#ettsthlm

ENKÄT: Litar du på att andra tar sitt ansvar under coronakrisen?

Den svenska coronabekämpningen bygger på frivillighet istället för tvång. Det fungerar bara om vi litar på myndigheterna – och på varandra. Så hur ser det ut med tilliten? Såhär svarar åtta stockholmare.

  • Publicerad 11:50, 31 mar 2020

"Hela Stockholm borde sättas i karantän"

Cäcilia Li, 19 år, Farsta strand

– Nej. Se på alla de här stockholmarna som åker till fjällen, mot alla rekommendationer. Det känns oansvarigt och själviskt, de borde lyssna på experterna. Man kan också se att många av dem som är mest i riskgruppen, de äldre, är ute och beblandar sig allra mest.

– Så jag skulle vilja ha striktare regler. Hela Stockholm borde sättas i karantän. Ändå vill jag tro att det som händer nu stärker sammanhållningen. De flesta gör nog vad de kan för att värna riskgrupperna.

Skidresor – seriöst? Nu måste vi förhindra att samhället faller isär

"Sverige har visat att systemet fungerar jättebra"

Endri Selmanaj, 19 år, Älvsjö, tillsammans med kompisen Juliano Kukeli

– Jag litar inte på folk. Men jag litar på systemet. Sverige har visat att systemet fungerar jättebra. Och jag tror ändå att folk är försiktiga, de skyddar sig själva och försöker låta bli att smitta varandra. Och alla fortsätter att jobba så bra de kan för att skaffa mat. Själv blev jag av med mitt restaurangjobb för två veckor sedan men jag tror att jag ska kunna hitta ett nytt.

"Det är för många som bara fortsätter som vanligt"

Issam Abouamer, 38 år, Farsta

– Jag är orolig för att folk inte tänker på smittspridningen och att samhället reagerar för sent, som i Italien. Det är för många som bara fortsätter som vanligt. Det skulle behövas hårdare regler som i andra länder, att man stängde restaurangerna helt till exempel.

– Själv har jag blivit väldigt försiktig och går inte ut mer än nödvändigt. Jag håller distans till andra på tunnelbanan, trycker på hissknappen med lillfingret och när jag har tagit i ett dörrhandtag vill jag tvätta händerna direkt.

"Har du ont i dig själv är det svårt med tilliten"

Gunnar Ekman, 61 år, Södermalm

– Hur mycket tillit man känner beror nog på om man är nöjd med sitt eget liv eller inte. Om man har det trassligt inombords, då ser man andra som konkurrenter och känner nog mest avund om man ser någon som klarat sig bättre. Och det är motsatsen till tillit. Själv har jag byggt upp ett bra liv, jag oroar mig inte för min ekonomi, jag tränar och umgås med kompisar. Så jag har råd att känna tillit till andra. Men har du ont i dig själv, då är det svårare med solidariteten.

"Alla sköter sig själva och det känns som att det funkar"

Maria Dalmer, 35 år, Farsta, med Malvina, 9 år

– Ja, man kan se att många har ändrat sitt beteende. Trafiken har minskat och det är tomt på stan. Jag är från Polen och där är det förbjudet att gå ut. Den här svenska linjen tycker jag är bättre. Alla sköter om sig själva och det känns som att det funkar. Jag har ändrat mina livsvanor mycket och sitter mest hemma. Jag pluggar på KTH och allt är nu på distans. Det är ganska roligt, man lär sig nya saker, nya videoverktyg till exempel.

"Jag vill lära mitt barn att ta ansvar"

Priya Subhas, 45 år, Farsta

– Jag tycker inte att folk håller tillräcklig distans till varandra när de är ute. Kanske tar vi inte det här på tillräckligt stort allvar. Själv gör jag så gott jag kan, jag har slutat att umgås med vänner och går inte längre på restaurang eller café.

– Så när jag ser på andra tänker jag att de borde ta sitt ansvar, men att det inte min sak. Det påverkar inte mig. Jag gör som jag gör för att jag vill lära mitt barn att ta ansvar.

"De som åker till fjällen tänker att de kan göra som de vill"

Sven Fridh, 61 år, Nacka

– Jag litar nog på folk till 80 procent. Det finns en viss procent som tänker att de kan göra som de vill, att de inte behöver anpassa sig efter kollektivet. De som åker till fjällen till exempel. Men i huvudsak har vi en folkhemsmodell, där man är lojal och ställer upp. Och jag litar på regeringen, jag tycker att de håller i det här bra.

"Jag tror vi blir mer solidariska av den här krisen"

Jenny Gottberg, 44 år med dottern Keyla, Haninge

– Jag ser många i min omgivning som tar ansvar och vill hjälpa till, som till exempel lägger in 200 kronor till den lokala pizzerian för att de ska gå med mat till sjukhuspersonalen.

Jag tror faktiskt vi kan bli mer solidariska av den här krisen.

Men det är klart man blir orolig för hur det ska gå på sikt, med människors hälsa och med världsekonomin. Vad händer när folk börjar bli av med jobben?

Det är viktigt att vi håller om varandra nu och hjälps åt så att inte samhället faller isär i ”vi” och ”dom”. De som har mycket måste dela med sig.

Hur har ditt eget liv påverkats?

– Jag jobbar hemma nu och eftersom vi bor jättetrångt, två vuxna och två tonåringar på 40 kvadrat, så vi har fått ett helt annat familjeliv.

Alla barnens träningar är inställda och gymnasiet har distansundervisning. Så vi hänger mycket tillsammans, nu när vi förlorat våra vanliga sociala kontakter.

Vi spelar gammaldags spel som Monopol, Kalaha och Cluedo. Vi handlar och lagar mat tillsammans. Ungdomarna lagar också, för att ha något att göra.

Det blir också väldigt intressanta, nya slags samtal hemma. Man får mycket mer inblick och har tid för långa diskussioner. Jag tror alla i familjen njuter lite av det, fast det är påtvingat. För mig känns det mest lyxigt.