#ettsthlm

Stå upp för dig själv! Så tar du tillbaka makten efter ett rån

RÅNRISK DEL 3: "Det kändes kanske som att all kontroll försvann. Men du gjorde faktiskt såhär och såhär för att skydda dig själv." Melissa och Ulrika ser styrkan hos unga som blivit rånade. Och hjälper dem att återfå självkänslan.

  • Publicerad 14:29, 2 mar 2020

Illustration: Kevin Scheffer

1. ”Nej, du var inte alls ett passivt offer”

Du har blivit omringad. Hotad. Ifråntagen dina saker, din trygghet och din känsla av kontroll. Någon har tagit makten över dig. Och du stod bara där och lät det ske. Tror du.

– Rån är alltid en kränkning, att någon tar sig rätten att ta någonting av en annan individ. Det finns ofta en stor känsla av maktlöshet. Vi hjälper ungdomarna genom att visa: du hade faktiskt kontroll. Du gjorde motstånd. Även om det inte kändes som det då.

Vi träffar Melissa och Ulrika på Stödcentrum för unga brottsutsatta, som hjälper unga som blivit rånade att ta tillbaka makten.

Ulrika Westlin och Melissa Gimling Arista hjälper ungdomar som blivit rånade att komma tillbaka till sitt vanliga liv. Foto: Petter Beckman

2. ”Hälften lämnar ifrån sig sakerna”

Samtalsrummet ligger vägg i vägg med polisstationen på Södermalm: fyra gröna fåtöljer, en skål med godis och en kanna med vatten.

Här har socialsekreterarna Melissa Gimling Arista och Ulrika Westlin det senaste året mött ett hundratal ungdomar från innerstan och Lidingö som har blivit rånade.

– Väldigt få har gjort fysiskt motstånd. Vissa springer därifrån och försöker undvika situationen. Hälften gör så som förövarna vill att man ska göra, alltså ger i från sig sakerna, säger Melissa.

– Men de har nästan alltid gjort motstånd ändå. Det är det vi trycker på.

"Jag har alltid velat kunna slåss. Försvara mig. Och nu hände det."

Under 2019 fick 105 unga rånutsatta hjälp på Stödcenter på Södermalm. Foto: Petter Beckman

3. ”Förnedringsrånen är sällsynta, tack och lov”

Vilken utveckling ser ni i stan ?

– Rånen har blivit fler. Vi ser också längre förlopp, att målsägaren är tvungen att ta ut pengar, kanske tvingas ringa föräldrarna och be dem swisha. Det gör att man är utsatt under längre tid och att kränkningen blir större. Det är också mer hot, för att man inte ska polisanmäla.

Förnedringsrånen, hur vanliga är de?

– De är sällsynta, tack och lov. Men de fastnar. Att bli urinerad på. Piskad. Att få gå hem naken. Det har hänt. Men det är kanske ett ärende per år, av de som kommer till Stödcentrum. Och vi ser ingen ökning där.

4. ”Jag gjorde det här för att skydda mig själv”

Så vad menar ni med att göra motstånd?

– Motstånd kan vara många saker, att man säger fel namn, hittar på var man kommer ifrån. Det kan vara att man lämnar ifrån sig sina hörlurar, för att minska risken att bli skadad, säger Ulrika.

– Det kändes kanske som att all kontroll försvann. Men du gjorde såhär och såhär. Och varför gjorde du det? Vi ställer detaljerade frågor. Då kommer de på själva: Jag gjorde det här för att skydda mig själv.

– Ingen vill ju vara ett offer. Att känna att man har agerat gör skillnad för ens självbild. Det hjälper en ur offerrollen, att man tar tillbaka sin vanliga identitet.

– Självbilden hos unga killar är absolut den att man kommer att göra fysiskt motstånd. Men det är inte så lätt att leva upp till, säger Ulrika Westlin.

5. ”Besvikelse att se att man inte var så stark”

Många killar säger att de ”hellre blir nedslagna”? Hur går det för dem?

– Det är lätt att tänka att det är så man ska agera. Men när vi väl är i situationen har vi ingen aning om hur vi ska reagera. Det är inte så vanligt att vi möter någon som slagit tillbaka, säger Melissa.

