#ettsthlm

Hur ska man undvika vi-och-dom-uppdelningar i skolan? EttSthlm har publicerat en lång serie artiklar som söker svar på den frågan. Artikeln om Johan och Lovisa (uppe till vänster) har väckt mest känslor.

Seriöst! Hur farligt är det att bli kallad "svennebanan"?

Hur kan två vita medelklassungdomars känsla av utsatthet vara relevant i en diskussion om rasism och segregation? Det viktigaste skälet till att vi behöver prata om det här glöms ofta bort, skriver #EttSthlms projektledare Petter Beckman i en kommentar.

  • Publicerad 18:33, 9 jan 2020

"Vi som är utlänningar är utsatta för rasism varje dag, men så fort någon liten svensk blir kallad för svennebanan i skolan, då jävlar!"

Artikeln om syskonen Johan och Lovisa – om mobbningen som de upplevde på högstadiet i Väsby – som vi la upp under nyårshelgen har väckt ilska på två olika sätt.

Kulturkrock i skolan: "Jobbigt att alltid vara i minoritet"

"Seriöst. Att bli kallad svennebanan är inte ett strukturellt problem och svenskar är inte i minoritet. Komiskt att man uppmärksammar detta löjliga  'problem' i en så stor tidning", skriver en läsare.

På de högernationalistiska sajterna är reaktionen förstås den omvända. Där exploderar indignationen över ”rasismen mot svenskarna” och vi anklagas för att inte ”våga kalla saker vid dess rätta namn”.

VAD TYCKER DU? Diskutera på vår Facebooksida eller maila info@ettsthlm.se.

Verklig rasism

Den som vill veta hur verkligt aggressiv rasism låter behöver inte skrolla långt i kommentarsfälten på exempelvis samnytt.se.

Så hur har vi alltså tänkt? Vårt projekt #EttSthlm handlar om att minska polariseringen. Här tycks motsättningen snarast eldas på. Varför publicerar vi detta?

Jo, för att vi tror att Johan och Lovisas erfarenhet behöver tas med i diskussionen om man är intresserad av att motverka rasism, segregation och vi-och-dom-uppdelning.

Orten möter innerstan: så minskar vi kulturkrocken

Vi vet att det sticker i ögonen ur ett maktkritiskt perspektiv: vad spelar det för roll om några relativt privilegierade, vita villa-ungdomar känner sig nedtryckta under högstadieåren, när de med största sannolikhet ändå kommer att stå som vinnare i slutändan?

Löjligt att klaga?

De kommer in på de bästa gymnasieutbildningarna, arbetsmarknaden ligger vidöppen, de har ju hela den svenska samhällsstrukturen på sin sida.

Alla enas nog om att ingen ska behöva bli kränkt i skolan. Men är inte de här ungdomarnas klagan lite mindre viktig, ur ett samhällsperspektiv?

Då glömmer man bort en sak: det fria skolvalet, som har gett den ambitiösa medelklassen ett extra övertag: de kan flytta på sig så fort skolmiljön upplevs som jobbig och otrygg.

Det finns en stor tragik i detta. De som har makten att öppna dörrar för andra stänger dem istället. Segregationens murar blir högre.

Det finns ett stort antal skolor runt om i våra förorter där etniska svenskar redan är i kraftig minoritet – som i allt högre grad väljs bort av resursstarka familjer, både med svensk och utländsk bakgrund.

Det gör att segregationsspiralen snurrar ännu fortare – och kontaktytorna mellan olika elevgrupper blir allt mindre och mindre. Vilket också ökar risken för exkluderande vi-och-dom-uppdelningar senare på gymnasiet och i arbetslivet.

Bättre sammanhållning

Intervjun med Väsbysyskonen är fortsättningen på en artikelserie som vi startade i höstas, som handlar om de kulturella fördomar som ofta drabbar elever med utländsk bakgrund när de börjar på innerstadsgymnasier i Stockholm.

Förortselever startar omstridd skolförening på Kungsholmen

Vi vill diskutera: varför är de etniskt svenska eleverna inte bättre på att möta ungdomarna med annan härkomst? Vad har man för bild av varandra? Vad behöver ändras för att elever med olika bakgrund ska kunna funka tillsammans på lika villkor?

Spåren leder tillbaka till högstadietiden.

Ingen blandning

Konsekvensen av att Väsbyskolan (i det här fallet) har misslyckats med att hantera mötet mellan olika elevgrupper och få alla att känna sig trygga, är att Lovisa och Johan nu gör allt för att ta sig bort från den etniska blandningen.

”Jag får en klump i magen av obehag om jag möter ett gäng med orten-tjejer”, säger Lovisa. Hon berättar att hon medvetet valde bort gymnasieskolor med en elevmix som påminde henne om högstadieåren.

Det finns en stor tragik i detta. De som har makten att öppna dörrar för andra stänger dem istället. Segregationens murar blir högre.

Lika illa?

Ingen blir särskilt tolerant eller nyfiken på andra av att känna sig nedtryckt och mobbad. Kanske blir det lättare att förstå krocken som uppstår mellan olika elevgrupper på gymnasiet om man förstår vilket bagage som svenska medelklasselever som Johan och Lovisa har med sig.

Borde vi prata mer om hudfärg i skolorna?

Är "svennebanan" lika illa som "blatte"? Är det rasism? Det kan man ha olika åsikter om. Men en sak är klar: inget gott kommer av kränkningar koppade till härkomst och etnicitet – oavsett från vilket håll det kommer.

Gör din bubbla större

#EttSthlm är ett initiativ som handlar om att få fler att prata med varandra utanför den egna bubblan. Vi tar upp ämnen som lätt fastnar i polarisering, och där vi behöver prata över "vi-och-dom"-gränserna på nya sätt.

EttSthlm har startats av DirektPress i samarbete med SL och Svenska Bostäder och med stöd av Vinnova. Journalistiken är oberoende. Läs mer på www.ettsthlm.se.

Diskutera gärna artikeln på vår Facebooksida eller maila info@ettsthlm.se.