They're coming to get you Magnus. Författaren Magnus Blomdahl är en konnässör när det gäller äckelpäckel. Foto: Jannie Flodman

Bland dödsporr och äkta bajs – Magnus frossar i det extrema

Magnus Blomdahl har träffat människor som gör filmer så vidriga att nästan ingen vill se dem. Det handlar om dödsporr, stulna lik och motbjudande skräck. Nu har mötena blivit en bok.

  • Publicerad 10:00, 6 aug 2017

Det ger mig puls att träffa hemliga och farliga människor

"Det måste vara svårt att bajsa på kommando."

I månader har Magnus Blomdahl jagat den obskyre tysken Marian Dora, en regissör som använder sig av minst åtta olika pseudonymer, och som hatar det offentliga. Men nu sitter de där på ett hotellrum i Tyskland, författaren från Liljeholmen och skräckskaparen som vill att skådespelarna ska tömma tarmen framför kameran.

Därav frågan om hur det är att uträtta behov på order. Ska det vara urin, spya och bajs, så ska det vara äkta vara, enligt extremregissören Marian Dora.

– Ja, ibland blev det obekvämt eftersom vi tillbringade flera dagar tillsammans. Speciellt när han berättade hur han mutat bårhusvakter för att stjäla lik, och hur han använder blod från skådisarna, berättar Magnus Blomdahl.

Jakten på chocktysken finns i boken "Äkta skräck 2" som gavs ut i början av sommaren. I den har 43-årige Blomdahl porträtterat folk som han anser sysslar med just äkta skräck. För majoriteten är det här okända namn, men i en liten scen, långt bortom Netflix mainstreamskräckisar, är det här tunga lirare. Det är konst i gråzonen av den mentala hälsan, en värld där moral är ett betydelselöst ord. Eller, som han själv säger: "Äckel".

Foto: Jannie Flodman

EXKLUSIVT: Sista besöket i Stockholms tystaste rum

Skådespelarna brännmärks

Det är gränsen mellan fiktion och att göra någon illa, som fascinerar Blomdahl.

– Jag gillar att inte veta om något är en effekt eller äkta. Som i "Bunny game", där de brännmärks och skärs. Det är flummigt. Jag vill ha något mer än en simpel skrämseleffekt, det som uppstår när någon hoppar ur mörkret. Det ska vara djupare, mer komplext.

Blomdahls bana in i det vidriga är den vanliga för en skräckfantast född på 70-talet: 80-talets videovåld, amerikanska slasherrullar, "Fredagen den 13:e", byteshandel med andrahandskopierade VHS:er. Så en dag var det en kompis som undrade "du är inte intresserad av lite tysk splatter?". Efter två filmer av den ökände Jörg Buttgereit var det kört, fascinationen av det gränslösa var cementerad.

Den första boken "Äkta skräck" kom 2011, blev omskriven, och försågs med en varning för "starkt upprörande" bilder. I volym två är det istället text som gäller när han möter de som skapar film som nästan ingen vill se.

– Det ger mig puls att träffa hemliga och farliga människor.

Överlag är de flesta av dem inte så farliga enligt honom. Snarare intelligenta och trevliga personer, trots att deras hantverk får de flesta "normala" att kräkas. Kapitlet om den 83-årige amerikanen Joel M. Reed har till exempel undertiteln "Kåta dvärgar, kannibalism och avbitna kukar".

Fixar kväll för nördar: "Jag kommer att brinna i helvetet för det här"

– Jag ser allt ensam, det är perverst att se sådana filmer i sällskap. Jag känner mig smutsig efter. Det handlar om att få en smäll, bli berörd och veta att jag lever. Känna döden i livet och hitta skönhet i vämjelse. Det går inte riktigt att förklara varför jag gillar sådana här filmer. Men å andra sidan behöver ingen någonsin förklara varför de gillar Hollywood-thrillers.

Som exempel på tankar som sätts igång nämner han den svårintervjuade Marian Dora, som tar livet av djur.

– Det är otroligt fel. Samtidigt äter vi kött varje dag, medan han är en vegetarian som dödar djur i sina filmer. Det förvirrar åskådaren. Och kanske skriver jag om de personer jag skulle vilja vara?

Tänker på barnen

Som familjeman med tre barn säger Blomdahl att han behöver de här filmerna som "något annat" som han kan brinna för.

– Mina barn, den äldsta är 12, får inte se det jag ser. Men jag försöker utbilda dem med "Gremlins" och "Jurassic park". Så snart är vi där, på djupare vatten. Det är skönt att bli skrämd. Det ger ett pirr i magen.

Glest mellan gravarna på Söderorts bortglömda bengård

3 x äkta skräck

Magnus listar enkla inkörsportar till den äckligaste underjorden.

1. "A serbian film", Serbien 2010

– En jävla käftsmäll, riktigt tung. Den är snygg och välproducerad men du mår dåligt av att se den. Och det är inte en lätt grej, idag krävs det en hel del för att jag ska må dåligt.

2. "Goodnight mommy", Tyskland 2015

– Läskigt om ett tvillingpar, vars mamma opererar ansiktet så att barnen inte känner igen henne längre.

3. "The bunny game", USA 2010

– En indiefilm gjord av en person med en kamera. Skådespelarna skadas på riktigt.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.