Äpplet faller i sällsynta fall i sjön

Skriven av Leif Andersson

DEL 1

Våren hade definitivt gjort sitt intåg, men ändå kändes luften tung och ödesmättad, vilket bekräftades av den förbiflygande fisktärnans skarpa varnande läte ”tjipp”. De flesta människor gläds åt våren, men det finns också de som råkar ut för en så kallad vårdepression. Pomona Dahlin, en förtjusande trettiosjuårig rödkindad blondin, hade precis kommit in i ett apatiskt tillstånd som mycket väl skulle kunna betecknas som en vårdepression. Hon är ensamstående, boende i en rymlig trea i Solna på Virebergsvägen 13. De som känner henne väl bryr sig visserligen, men de tar inte så hårt på det för de vet hur väl hon vill. Hela hösten och vintern sprudlar hon normalt av energi och sprider en värme som gör att den mörka och dystra årstiden passerar obemärkt förbi för hennes omgivning.
Hennes arbetskamrater har märkt att Pomonas vårdepressioner accentuerats märkbart de två senaste åren, utan att förstå varför. Förra året kände hon sig bortglömd och sviken. Hennes närmaste arbetskamrat Lennart Olsson sa upp sig för ett och ett halvt år sedan och flyttade från Solna till ett nytt bättre betalt jobb i Uppsala och han tycks ha kapat banden med omedelbar verkan. De har inte haft någon som helst kontakt med varandra efter att han lämnade arbetsplatsen.
Pomona jobbar på ett företag, Energy Savers AB, som utvecklar produkter som kan användas för energibesparande åtgärder både i hemmen och inom industrin. Av olika anledningar har hennes utvecklingsprojekt gått i stå det senaste året. Pomona själv är dock mycket nöjd med några av dem, men företaget har inte prioriterat och velat kommersialisera någon av hennes idéer. Det blev inte bättre av att hennes fadder på jobbet, Peter Winberg, nappade på ett erbjudande från företaget att bli försäljningschef på deras kontor i Amsterdam. Peter var dock en ansvarsfull person och han lämnade inte Pomona i sticket, utan höll frekvent kontakten via e-mejl och telefon. Vid alla tillfällen han reste tillbaka till kontoret på Dalvägen i Solna tog han sig alltid tid att träffa Pomona en stund.
Den gångna våren fortsatte med ytterligare besvikelser för Pomona. Några andra närstående arbetskamrater såsom Anna Lysell och Marie Sylvin sa upp sig och släppte genast kontakten. Pomona funderade på vad denna våg av uppsägningar kunde bero på, fanns det konflikter eller några negativa framtidsutsikter för företaget som hon inte kände till?
Några nya enkla idéer som enligt Pomona skulle kunna ge helt fantastiska energibesparingar inom den offentliga sektorn hörsammades visserligen av den svenska ledningen på Energy Savers, men förkastades efter en rejäl långbänk av den globala ledningen i Amsterdam. Inte ens Peter Winbergs närvaro och lobbying nere på huvudkontoret hade fått dem positiva till konceptet. Det kändes som något inte stod rätt till på företaget längre, men vad kunde inte Pomona peka på.
Pomona hade utvecklat ett mjukvaruprogram som hon var övertygad skulle bli ett fantastiskt verktyg för alla stadsplanerare. Det tog hänsyn till alla möjliga miljöaspekter vid stadsplanering. Det var ett mycket kraftfullt verktyg som inte bara ensidigt belyste en miljöaspekt, utan programmet tog hänsyn till en mängd olika miljöparametrar, till exempel energiåtgång vid tillverkningen av husdelar, utsläppsnivåer vid transport av material till byggplatsen, framtida kommunikationer, ja i princip allt man kan tänka sig. Pomona visste att om verktyget blev välanvänt skulle det kunna få drastiska konsekvenser för vissa företag inom diverse sektorer, specifikt för sådana som inte prioriterat sitt miljötänk. Ointresset från den globala ledningen kan tyckas märklig med den globala uppvärmningen i åtanke och i synnerhet som den svenska ledningen hade presenterat väldigt positiva försäljningsprognoser för programvaran. Varför den globala ledningen inte övertygades om idéns förträfflighet och företagets möjligheter att öka försäljningen och därmed förbättra företagets resultat är höljt i dunkel.
Det dåliga gensvaret för hennes idéer och alla personalförändringar gjorde Pomona så deprimerad att hon nu var sjukskriven. Rehabiliteringen gick bland annat ut på att ta långa promenader för kontemplation. Hon hade sen tidigare en återkommande rutt som hon nu försökte göra till daglig rutin.
 

