Foto: Viktor Gårdsäter

Insändare: Varför behandlas vi ensamätare som luft?

"Det som händer är att jag, inklämd mellan främmande människor, tycker situationen blir olidlig och snabbt avslutar något som jag trodde skulle bli en trevlig fikastund", skriver signaturen "Icke-person?"

  • Publicerad 20:00, 8 okt 2019

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Jag tänker här ta upp ett beteende som de som har kvar sitt förnuft kanske har svårt att tro existerar.

När jag är ute på stan så händer det även mig att jag vill dricka en kopp kaffe eller äta lunch någonstans. Ofta sitter jag då ensam vid något bord och missförstå mig nu inte; jag har inget emot att det sitter andra vid samma bord, bara man tar hänsyn till min integritet. Det gör man genom att lämna tillräckligt med luft mellan sig själva och mig som ju är en helt främmande person.

Det är precis detta som inte sker, utan det kan komma ett helt sällskap och tränga sig på och till och med anse att man har rätten på sin sida! Jag är ju ensam och som sådan en icke-person som man inte behöver ta hänsyn till. Eftersom man är flera behöver man bordet bättre, tycks man tänka.

Det som händer då är att jag, inklämd mellan främmande människor, tycker situationen blir olidlig och snabbt avslutar något som jag trodde skulle bli en trevlig fikastund. Därmed har man fått det precis som man tänkt: "Där blev vi av med henne." 

Till er som bär er åt så här skulle jag vilja ställa följande fråga: Varför fordrar ni att jag skall finna mig i något som ni förmodligen inte skulle vilja uppleva själva?