Ali Zardadi. Foto: Sara Ringström

ZARDADI: Skyll inte ert misslyckande på oss

I praktiken har lagen om tillfälliga uppehållstillstånd drivit fram att vi nyanlända inte kan planera våra liv. Hur ska vi då kunna integreras?, skriver Ali Zardadi.

  • Publicerad 14:12, 26 mar 2019

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Integrationen är ett av de mest aktuella ämnena i debatten. Det är också en viktig politisk fråga och det har varit en av de mest avgörande frågorna under valrörelsen.

Min uppfattning är att integration handlar om två viktiga delar: kulturintegration och ekonomisk integration. Det vill säga dels hur man kan integreras kulturellt i det svenska samhället, dels hur fort kan man komma ut på arbetsmarknaden och försörja sig själv.

Det diskuteras mycket om ”integrationsmisslyckandet”. Ofta skylls det på nyanlända. ”Ja, det är de som inte vill jobba och vill leva på våra skattepengar. Det är de som inte accepterar svenska värderingar”.

Men frågan är om det är sant?

Här får du svar: Den tillfälliga migrationslagen är det största hindret i integrationsarbetet. Den gör att de som sökte asyl i Sverige efter den 24 november 2015 inte kan få permanent uppehållstillstånd. I praktiken har lagen drivit fram att de som drabbats av den inte kan planera sina liv. Man har ett tillfälligt jobb, en tillfällig studieplan, ett tillfälligt personnummer, en tillfällig trygghet.

Naturligtvis blir allt svårt när man lever i ovisshet. Den tillfälliga lagen medför att man inte lär sig språket, som är nyckeln i integrationsarbete. Man är orolig för om man kan få stanna eller inte och då är det svårt att fokusera på språkinlärning.

Det pinsammaste är att de politiker som själva har röstat för den tillfälliga lagen nu säger att
integrationsmisslyckandet är de nyanländas fel. Integrationsarbetet hade gått mycket bättre om denna lag inte fanns.

Det är ert fel och inte vårt.

Jobbsystemet i Sverige är det andra hindret i integrationsarbetet.

Låt mig förklara så här: Vad behöver man för att få ett jobb? Du tänker kanske på ett bra CV, utbildning, erfarenhet eller kapacitet för jobbet. Men du glömde vissa viktiga saker: personnummer och arbetstillstånd.

Utan dessa handlingar får man inget jobb. Även om man vill jobba, även om det finns jobb, även om man kan jobba.

För att en nyanländ ska få tillstånd att jobba i Sverige så behöver man, enligt Migrationsverket, ett pass eller tazkira (personbevis från Afghanistan). Men om man flyr från länder i krig är det svårt att ha pass eller personbevis. Man har aldrig haft möjlighet att skaffa sig det. Det kanske är svårt att förstå om man är född i ett modernt land som Sverige, men så är verkligheten.

Är det vårt fel att systemet är så eller är det politikernas fel som skapat detta system? Vi vill jobba och försörja oss, men systemet tillåter oss inte.

Det tredje hindret i integrationsarbetet är att många nyanlända inte är välkomna i det svenska samhället.

Det kanske låter elakt sagt men så är verkligheten. Sverige har välkomnat dessa människor till landet men inte i samhället. Visa nyanlända bor i områden där det bara bor oetablerade personer. Man blir tvungen att hänga med samma grupp som pratar samma språk och har samma kultur. Då blir det svårt att träna språket och lära sig om svenska värderingar. Integrationsarbete måste ske från båda sidor, inte bara från de nyanländas.

Sveriges integrationssystem är som att man kedjar fast någon och kräver att hen måste springa tio meter framåt. Om hen misslyckas så är hens eget fel. Så klagar alla på hen.

Öppna kedjorna och låt oss springa!

Ali Zardadi vinner pris för sitt mod