DEL 2

Den här dagen kommer hon inte ut genom porten förrän vid lunchtid och hon tar som alltid Virebergsvägen österut. Hon tycker att lägenheterna med uteplatser på gaveln på huset där Virebergsvägen gör en liten vänsterkrök ser väldigt trevliga ut, söderläge och allt. Hon har bara bott i området i tre år, men har hört av dem som bott här länge att det inte alltför länge sedan legat en mataffär i bottenplanet på den fastigheten. Hon strosar vidare Sommarvägen. När hon passerar pizzerian som ligger på vänster hand kommer det ut ett par med fyra lådor i famnen. Pomona tänker att vi svenskar tycks ha ett outsinligt behov av dessa bakverk, de finns ju en pizzeria i minsta lilla by. Hon hade hört att det en gång i tiden huserat ett konditori i lokalen.
När hon kommer upp till Ekenbergsvägen tar hon vänster och fortsätter fram till Spireavägen där hon tar höger för att genast ta vänster in på Filmgatan. Det finns inte mycket villabebyggelse i Solna, men i det här området finns det många fina gamla villor att beskåda. På en av villornas hängränna sitter en talgoxe och kvittrar i högan sky (ti-ta, ti-ta, ti-ta …). De kan vara mycket envetna sångare så här års. Hon minns att när jobbet var på konferens förra våren, vid ungefär samma tidpunkt, fick en av hennes kollegor sin morgonsömn totalt förstörd, då en talgoxe hade satt sig på hängrännan ovanför hans rumsfönster och kvittrat i timtal. Vid nästa hus står en forsythia i full blom i hörnet av tomten precis vid korsningen med Ljungstigen, ett vackert gult hav av blommor. Längre fram vid korsningen med Lövgatan ser hon Robban Brobergs före detta knallblå hus med den stora blyertspennan vid entrétrappen, men den fina solgula trägrinden vid infarten finns inte där längre.
Framme på Råsundavägen tar hon höger och hon tänker att det måste ha varit pittoreskt när spårvagnarna trafikerade mitten av stråket, där det nu bara är tråkiga parkeringsplatser. Hon svänger sedan in vänster så hon kommer in i de nybyggda kvarteren där Filmstaden en gång låg via den gamla Portvaktsstugan. När hon kommer fram till huset där SF:s Filmstaden ligger stannar hon upp en kort stund och beundrar Peter Lindes vackra skulptur Teatervagnen och därefter rundar hon hörnet på huset och tittar på bioannonserna. Det sistnämnda gör hon alltid och den här dagen var inget undantag. Film är en av Pomonas stora intressen, hon går på bio minst en gång i veckan och försöker för det mesta gynna den här biografen som ligger så nära hennes bostad.
Uppe i backen till höger ligger Backstugan. Pomona hade bara varit där två gånger, men hade tyvärr inte blivit så imponerad. En lunch med jobbgänget en gång, men Pomona tyckte maten var ordinär och ljudvolymen i lokalen var så hög att det var svårt att konversera med varandra. Den andra gången var en middag på tu man hand med Peter Winberg. Den här gången var det bättre, trevlig service, men matkvalitén motsvarade ändå inte prisnivån tyckte hon. Som tur var behövde hon inte betala kalaset. Å andra sidan hade hon hört om många positiva besök från diverse vänner och bekanta, så hon tänker att de kanske hade två dåliga dagar vid hennes besök.  
Pomona gillar verkligen den här mixen av gamla byggnader, modern arkitektur och fina gårdar som kvarteren i gamla Filmstaden erbjuder. Hon tycker att de gamla biografneonskyltarna som sitter lite här och var på fasaderna förhöjer intrycket. Omedvetet saktar hon alltid ner på takten när hon passerar här och njuter av miljön.
Därefter fortsätter hon mot Råstasjön via Näckrosvägen. Däruppe på höjden finns några vackra funkisvillor som måste ha en bedårande utsikt mot sjön och övriga omgivningar. Promenaden fortsätter sedan via Förrådsgatan, Uppfartsvägen, Råstavägen och gångstråket Ellenhillvägen. Branten på vänstra sidan gångvägen upp mot Näckrosvägen är mäktig. När hon passerar Sjövägen och närmar sig sjön ser hon ett vitt hav av vitsippor på vänstra sidan gångstigen och ett gulblått hav av scilla och vårlök på den högra. Sedan tar hon som alltid två varv runt Råstasjön och njuter av det rika sjöfågellivet som idag verkligen är livligt. Pomona tänker att det stundtals är så ljudligt att det skulle ha varit svårt att göra sig hörd om hon haft en promenadkompis med sig.
Pomona tycker att området runt Råstasjön verkligen är en liten naturoas i det annars så hårt exploaterade Solna. Var det inte stora betongkolosser till hus så var det tätt trafikerade trafikleder rakt igenom hjärtat av Solna. Därför hade Pomona reagerat starkt på expansionen av Arenastaden med Friends Arena och dess granne Mall of Scandinavia i centrum. Betongen har krupit alldeles för nära friluftsområdet runt sjön enligt hennes tycke. Området var mycket mer pittoreskt när de enda idrottsanläggningarna på fältet var den lilla idrottsplatsen och bangolfbanan. Man kunde åtminstone ha struntat i det där köpcentret. Det fanns ju redan Solna centrum och inte långt ifrån Solna fanns Bromma Blocks. Pomona undrade vad det var för miljötänk att slänga ut dessa köpcentrum på behörigt avstånd från alla bostäder så alla frestades att åka bil för att handla där?
Pomona måste dock motvilligt erkänna för sig själv att det finns något positivt med Arenastaden i allmänhet och Mall of Scandinavia i synnerhet. Det ena är att antalet lunchrestauranger i närheten av jobbet har ökat dramatiskt och nu finns i stort sett hela världens kök att välja på. Det andra är Filmstaden Scandinavia, Nordens modernaste biograf med sammanlagt 15 salonger och all den senaste tekniken inom området. Effekten blev att både filmutbudet och bioupplevelsen förbättrades markant i Solna, vilket uppskattades av cineastfantasten Pomona.
På hemvägen passerar hon gränsen till Sundbyberg för hon tar gångvägen mot Lötsjön och går sedan hem via Vackra vägen. Längst upp på den, nära korsningen till Tulegatan, har det slagits upp två nya jättekolosser till hus som Pomona har svårt att förlikas med. Hon tycker de är alldeles för stora och att de ligger för tätt. Hon passerar Tuletorget som förmodligen var ett blomstrande litet torg en gång i tiden. Det har tyvärr sett öde ut rätt länge, men fått en liten återfödelse på senare tid förmodligen på grund av alla nybyggnationer i området. Hon tänker att de nya fula husen kanske ger liv åt torget igen, så byggexpansionen är inte bara negativ. Sedan tar hon gångvägen längs den rätt bullriga Gränsgatan hem till Virebergsvägen. Från några grannar som bott i området länge hade hon hört att det legat spårvagnsstallar i det här området förr. Den här promenaden försöker hon under normala förhållanden avverka under förmiddagen, så idag var hon lite senare än vanligt.
 

