Ny färg. Nyligen togs byggnadsställningarna bort mot Klevgränd där ett av Stadsholmens bostadshus bytt färg.

Stockholms gula palett

På Stockholms färgpalett finns olika nyanser av gult. Så när ett av stans äldsta bostadshus renoverades målades fasaden i den ursprungliga 1700-talsgula.

  • Publicerad 14:09, 20 nov 2015

Byggnadsställningarna utanför Stadsholmens hus i kvarteret på Katarinabacken 1 togs bort för några veckor sedan. Huset byggdes 1733-42 och har entréer på Klevgränd och Katarina Kyrkobacke och är ett av de äldsta stenhusen på Katarinaberget.

Resultatet blev väldigt fint eftersom huset nu smälter bättre in i miljön – än med den röda färgen som det hade haft i många år, tycker Idha Övelius på Hidemark & Stingzing arkitekter som jobbat med projektet tillsammans med Stadsmuseet.

För det krävs bygglov om ett hus i Stockholm ska få byta färg och Stadsmuseet är oftast inblandat om det handlar om att ta fram någonting ursprungligt.

– Nej det var inte en slump att det fick den här gula färgen utan den är en typisk Stockholmsfärg. Vi har gjort en byggnadshistorisk inventering så det är väldigt noga utvalt och genomtänkt. Vi har putsprover i arkivet från 1950-talet då man av någon anledning målade huset rött, säger Elisabet Wannberg på Stadsmuseet.

Tydligen var det någon ingenjör på den tiden, nämner Elisabeth, som gärna gav äldre hus en faluröd färg och även Stadsmuseet målades rött.

– Ett tag skulle alla hus i stan som byggdes vara gula, det stod till och med inskrivet i byggnadsordningen. Det var slottsarkitekten Tessin den yngre som hade varit i Italien och blivit inspirerad och han började propagera för det gula, säger Elisabet.

Importerat pigment

De blev gula redan på tidigt 1700-tal, ofta i en ljus nyans. Men man hade inget inhemskt pigment utan fick importera ockra från Italien och Frankrike, ljusockra eller guldockra som man brukade blanda i kalkfärgen. Men på 1740-talet upptäckte man att man kunde få fram gult av järnvitriol, en biprodukt i kopparbrytningen.

Och när huset på Katarinaberget målades om så användes också just järnvitriol.

Mer hantverk än exakt nyans

Men någon NCS-kod att ta med till färghandeln kan vi inte få.

– Nej det går inte. Färgen med järnvitriol är ett hantverk som tagits fram i dialog med murarna. Man blandar kalk och vatten och tillsätter järnvitriol för att få fram olika styrkor, men det är inget man blandar till själv. Visst finns det finns färger som överensstämmer med olika pigment men det går inte att säga att det finns några typiska gula NCS-koder för Stockholm, säger Elisabet Wannberg.

Det går trender i färger. Det menar enhetschefen Anna-Karin Ericson på Stadsarkivet.

– Stockholms färgpalett är som årsringar. Från att ha varit ljusare gula blev de mörkare på 1920-talet. För några år sedan skulle till exempel inglasade balkonger vara i kulörta färger. Sen blev det svarta hus i Hammarby sjöstad. Och nu ser vi guld, som kopparhuset i det planerade Nobelcentret, säger Anna-Karin Ericson, enhetschef på Stadsarkivet.

Stans gula färg

1600-tal: Vissa av husen, som hade målats röda direkt på teglet, ströks nu med kalk. (Så som slottet Tre kronor redan på 1500-talet). När fasaderna började putsas så färgades de vanligen grå.

1699 utgick en skrivelse från överståthållaren att alla stenhus skulle målas gula. Men det fanns kritik mot att färgen inte höll bra kvalitet. Många hus fortsatte man måla grå istället.

1700-tal: Nu tog den gula färgen över på allvar.

Från 1736 skulle alla hus målas ljusa, och gärna gula. Ockraspigment importerades från Italien och Frankrike.

1740: Nu upptäckte man att järnvitriol i kalk gav en gul fräg.

1920: De gula nyanserna blev lite mörkare och jordigare, som mörkt gul till orange. Även brunt och blått förekom.

1960: Betong blev populärt.

1970: Starka färger kontrasterar 60-talets grå.

I dag: Vi har sett kulörta balkonger, svarta hus och nu senast har man använt guldfärg (koppar) i det planerade Nobelcenter.

Källa: Stadsmuseet

Visa merVisa mindre