Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Tar några nätta steg

  • Publicerad 10:29, 6 apr 2017
Jag nämnde tidigare i förbifarten att jag har fått börja springa igen. Det är en lycka utan dess like som jag egentligen vill skrika ut till allt och alla om. Men samtidigt behålla lite för mig själv. Det har inte riktigt sjunkit in än. Vågar jag tro på att det är nu jag är på väg tillbaka? På riktigt?
Två månader utan ett enda löpsteg – är det över?
Känslan är…magisk… Nästan för bra för att vara sann. Jag flyger fram. Är den för bra för att vara sann? Inte ont någonstans och ett klipp i steget som gör att det går knasigt fort. Har bara fått köra korta bitar blandat med gång än men fort med avseende på kraften jag lägger in. Funderar nästan på om klockan visar fel.
Men egentligen är det kanske inte så konstigt om det skulle vara så. Nu springer jag utan smärta, med båda benen, klart bättre styrka i sätesmuskulaturen och nedre delen av magen, bättre stabilitet i höftpartiet. Och! jag utnyttjar dessa faktorer i löpningen. Verkar ju onekligen bättre att springa med båda benen och att koppla på sätet istället för att lägga alltför mycket ansvar på hamstrings. Dessutom stabilitet som gör att kraften utnyttjas i rätt riktning istället för lite snett.
Det senare kommer igen i diverse andra situationer. Första perioden av löpvilan så hade jag ibland lite ont i höger höft när jag cyklade. Försökte hitta ett mönster i detta. För hög växel, för låg växel, uppför, nerför, platt, trött, dåligt uppvärmd? Men jag kom inte på något. Det verkade vara helt slumpmässigt. Kunde komma mitt i ett pass. För att sedan gå över och vara bra resterande del, som kunde vara en lång del på flera timmar. Sedan körde jag ett pass med en kompis. Noterade då att hans cykel ju faktiskt var stilla medan min liksom vickar en del i sidled när jag cyklar. Hmmm. Det verkar ju som en dålig riktning för rörelse. Kanske skulle testa vad som händer om jag är mer stabil, håller höften fix i ett horisontellt läge och kanske lägger trycket rakt ner på pedalen istället för lite in från sidan? Jodå jag kan rapportera att det går fortare att cykla då. Och dessutom fick det effekten att det onda försvann. Två flugor i en smäll liksom.
Liknande ögonöppnare att gå upp för trappor. Också mycket smidigare mer stabil och kraft rakt ner.
Dagarna är som långa rehab-pass. Varje steg jag tar. Se till att högerfoten sätts i rakt fram och att hela foten utnyttjas istället för att stortån är som en död sill i frånskjutet. Aktivt höftparti. Se till att höften inte vickar. Utnyttja sätet. Och när jag står och jobbar. Aktiv position. Växla mellan stabil på båda benen, höger, vänster. Några (enbenta) knäböj då och då. Någon (enbent) tåhäv. Igen håll koll på högerfoten. Stortån ska också jobba.
Effekter i vardagen av detta är t ex att jag numera kan stå på ett ben för att sätta på strumpor och skor, utan stöd och utan att rasa ihop i en hög. Har alltid tolkat det som allmän dålig balans men dumt nog inte tagit tanken vidare. Det gick visst att göra något åt.
Nu hoppas jag att det fortsätter i samma riktning. Gäller att jag inte överivrar mig (det är ju så roligt att springa!!) utan fortsätter följa sjukgymnastens instruktioner. Sjukgymnasten ja. Hon är upphöjd till allsmäktig flera gånger om. Inte nog med att hon lyckades illustrera mina problem med diverse övningar så att jag äntligen fattade och började lyssna. Dessutom har hon knåpat ihop rehab-schema som hela tiden lett framåt och gett resultat. Nästintill daglig förbättring. Då går det som en dans att traggla vidare. Skulle inte ens kalla det traggla. Och nu när jag fått smak på min drog igen är det dessutom ännu lättare.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

In the heart of Shakespeare country

Onsdag för nästan två veckor sedan begav jag mig till Coventry (in the heart of Shakespeare country enligt hotellets hemsida). Dags för företagets första UK användarmöte. Hemresa på fredagen samma vecka. Hade tänkt spendera den med att skriva något om mina intryck från Coventry. Mötet är till största del presentationer som representanter från kliniker som använder dosplaneringssystemet företaget jag jobbar på utvecklar. För inspiration till andra kliniker och för att vi ska veta hur systemet används  och kan förbättras. [Förtydligande: dosplaneringssystem används på sjukhus när en patient behöver strålbehandling i ett led att bota sin cancer. Systemet försöker optimera fram hur t ex en linjäraccelerator ska skicka fotonstrålar genom patienten. Det är ytterst viktigt att så mycket dos som möjligt kommer till tumören men så lite som möjligt till annat i kroppen.] Superintressant! Det görs så mycket spännande grejor. Härligt att höra att mjukvaran vi gör, till mesta del, är otroligt uppskattad och anses värdefull. Precis innan kl 15 svensk tid på fredagen var det dock dags för mötesutvärdering, vilken jag inte hade någon aktiv roll i. Jag loggade in på Facebook för att kolla läget. Hamnade omedelbart på någon som länk till en artikel om någon lastbil som kört in i Åhléns-huset. Eehhh, alltså i Sverige? I Stockholm? Några kvarter från där jag jobbar? Några kvarter från där jag bor? Där jag och många av vänner och kollegor rör oss dagligen?måndag 17/4 9:36