DEL 3

En onsdag i mitten av april är det riktigt fint vårväder, sol från en klar himmel, svaga vindar och tretton till fjorton grader varmt. Det här fina vårvädret orkar hon bara inte med, utan hon går tillbaka till sängen och drar täcket över sig, mer deprimerad än någonsin tidigare. Hon ligger kvar hela dagen i sängen, förutom strax efter lunchtid när hon går ut i köket och gör i ordning en tekopp och en ostfralla. Hon stiger inte upp ur sängen förrän vid sexsnåret på eftermiddagen och tar då en dusch för att tvätta bort sömnigheten ur kroppen. Den här onsdagen påbörjar därför Pomona inte sin promenadrunda förrän strax före skymningen. I det skumma skymningsljuset promenerar Pomona långsamt runt sjön, som ligger trolskt spegelblank i den vackra dagern. Hon har kommit över på den norra sidan av sjön då det plötsligt knakar till inne i skogen bakom henne, som ljudet av en bruten kvist.
”Vad var det?” undrar Pomona, men beslutar sig för att det troligen var ett rådjur eller något annat litet djur som trampade sönder en torr kvist och funderar inte mer på det.
Pomona går ner genom skogssnåren till kanten av sjön och stannar upp alldeles vid vattenbrynet och står och beundrar den vackra spegelbilden på vattenytan från omgivningarna. Pomona tar upp en sten och kastar iväg den och spegelbilden blir genast lite diffusare när vattenringarna från stenen sprider sig allt längre utöver vattnet. Pomona tänker att såsom vattenringarna sprids över vattenytan skulle hon vilja att hennes idéer om energibesparingar sprids över världen.
”Varför skall inte det gå när Al Gore?”, tänker hon leende för sig själv, samtidigt som hon undrar varför företaget inte vill realisera någon av hennes idéer längre.
Den krusade vattenspegeln ger plötsligt ett intryck av att spegla något utöver den omgivande skogen. ”Vilket märkligt fenomen en sten kan åstadkomma”, tänker Pomona. Det var den sista tanken som for igenom Pomonas hjärnlob, för i samma ögonblick klyvs Pomona itu efter att ha träffats av ett våldsamt hugg från en sylvass klyvyxa. Döden är omedelbar.
Eftersom Pomona lever i ett så kallat enmanshushåll, som de flesta svenskar nuförtiden, uppmärksammas inte hennes försvinnande omedelbart. Hennes sjukskrivning gjorde inte saken bättre eftersom ingen saknade henne på arbetet heller. Hennes arbetskamrat Sixten Jansson hade, efter Lennart Olssons uppsägning och Peter Winbergs flytt till Amsterdam, fått en allt tätare relation till Pomona om än inga tecken tydde på att den gått så långt som till intim. När Sixten inte hört av henne på en vecka blev han övertygad om att allt inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen. Hon hade inte svarat på något av hans telefonsamtal eller sms sedan i torsdagskväll förra veckan och hon öppnade inte dörren till lägenheten när han till sist ringde på nu på onsdagsmorgonen en vecka efter hennes försvinnande.
Kriminalpolisen i Solna hade precis anställt en ny kommissarie, en man med egyptisk bakgrund vid namn Ahmed Ibrahim, som bland annat hade relativt lång erfarenhet som turistguide i sitt gamla hemland Egypten. Denne Ahmed fick det hedersamma uppdraget att utreda Pomonas försvinnande. Han behärskade det svenska språket rätt väl, men vred och vände på vissa uttryck, utelämnade ord ibland och han kunde inte uttala P och U korrekt. P blev alltid som ett B och U som ett O. Felsägningarna hade en tendens att accentueras när han var upprörd eller uppe i varv.
När Ahmed anlände till Sverige första gången, det vill säga innan han åkte tillbaka till Egypten några år för en sejour som turistguide för svenska resebyråer hade han satt upp två motton som han konsekvent försökte arbeta efter. Det första tog han till sig ganska snart efter att ha beträtt svensk mark för han tyckte att det svetsade samman hans egyptiska bakgrund med hans nya svenska identitet på ett utmärkt sätt och det löd ”Sill och mygg sväljer inte kameler”. Det andra hade han satt upp efter Estoniakatastrofen och det passade väldigt bra nu när han tagit anställning som kommissarie och det löd ”Jag måste gå till botten med det här”.
 

