Förslagsvis kan sittplatserna vid sista dörrparet i varje vagn röjas ut för att ge ståplatser åt cyklister, skriver cykeldebattörerna Åsa Eriksson och Krister Isaksson Foto: Mostphotos/Privat/Mikael Andersson

DEBATT: "Tillåt cyklar i SL-trafiken även i rusningstrafik "

Sluta se cykeln som ett problem när den i själva verket kan vara del av lösningen på flera samhällsutmaningar, skriver cykeldebattörerna Krister Isaksson och Åsa Eriksson.

  • Publicerad 11:42, 24 sep 2019

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

”Jag vill påminna om att cyklar är förbjudna i rusningstrafik. Ni som just klev på med cyklar måste genast kliva av igen, annars tillkallar vi ordningsvakter.” Händelsen utspelar sig i Rotebro, på SL-tåget mot Uppsala. Klockan är 8.00 en helt vanlig tisdag och rusningstrafiken som rösten i högtalaren refererar till består av en resenär per sju lediga säten.

De vill öppna upp för cyklar i SL-trafiken

Det som rösten säger stämmer förstås – det är förbjudet att ta med cykel på pendeltåget vissa tider på dygnet. Men bara för att man har rätt i sak innebär det inte alltid att saken är rätt. Den som vill ta med cykeln på tåget i rusningstrafik är knappast ute efter att okynnesåka lite tåg, bara för nöjes skull. Det är en person som vill komma till jobbet i tid, på ett sätt som är klimatsmart och hälsofrämjande. Det finns alltså ingen anledning att tillkalla ordningsvakter.

Frågan alla ansvariga bör ställa sig är: varför finns det ett cykelförbud på tåget år 2019, då de styrande samtidigt propagerar för ökat cyklande och ett hållbart resande i syfte att minska utsläpp, trängsel och stillasittande?

Få människor kan välja att arbeta klockan 10-19 för att det passar kollektivtrafikens regelverk. Och få människor har gångavstånd mellan tågstation och bostad eller arbetsplats. Att ha två cyklar - en på varje station - är förstås möjligt, men också kostsamt och förenat med en påtaglig stöldrisk. Den som försöker kombinera tågresan med buss kan mycket väl upptäcka att den redan långa restiden drar iväg till det dubbla – tid som helt enkelt inte finns. Kvar återstår den enkla och bekväma lösningen – bilen.

Genom att tillåta cykel på tåget kan vi minska biltrafik, buller, trängsel och de skadliga partiklarna i luften vi andas. Det kan bidra till reducerade koldioxidutsläpp samt minskat stillasittande, tack vare den så viktiga vardagsmotionen. Ökad cykling sparar samhället enormt mycket pengar. Problemet är alltså inte att människor cyklar för mycket, utan alldeles för lite. Ändå uppmuntrar dagens regelverk till det motsatta – att ta bilen.

Nya beskedet: Här får du ta med dig cykeln på pendeltåget

Studier från Nederländerna visar att kollektivtrafiken skulle kunna öka med 30-35 procent, om det fanns möjlighet att ta med cykeln, samt tillgång till säkra cykelparkeringar vid kollektivtrafiken. Ett minskat biltrafikarbete med 7 procent skulle vara en direkt följd av detta, enligt samma studie. Är det inte just detta många beslutsfattare säger sig vilja vill uppnå?

"Sluta se cykeln som ett problem"

I andra delar av Europa är det fullt möjligt ta med cykeln i kollektivtrafiken. Sverige, som strävar efter att vara världsledande inom miljö- och klimatarbetet, är på detta område långt efter. Den raka fråga till våra riks- och regionpolitiker är därför: på vilket sätt är det dåligt att folk kombinerar cykel med tåg för att minska sina klimatavtryck, förbättra miljön och den egna hälsan?

Sluta se cykeln som ett problem när den i själva verket kan vara del av lösningen på flera samhällsutmaningar. Se till att underlätta istället för att sätta käppar i hjulen. Det måste bli mycket lättare att göra rätt. Förslagsvis kan sittplatserna vid sista dörrparet i varje vagn röjas ut för att ge ståplatser åt cyklister. ”I mån av plats” är ett begrepp som de flesta begriper. När sektionen är full får man vänta till nästa tåg. Det är en investering som garanterat är billigare, har större samhällsnytta och är enklare att bygga än nya motorvägar.

Sätt genast igång och genomför fullskaliga försök – det är vårt råd. Starta en prövotid på sex månader och gör därefter en utvärdering av både positiva och negativa effekter. På så sätt kan man identifiera reella problem och skapa fungerande lösningar, istället för att bara komma med lösa antaganden om varför det aldrig skulle fungera.

Åsa Eriksson, regionpendlare

Krister Isaksson, expert cykelplanering och cykelinfrastruktur