#ettsthlm

Kulturkrock i skolan: "Jobbigt att alltid vara i minoritet"

Som medelklassbarn krockade de med den tuffa orten-kulturen på högstadiet. Men på gymnasiet inne i stan räknas de som “bönder” från förorten. Vi-och-dom-gränsen har varit svår att bryta för syskonen Johan och Lovisa från Upplands Väsby.

  • Publicerad 19:15, 30 dec 2019

Johan kände sig ständigt påhoppad under högstadietiden i Upplands Väsby. Foto: Petter Beckman

Artikeln ingår i #EttSthlms temaserie om vi-och-dom-uppdelningar inom Stockholms skolor. Diskutera på vår Facebooksida!

– Det spelade ingen roll vad man gjorde, man hamnade alltid i underläge. Det var därför jag ville härifrån.

Det är inga särskilt positiva minnen som dyker upp när Johan, 18 år, visar upp sin gamla skolgård intill Väsby centrum där han tillbringade sex år av sin uppväxt.

Kulturkrocken: "Sluta skämta om vår klädstil"

Som studiemotiverad medelklasskille från villaområdet och med helsvensk bakgrund stack han ut socialt och blev ständigt påmind om det.

"Hahaha, Svennebanan"

– Varje vecka var det: ”Hahaha, Svennebanan! Jävla nörd!”. Det räckte med att man ställde en intresserad fråga på lektionen eller googlade på något akademiskt. Det blev alla mot en, just för att jag var svensk.

Seriöst! Hur farligt är det att bli kallad "svennebanan"?

Varför tolkar du det så?

– Jag hade en kompis som inte kom från Sverige, som var intresserad av skolarbetet precis som jag. Vi kunde jobba bra ihop. Han blev inte mobbad för det, och jag tror att det var för att han inte kom från Sverige.

Hur hanterade du påhoppen?

– Vad skulle jag göra? I början blev jag skitsur, ville slåss. Men jag vande mig. De kunde säga vad de ville till mig, nedvärdera mig. Och det fanns inget jag kunde säga tillbaka. Jag lyckades aldrig smälta in. Men jag lärde mig leva med skiten.

Villa-eleverna om kulturkrocken: "I början var jag lite rädd"

Hur har det påverkat dig?

– Jag vet att folk som flyttar hit från andra länder kan ha det jättetungt, det får man ju lära sig. Men berättigar det att de ska uttrycka sig såhär? Nej, jag tycker inte det.

Lovisa går nu i musikklass på Viktor Rydberg-gymnasiet på Östermalm. Erfarenheten från högstadiet gör att hon får en klump i magen om hon träffar på gäng med "orten-tjejer".

Johans syster Lovisa som gick i årskursen under upplevde samma sak. Lovisa får fortfarande en klump av obehag i magen när hon träffar på ett gäng ”orten-tjejer” som pratar förortsslang och uppträder på ett visst sätt.

– Jag har inget emot någon som person och jag vill inte dra alla över en kam. Men det kändes som att det fanns de som tittade ner på oss vita medelklass-svenskar och tyckte att vi behövde tryckas ner. Kanske ville de straffa oss för rasismen i det svenska samhället.

Men det blev en ond cirkel, konstaterar Lovisa.

“Skapade en klyfta”

– Jag tyckte de var läskiga och gick undan när de kom. Och då tänkte de nog att jag var rasist. Det skapade en klyfta som inte borde finnas. Vi borde prata med varandra istället om hur vi upplever det här. Alla är ju egentligen lika, alla är här för att gå i skolan. 

Från Fittja till Östermalm: "Inte säkert att det är värt det"

Storebror Johan härdade ut, försökte anpassa sig till jargongen och hänga med på skämten, lärde sig uppträda mindre ”nördigt” för att slippa glåporden.

När han efter högstadiet kom in på Kungsholmens gymnasium märkte han genast att han var annorlunda än ungdomarna från innerstan.