DEL 4

Ahmed sitter på sitt kontor på Sundbybergsvägen och funderar på hur han skall lägga upp strategin för utredningen. Efter moget övervägande bestämmer han sig för att åka ut till Pomonas arbetsplats, Energy Savers på Dalvägen, och förhöra några av hennes kvarvarande medarbetare. Han slänger på sig sin svarta skinnjacka, springer ner för trappen och väl ute på gatan kunde han konstatera att någon dekorerat framrutan på hans relativt nya Porsche Carrera med en rektangulär lapp, en p-bot för femtielfte gången. Ahmed sliter irriterat med sig lappen, hoppar in i bilen och slänger den tillsammans med de övriga som redan ligger i en hög i handskfacket. Ahmed tänker att parkeringsböter är ett gissel som jag vägrar betala och nästan likadant är det med skatten, men den kommer jag inte undan. Han startar bilen och trycker genast hårt på gaspedalen och blåser iväg i hög hastighet mot Energy Savers. Ahmed tänker att hastighetsbestämmelserna är som bokföringsregler, ologiska och diffusa, och därmed kan man tolka dem som man vill.
Ahmed anländer till Energy Savers och parkerar bilen under en P-förbudsskylt och går till receptionen, där han tar upp polisbrickan och hälsar glatt och artigt:
– Hej, hor ni mår? Jag från kriminalbolisen vet ni och jag önskar träffa Sixten Jansson och några andra av Bomona Dahlins arbetskamrater bå stodsen. Receptionisten ser ut som en fågelholk, men finner sig snart tillrätta och försöker tillrättavisa Ahmed.
– God morgon och välkommen. Jag skall ordna det så snabbt som möjligt, men först måste ni flytta bilen till gästparkeringen. Där den står nu får den inte stå för den kommer att blockera för transporter och utryckningsfordon.
– Jag barkerar där jag vill och det brokar gå bra. Jag faktiskt tror alla beondrar min barkeringskonst för det flockas alltid folk ront bilen vart än jag står, speciellt sedan jag bytte till den där Borschen. Receptionisten inser det omöjliga och tänker att det är lika bra att bli av med den här kufen så fort som möjligt
– Dom du letar efter är inte inne, de åkte precis till Pomonas bostad för att förhöra sig med några grannar om hennes senaste förehavanden. Hon har ju inte varit på jobbet på mer än en vecka tror jag.
– Vad do säger? Försöker de göra mitt jobb, nej det är tydligen bara att tramba gasbedalen or botten, annars kan de förstöra en massa bevismaterial som kan vara viktiga för otredningen.
Ahmed kastar sig in i bilen och tolkar som vanligt hastighetsbestämmelserna efter egen uppfattning. När Ahmed kommer fram till Virebergsvägen 13 hittar han ingen parkering på den trånga gatan. Han ser dock en lucka vid övergångsstället några meter från ingången till fastigheten och lämnar bilen där. Han ringer på hos en granne på nedre botten. När dörren öppnas visar han polisbrickan och säger:
– God dag, jag är bolisen och ondrar om ni observerat tre herrar i området den sena timmen.
– Nej, faktiskt inte.
– En trabba obb bor en dam som heter Bomona, när har ni sett bå henne sist?
– Det var ett tag sedan, men när hon är hemma tar hon oftast en promenad genom de närmsta kvarteren härifrån bort till Råstasjön.
– Råstasjön, var ligger den?
– I norra delen av Solna, alldeles söder om Enköpingsvägen.
– Jaha, då vet jag vilken sjö do menar.
Baserat på grannens svar åker Ahmed iväg mot Råstasjön. Han irrar omkring bland Solnas mindre gator en god stund innan han hittar ner till sjön. När han slutligen kommer åkande på Östervägen i riktning mot Sjövägen ser han en parkeringsplats på höger sida och åker genast in där. Skyltarna visar visserligen att p-platserna är uthyrda, men det är inget Ahmed bryr sig om. Han parkerar bilen i en ledig lucka och börjar promenera runt sjön. Rent slumpmässigt råkar han välja samma promenadriktning som Pomona hade gjort för exakt åtta dagar sedan, fortfarande ovetande om hennes hemska öde.
 