– Självbilden hos unga killar är absolut den att man kommer att göra fysiskt motstånd. Men det är inte så lätt att leva upp till. Det kan ge oerhörda besvikelser att upptäcka att jag var inte sådär stark som jag hade tänkt mig. Det kan man behöva jobba med i samtal, säger Ulrika.

6. ”Grundregeln: Lämna bara över grejerna”

– Man kan också bli ifrågasatt av kompisarna efteråt. ”Men gud, jag skulle bara ha brottat ner honom” Och då känns det som att man har varit dålig, säger Melissa.

– Så vi trycker jättemycket på att polisen säger: lämna bara över grejerna. Försök inte med något spel. Det är materiella ting, det viktiga är att du inte blir skadad. Och det är vår syn också, understryker Ulrika.

– Man vet ju inte vad den andra har, om det är en kniv eller en pistol i värsta fall. Det är inte värt att ta någon risk. Och återigen: det finns fler sätt att göra motstånd.

Ungdomarna kan må ganska dåligt när de kommer in. 74 procent mår bättre efter att ha fått samtalsstöd, berättar Melissa och Ulrika.

7. ”Den som begår brottet har hela skulden”

Många tar också på sig skuld på andra sätt.

– Man kan tänka ”Jag skulle inte ha varit på den platsen.” Och då är det viktigt för oss att vi lägger allt ansvar och all skuld på den som gjorde det. ”Du har absolut rätt att vara där du vill vara. Det är gärningspersonen som inte skulle ha gjort det här mot dig”. Och då blir det ”just det, det har du rätt i”, säger Ulrika.

– Eller: ”Nej, jag vill inte tjalla”. Men du tjallar inte, det är den här personen som sätter dit sig själv. Vill du inte va hos polisen eller bli dömd, då ska du inte heller begå brott.

8. ”Som markering: ingen gör såhär mot mig”

Men hur gör ni med rädslan för repressalier om man polisanmäler?

– Det är en jättesvår rädsla och vi pratar mycket om den. Men vår erfarenhet är det är väldigt sällan som hoten blir verklighet, säger Melissa.

– Och även om det känns jobbigt märker vi att folk mår bättre av att anmäla. Bara genom att göra det så står man ju upp för sig själv. ”Jag accepterar inte det här”, liksom. Det är jätteviktigt, det gör stor skillnad för ens självförtroende och självbild. Att inte vika för rädslan. Som markering: ingen gör såhär mot mig. Man låter inte det onda vinna.

9. ”Absolut inte ett tecken på svaghet”

Hur ser ni på idén att det är de svaga som blir rånade, ”de som saknar självrespekt”, som några killar sa?

"Man kollar om de ser svaga ut, om de saknar självrespekt"

– Det stämmer absolut inte. Vi möter så många olika ungdomar. Kanske skulle man vilja hitta någon sådan gemensam nämnare men det finns inte. Det finns alla typer av etnicitet, alla typer av åldrar, alla typer av personligheter. Det kan drabba vem som helst, var som helst. Det finns absolut ingen koppling till att vara svag eller mesig, säger Melissa.

Så vad är skälet till att folk blir rånade?

– Att det finns rånare. Det är det enda skälet, säger Ulrika.

Mer info och kontakt: Stödcentrum för unga brottsutsatta. Du kan få hjälp även om du inte har polisanmält. Finns på tre ställen i Stockholm och i de flesta kranskommuner.

Tyck till! Vad tänker du om ungdomsrånen?

Har du eller ditt barn blivit rånad? Vill du berätta? Har du förslag på hur man ska lösa den här frågan?

Kontakta oss: info@ettsthlm.se. Mer material finns på ettsthlm.se

Diskutera gärna artiklarna på vår facebooksida eller på instagram.

#EttSthlm är ett projekt initierat av DirektPress som handlar om att motverka polarisering och segregation inom Storstockholm.

Vi vill starta samtal över vi-och-dom-gränserna både kring det som binder oss samman och kring det som reser murar inom stan. Målet är ett mer sammanhållet, öppnare och roligare Stockholm.

Visa merVisa mindre