallt kunna lita på känslan. Känslan är bra. Upp på bandet igen. Löpband…. Gillas inte. Jag är som bambi på hal is. Men jag fattar ju att mätutrustningen måste stå på ett ställe och inte direkt kan följa med ut i skogen. Tog ett tag innan jag kom in i min rytm. Löpteknik-killen var i detta läge svårtolkad. Undrar vad han tänker? Ser det helt galet ut? Till slut var det dags för mätningen. Försökte springa så mycket som vanligt som det gick. Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Resultaten var bland de bästa han uppmätt i de flesta kategorier. Känslan stämmer! Jag flyger fram på riktigt. Finns givetvis alltid små detaljer att jobba med, och det ska jag göra, men grunden är riktigt bra. Förbättringen av resultaten jämfört med mätningen i mellandagarna var givetvis galet stor. Men den jämförelsen är inte riktigt relevant eftersom jag var rejält skadad då. Hur jag sprang innan det vet jag inte riktigt. Jag är självlärd, mest bara sprungit, aldrig kört någon löpfokuserad styrketräning eller några spänstövningar. Något mer skolad i och med att jag började springa med Fredrikshof och fick veta att det finns något som kallas löpskolning med mångsteg och annat. Men det är en kort period i det stora hela. Av Mårten, som var en av tränarna då och som sett ett och annat löpsteg under åren och som tränat en och annan löpare, fick jag intrycket att steget var helt ok men förbättringspotential fanns. Jag tror och hoppas jag tagit mig ett steg vidare. Bådar gott för framtiden. Nu gäller att hålla tungan rätt i munnen och fortsätta skynda lagom. Tog vägen hem över hagatoppen. Lättad. lördag 24/6 13:12

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20