DEL 5

När han kommer ner mot sjön och blickar västerut slås han av dess ro och skönhet och han blir stående betraktande vattenspegeln samtidigt som en bofink sjunger envetet i bakgrunden. Han vänder blicken åt andra hållet och ser Arenastaden med Friends Arena och Mall of Scandinavia torna upp sig mot horisonten och undrar genast vilken stadsarkitekt som godkänt den ”fina” pendangen till sjön. Den där idrottsarenan som kan ta emot drygt 50 000 personer och som inte har en station för kollektiv transport närmare än cirka en kilometer bort. Det blir lätt kaotiskt i området när man besökt arenan och skall ta sig gående därifrån antingen till Solna station för pendeltåget eller till tunnelbanan i Solna centrum. Dessutom tycks arenan ruinera Svenska Fotbollsförbundet.
”Vad var det för fel på Råsonda stadion” tänker Ahmed,
Ahmed närmar sig den norra sidan av sjön och på hans vänstra sida breder ett större område med sly ut sig mellan gångvägen och sjön han undrar hur långt det är ner till strandkanten här. Ahmed börjar röra sig in mot skogsdungen för att få ett svar på sin undran. När han kommer in en bit i dungen märker han att avståndet till sjön är lite längre än han trott. Sjön sträcker sig som en djup smal springa in i mot den täta skogen och längst in anar han två stumpar som poppar upp ur vattnet. ”Vad kunde det där vara? En trädstam kluven i två bitar?” tänker Ahmed och bestämmer sig för att undersöka saken närmare, men han vill inte klampa ut i vattnet i sina finskor, utan kämpar sig fram i den rätt snåriga skogen som ligger närmast sjön. Efter några minuters klafsande längs den våta strandkanten börjar de två stumparna ta en mer konkret form för Ahmed, han får en allt starkare känsla av att han inte vill tro på vad han ser. Konturerna blir allt skarpare och den ena stumpen ser faktiskt ut som ett kvinnohuvud i profil med håret utspritt på vattenytan. Nu är han så nära och det är inte längre någon tvekan, där ligger Pomona kluven mitt itu.
”Vem kan ha otfört något så bestialiskt? Varför hade gärningsmannen inte gömt krobbsdelarna bättre? Hor kan det komma sig att ingen obbtäckt krobben tidigare? Det tycks jo bromenera mycket folk i stråken ront sjön. Jag står inte ball längre”, tänker Ahmed och magen vänder sig formligen ut och in.
Ahmed ringer in sitt fynd till kontoret, som genast skickar ut några poliser för att spärra av brottsplatsen och några tekniker för att påbörja undersökningen av brottsplatsen och brottsoffret. Ahmed tänker att det här troligtvis hände redan för en vecka sedan, vilket har gett förövaren ett rejält försprång och att många relevanta spår är förstörda. När poliserna och teknikerna anländer ger Ahmed dem en kort rapport om sina observationer och åker sedan hem till den nyinköpta bostadsrätten på Ankdammsgatan för att hämta nya krafter inför den fortsatta utredningen. Normalt sett gick han alltid in på Bullens Bageri och Konditori och köpte hem något gott till kaffet, de hade väldigt goda bakverk. Den här dagen hade dock magtömningen tagit sin tribut.
Dagen efter är en utsövd och pigg Ahmed tillbaka på kontoret igen. Han börjar med att kalla in en massa av Pomonas medarbetare och före detta medarbetare på Energy Savers för förhör, såsom svenske vd:n Morgan Ensparre, personaldirektören Gullan Wallin, utvecklingschefen Leo Frank, Sixten Jansson, Lennart Olsson, Anna Lysell och Marie Sylvin. Ahmed var inte en tålmodig person och han hade alltid haft svårt att bedöma hur lång tid olika saker tar att genomföra. Därför fylldes snabbt väntrummet utanför hans kontor med ovan nämnda personer. Tre stolar fanns tillgängliga i det trånga utrymmet, övriga fick glatt stå och vänta, medan Ahmed fortfarande satt och pratade med Energy Savers vd. Situationen utanför Ahmeds kontor liknade i mångt och mycket den som oftast är på sjukhusens akutmottagningar.
 