– Trots att jag var en vit villapojke blev jag sedd som det svarta fåret. Det blev lite av en kulturkrock. Jag hade ett annat språk, andra slangord, betedde mig inte som en Stockholmare, tyckte de. Och fick kommentarer: ”Inte lätt att komma från Väsby”.

“Jag är nästan den enda i vår klass som inte är från innerstan”, säger Lovisa.

Kallas för "bonde"

Lovisa, som började i musikklass på Viktor Rydbergs gymnasium på Östermalm, kände inte heller att hon passade in.

– De allra flesta kommer från innerstan och många har aldrig ens varit så långt ute som Upplands Väsby. Folk skämtar om att jag är ”bonde”, det känns som att de tycker att de är bättre. Jag tycker mycket om min skola men det känns som att jag aldrig blir en del av deras grupp.

Förortselever startar omstridd skolförening på Kungsholmen

Johan och Lovisas mamma Anna tycker att man behöver prata mer om segregationen i Stockholm.

– Det finns vi-och-dom-motsättningar på så många nivåer, så många hinder mellan olika delar av Stockholm som inte bara handlar om hudfärg och bakgrund. Det här är strukturer som inte bryts ner om inte de vuxna tar tag i det, säger hon.

VAD TYCKER DU? Diskutera gärna på vår Facebooksida eller maila info@ettsthlm.se.

Rektorn: "Alla kränkningar är lika allvarliga"

– Vi måste stå upp mot alla slags kränkningar. Men att driva det som en fråga om etnicitet är väldigt farligt, då gör man sig till verktyg för antidemokratiska krafter. Det säger Väsbyskolans rektor, Hanna Thunholm Andersson.

Hanna Thunholm Andersson, rektor på Väsbyskolan Foto: Petter Beckman

Hanna Thunholm Andersson tillträdde som rektor på Väsbyskolan för tre år sedan, mot slutet av syskonen Johan och Lovisas skolgång.

– Det gör mig jätteledsen att höra att de här eleverna har farit illa. Inget barn ska behöva uppleva kränkningar. Om man kallas "svenne" eller "blatte" är lika illa, inget av de orden ska förekomma, säger hon.

Kan det ändå ha varit så, som de här eleverna upplevde det, att man kunde kallas svennebanan utan konsekvenser, medan det var nolltolerans mot annan rasism?

– Det håller jag inte med om. Så kan det kanske se ut ur ett etniskt svenskt perspektiv. Den svenska medelklassen är också den grupp som hörs mest i samhällsdebatten. Andra grupper lyssnar man inte lika mycket på.

– Vi har sett i de enkäter vi gjort att kränkningar förekommer mellan elever med många olika bakgrunder. Och det är något vi jobbar väldigt aktivt mot, understryker hon.

Hanna Thunholm Andersson ser en fara i att måla upp motsättningen i etniska vi-och-dom-termer:

– Då springer men i precis fel riktning och gör sig till verktyg för de antidemokratiska krafterna.

Hon menar frågan måste ses i ett större perspektiv.

– Vi har ett segregerande system där nyanlända elever fördelas väldigt ojämnt vilket ger skolorna helt olika förutsättningar. Den problematiken hamnar rakt i barnens knä.

– Jag skulle vilja se en tydligare handlingsplan på politisk nivå för hur vi ska få ett solidariskt samhälle som står upp för alla människors lika värde, säger Hanna Thunholm Andersson.

Kulturkrock i skolan – en artikelserie

För elever uppvuxna i förorterna med annan bakgrund än svensk kan det vara svårt att känna sig accepterad på Stockholms innerstadsgymnasier. Detta har #EttSthlm diskuterat i en artikelserie under hösten.

Den här artikeln är en uppföljning, som belyser att vi-och-dom-gränserna kan ha flera dimensioner.

Läs tidigare artiklar, lyssna på poddcast och se videoklipp på ettsthlm.se eller på www.stockholmdirekt.se

VAD TYCKER DU? Diskutera gärna på vår Facebooksida eller maila info@ettsthlm.se.