Komfortzonen

Jag var verkligen hysteriskt nervös inför masters-SM och ville inte åka dit. En swimrunpolare peppade mig med att ”du har fixat klart mycket värre grejor än detta”. Och det är ju onekligen sant. Men grejen är att ultralöpning och utmanande swimruntävlingar är liksom inom komfortzonen. Första bassängtävlingen på 25 år är det inte. Varför är jag så mycket långsammare nu? Är det sig likt? Strosar fortfarande folk omkring i badtofflor? Kommer alla ha sådana där baddräkter med långa ben som verkar omöjliga att ta på? Sådana jag har sett på TV? Kommer antal-längder-skyltar visas på 800m frisim och visslas det vid sista vändningen eller måste jag hålla koll själv nuförtiden? De jag kände förr, ser de likadana ut nu fast 25år äldre, dvs kommer jag att känna igen dem? Och kommer de känna igen mig och komma ihåg mig? Ni förstår vad mycket grejor det finns att fundera på! Och som sagt, i slutändan var det som att komma hem.onsdag 29/3 13:36

A blast from the past och medaljregn

I fredags tog jag tåget till Eskilstuna. Dags för masters-SM som jag något oväntat anmälde mig till tidigare i våras. Ångrade mig hela vägen dit. Vad i hela friden har jag gett mig in på?tisdag 28/3 16:36

Konsumentens makt

För någon vecka sedan, närmare bestämt den 8 mars, tillika internationella kvinnodagen, åkte jag ovanligt nog pendeltåg. Råkade få syn på en reklamaffisch för en yoghurtsmak från ett stort mejeriföretag, där budskapet ur ett jämställdhetsperspektiv var klart tvivelaktigt. Jag blev helförbannad. Så onödigt! Och också förvånad över hur den kunnat passera utan att någon internt på företaget tänkt på den vinklingen. Var det jag som överreagerade? Kände att jag ville förmedla mina tankar till företaget och också kolla om jag var ensam om dessa. Jag letade mig fram till konsumentkontakt på företagets hemsida. Och där fanns faktiskt en tråd på ämnet. En person hade skrivit och lagt fram samma åsikt som jag hade. Företaget hade svarat på ett ganska dåligt sätt. Tänkte att det är lika bra att jag lägger till att den där som skrivit inte var ensam om sin åsikt. Mitt inlägg verkade inte bli synligt men jag tänkte att nu har jag iallafall dragit mitt, lagom stora, strå till stacken.tisdag 21/3 13:37

Harmoni

Det är långt ifrån alla cykelturer som blir lika mentalt ansträngande som den i torsdags. Idag har jag t ex tagit en sväng till Vaxholm. I full harmoni och mer bara lalala. Strålande sol. Bra väg: Sollentuna, Frestavägen, Täby kyrkby, 264, 274, och tillbaka igen, via Bogesundslandet. Rakt av riktigt jobbigt och härligt!lördag 18/3 12:57

I huvudet på Stina Svensson

Vilka tankar far genom huvudet under ett 90min cykelpass? Häng med så får ni se.fredag 17/3 13:21

Springande

Idag var det äntligen dags att se föreställningen ”Spring, Uje, spring” av och med Uje Brandelius. Uje Brandelius är bland annat front i bandet Doktor Kosmos. Som är barnsligt förtjust i! Ett av banden jag har följt längst, från tidiga spelningar på Kalmar Nation i Uppsala. Även ett av banden där jag kan sjunga med i flest låtar, från allt släppt material inkl tidiga kassettband.söndag 12/3 17:57

Gott & blandat: skogsstigar, grus och asfalt

Hittills har jag bara använt min nya cykel, cyclocrossen, som ett vintersubstitut för racern. Men det är inte det den sortens cykel är utvecklad för utan den är snarare en cykel som går att köra lite överallt. Det gör inget om asfalten övergår i grusväg (där jag hade behövt vända på racern) och går till och med att köra på skogsstigar (även om en skulle välja MTB om det var huvudintresset).söndag 5/3 20:31

Slösmaja eller inte

Ibland tänker jag är en riktig slösis. Jag gillar verkligen att handla mycket och ofta råkar det liksom bli dyra grejor. Jag är inte sådan som strosar runt i massor av affärer. Fullständigt ointressant. Jag har mina favoritställen där det är snabbt besök med stort inköp som gäller.lördag 4/3 14:45