DEL 6

När Ahmed öppnade dörren för Morgan efter avslutat förhör och såg trängseln i sitt väntrum utbrast han:
– Finns det hjärterom finns det alltid plats för arslet.
Den väntande skaran som var lite irriterade när de insåg att det här skulle innebära väntetider för dem under dagen tittar alla förvånat på Ahmed och Morgan och några av dem har svårt att dölja sitt roade leende över Ahmeds förvanskning av ordspråket. Morgan hejar på sina medarbetare, men stannar inte kvar och pratar med någon av dem, utan går genast därifrån och då fortsätter Ahmed:
– Den som väntar på någon som gått får vänta länge.
Sedan ber han Gullan ta plats på kontoret. Efter cirka en halvtimmes förhör med Gullan känner sig Ahmed nöjd och inser samtidigt att om han fortsätter på det här viset kommer i stort sett hela dagen att gå åt till förhör med personal från Energy Savers. Det har han inte ro till, utan här krävs det lite kreativitet för att rationalisera förhören. Han har ju två besöksstolar inne på sitt kontor och han räknar till fem besökare i väntrummet. Därför ber han de som sitter på de tre stolarna att ta med dem in på kontoret samtidigt som han ber de två stående att ta plats i de lediga stolarna. En av Ahmeds styrkor var att han hade så kallad split vision, så att förhöra en kvintett samtidigt såg han som en enkel sak. Hur tillvägagångssättet förhöll sig till det polisiära regelverket eller praxisen vad gäller den här typen av förhör tog Ahmed inte hänsyn till. Han tänker att han har ju så mycket att göra i eftermiddag och de närmaste dagarna och förövaren hade redan åtta dagars försprång, mer skulle han inte få. Fyrtiofem minuter senare var förhören med personerna med anknytning till Energy Savers avklarade.
I princip kunde Ahmed avföra Energy Savers anställda från misstankar, inklusive Peter Winberg som befunnit sig i Amsterdam de senaste två veckorna, då alla verkade ha vattentäta alibin. Han måste bara be någon av polisassistenterna kolla upp att allt vad som sagts stämde. En av polisassistenterna fick också uppgiften att renskriva förhören från de inspelade förhörsbanden. Det var en grannlaga uppgift för någon som inte vant sig med Ahmeds sätt att använda det svenska språket ännu samt hans sätt att genomföra förhör. Identifieringen av rösterna under kvintettförhöret blir säkert en utmaning för den stackaren.
Under tiden hade några poliser knackat dörr ute bland de närliggande villorna vid sjön längs Sjövägen, Råstavägen, Årebacken och Toftvägen samt i flerfamiljshusen belägna längs Vintervägen och Backvägen i första hand.
Det var inte många som hade några vettiga observationer att komma med. Flera hade dock observerat en lång renrakad eller skallig man på promenadstråket runt sjön vid ett flertal tillfällen under första delen av förra veckan. Några trodde, men kunde inte garantera, att mannen var av utländsk härkomst. De motiverade det med att de hört honom mumla några ramsor på något främmande språk som de inte förstod, vid ett tillfälle när han stod och matade fåglar vid sjön. Ingen hade observerat den här mannen den senaste veckan, utan alla observationer låg minst en vecka tillbaka.
– Ja, det var allt vi har att komma med så här långt, säger en av Ahmeds poliskollegor efter att ha sammanfattat utfallet av alla genomförda intervjuer i närområdet det senaste dygnet.
– Tack! Det ligger en gravad hond här, men bara en al onder jorden. Vi är inte långt från lösningen, svarar Ahmed.
– Vad säger du? Det kan inte vara möjligt i ett så här tidigt skede av utredningen svarar kollegan och tittar förvånat på Ahmed.
– Jag har en bild och förstår var landet ligger, svarar Ahmed.
Kollegan tittar frågande på Ahmed, skakar på huvudet, och lämnar lokalen.
 

DEL 7

Nu tycker Ahmed att det är dags för presskonferens och på något oförklarligt sätt har han strax före lunch lyckats utlysa en till klockan tre på eftermiddagen. Han har bokat ett av de största rummen på hotell Park Inn by Radison i Solna centrum. Det som var hotell Flamingo för alla genuina Solnabor. Ingen förstod riktigt när han hunnit med detta och genom att den utannonserades så plötsligt var det ingen polis av lämplig rang som hade möjlighet att göra Ahmed sällskap. Trots det korta varslet strömmar det in många journalister så det stora utrymmet behövdes. På podiet sitter Ahmed i ensamt majestät.
Polischefen Kurt Landström har precis blivit varse att Ahmed har utlyst en presskonferens med anledning av mordet på Pomona Dahlin. Klockan var tio i tre och han befinner sig i polishuset på Kungsholmen, så han skulle definitivt inte hinna ut till Solna i tid. Han beslutar att släppa allt han har för handen för tillfället och han tänker om han har tur med trafiken och parkeringssituationen ute i Solna skulle han nog kunna vara där kvart över tre om han springer ner i garaget och tar en bil nu genast.
Ahmed greppar mikrofonen på podiet och annonserar:
– Jaha, klockan är redan fem över tre, sitt ner så drar vi igång bresskonferensen.
– Vi har ett mord på halsen. Jag hittade kvinnan hoggen i två delar på ett gront avsnitt i Råstasjön igår förmiddag. Hon har med sannolikheten bragts om livet redan för en vecka sedan. Av otredningstekniska skäl finns inte anledningen hålla några hemligheter. Jag öbbnar boken från bärm till bärm. Jag bedömer att jo mer ni skriver desto större chansen är att förövaren börjar darra.
– Finns det några tecken på att mordet har föregåtts av en våldtäkt? frågar journalisten från Aftonbladet.
– Nej, det finns det inte. Motivet är något helt annat och jag har allt klart för mig.
– Ni har redan en hypotes om motivet, men har ni några spår efter en gärningsman? Mordvapen? frågar kriminalreportern från Expressen.
– Ja, det vi har också. Jag tror vi fångar honom i nätet endera dagen. Morgonens förhör och dörrknackningarna i närområdet har gett oss bilden av förövaren. Mordvabnet är med säkerheten yxa, men ingen hittad.
– Gärningsmannen har ju en veckas försprång så rent statistiskt talar det till förövarens fördel, eller hur? kontrar kriminalreportern från Expressen.
– Gärningsmannen har slarvat bå brottsblatsen. Jag visar er vilka sbår förövaren lämnat, svarar Ahmed och böjer sig ner under podiet för att hämta något.
Precis i det här läget dyker Kurt Landström upp i salen och han går blixtsnabbt fram till podiet och viskar något till Ahmed. Ahmed tittat förvånat på honom och svarar genom att viska något tillbaka. Kurt blir alldeles röd i ansiktet, men behåller ändå sitt lugn och tar helt sonika mikrofonen från Ahmed, ser samtidigt till att materialet Ahmed hämtat upp inte visas för journalistkåren och säger till den samlade pressen:
– Jag måste tyvärr meddela att jag här och nu avbryter den här presskonferensen. Jag kommer att så snart som möjligt kalla till en ny, men först skall vi samla ihop befintligt utredningsmaterial på ett strukturerat sätt så att vi kan ge er en objektiv bild av vad som hänt och vad vi planerar att göra. Ni skall vara medvetna om att den här utredningen bara är i sin linda. Mordoffret hittades för tjugosju timmar sedan och det återstår fortfarande många bitar av den tekniska undersökningen. Dörrknackningen är påbörjad, men långt ifrån avslutad. Förhören med personer som vi tror kan bidra till lösningen av fallet är precis påbörjade. Jag tackar för visat intresse.
Ett missnöjt sorl hörs i rummet och några journalister visar sitt missnöje genom att högt skrika ut provocerande frågor om till exempel ansvarsfördelning, polisorganisationen med mera. Alla inser dock till sist att polischefens ord inte går att rubba och lokalen töms så sakteliga. Efter cirka tio minuter är endast Kurt och Ahmed kvar i lokalen på varsin sida av podiet.
 

DEL 8

– Hur kan du kalla till en presskonferens utan medgivande från högre befäl och åklagare? Dessutom hade du planer på att släppa viktig information som jag utifrån utredningstekniska skäl bedömer som konfidentiell, hur tänker du? frågar Kurt lätt upprörd.
– Fallet jag löst redan, men gärningsmannen är borta och då tyckte jag det var dags att lägga korten bå bordet för att få hjälb att sbåra honom, svarar Ahmed.
– Vad säger du? Är fallet löst? Vad har du funnit för gärningsman och motiv?
– Kees van Houten, signalementet på långe flintisen som setts i området bassar in perfekt.
– Vem är det? Hur kan du vara så säker på det i nuläget? Utredningen är knappt påbörjad.
– Han sitter i Energy Savers styrelse och oberativt han är vice VD i stort byggbolag, med sbelblanen hela Euroba.
– Det här låter helt osannolikt, vad skulle han ha för motiv har du tänkt?
– Livrädd för Bomonas stadsblanebrogram. Byggbolagets brocesser är inte miljövänliga brecis.
– Nej, nu räcker det. Vilka fantasier och insinuationer. Jag avsätter dig som ansvarig utredare av fallet med omedelbar verkan och jag får lov att hitta en bättre lämpad person.
– Jaha, det var tråkigt att höra. Det är jo do som bestämmer, men jag tycker do ska låta målvakten fortsätta göra målen.
– Nej, det här är ord och inga visor. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Jag lämnar över fallet till Oskar Levin, han vet hur en slipsten skall dras.
– Jag förstår ingenting. Några visor har jag heller inte hört, men det finns varken ett varmt järn eller någon slibsten i otredningen.
Det har gått två veckor sedan polischefen Kurt Landström avsatte Ahmed som ansvarig utredare av Pomonofallet och nu driver Oskar Levin utredningen vidare med en stor grupp medarbetare då mordet fått hög prioritet. Den mediala uppmärksamheten runt fallet är mycket stor då fallet betraktas som ett av de mest bestialiska morden på många år i Sverige. Dessutom gjorde personrockaden som Kurt Landström iscensatte fallet inte mindre intressant för media. Kvällstidningarna fyller varje upplaga med flera sidor spekulationer om både mordet och polisorganisationen.
Utredningen har dock inte gjort några större framsteg under Levins ledning så här långt. De har ännu inga relevanta spår som kan tänkas leda dem till gärningsmannen. Man famlar i mörkret när det gäller motivet. Mordvapnet lyser med sin frånvaro, trots grundliga draggningar av både Råstasjön och Lötsjön. Risken känns stor att detta blir ett olöst fall.
Ahmeds hypoteser kastades som väntat omgående i papperskorgen. Kurt Landström och Oskar Levin var helt överens om att det bara var fantasier. De var helt överens om att de verkligen måste ha mycket på fötterna för att driva Ahmeds linje vidare. Misstänkliggörande av toppar inom näringslivet eller politiken kräver att man har dokumenterade bevis, så det vill de undvika i möjligaste mån. Dessutom är Kurt stor aktieägare i byggbolaget som Kees van Houten representerar så han vill definitivt inte skapa en mediakarusell där de oförskyllt framstår i dålig dager.
Ahmed känner sig försmådd och missförstådd, han har ju visat både kompetens och effektivitet genom en snabb och briljant lösning av mordgåtan. Han tycker att ingen tar honom på allvar. Etablissemanget har återigen visat sina tvivel på lite udda personer, som kommer med nya infallsvinklar och arbetsmetoder. Han var nu mot sin vilja förpassad till avdelningen för förfallna parkeringsböter, det vill säga böter som inte betalats in vid förfallodagen. Uppgiften var att försöka driva in så många av dem som möjligt. Det var inte någon enkel uppgift då antalet utskrivna parkeringsböter hade ökat markant i Solna sedan det beslöts att avgiftsbelägga parkering även på helgerna och det betydde att antalet förfallna ökade i minst samma omfattning. Det var ett mycket impopulärt beslut, speciellt som det upplevdes att Solnapolitikerna hade en något konstruerad motivering till beslutet, den att Solna användes som parkeringsplats för Stockholmsbesökare. När Ahmed efter en dags introduktion slutligen sätter sig vid datorn för att ta sig an sin nya uppgift och öppnar filen med förfallna parkeringsböter tittar han storögt på topplistan.
 
SLUT

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.