Ska rivas. Astoriaflygeln på Nybrogatan (till vänster) är ett felfritt 1800-talshus som ska falla för rivningsvågen. Foto: Foto: Kerold Klang.

Hög tid att vi minns 1800-talet

  • Publicerad 07:15, 31 okt 2015

Drygt ett år har gått sedan maktskiftet i Stadshuset. Man frågar sig om Stockholmarna märkt någon skillnad. Svaret är ja, allt mer sällan hörs pamflettorden märkesbyggnad, landmärke och världsklass basuneras ut från stadshuset. Nu talas även om att bygga något så oglamoröst som fler hyresrätter. Uppenbart har spektakulär yta fått sällskap av vardagligt innehåll.

Även om pr-megafonerna nyktrat till så sitter inte stadsbilden och kulturen mindre i kläm för det, betongpartier finns både i blå och röda laget. Ett Slussen med tveksam trafiklösning är klubbad, kassavalvet Nobel Center på en udde i den näst intill orörda 1800-talsmiljön runt Ladugårdslandsviken likaså.

År 2015 borde vi ha slutat med att riva artonhundratalshus. Jag skulle inte velat vara en fluga på väggen i rummen hos fastighetsbolaget, hyresgästerna, staden och övriga inblandade under turerna om Astoriahuset från 1873 vid Nybrogatan. Ingen hade slagit ihjäl mig mot bordskanten, men det jag fått höra skulle nog inte varit särskilt uppbygglig med tanke på all taktik och desinformation som säkerligen haglat i den instängda konferensluften. Den föreslagna rivningen av gathuset kallades att utveckla kvarteret, och konsulternas rapport om husets oreparerbara skick var inte sann. Huset friskförklarades, men i stället ryker den gula flygelbyggnaden.

Flerbostadshus från decenniet före sena 1800-talets byggboom med sina överdådiga dekorationer finns det få kvar av i Stockholm. Bakom 1870-talets enkla nyrenässansfasader finns en kvardröjande doft av sjuttonhundratal och en obestämbar känsla av empire. Det är kapitalförstöring att utplåna unika platsbyggda hus bara för att det blir lönsammare för fastighetsägaren att riva än att bevara. Man undrar hur det går ihop med talet om ett hållbarare samhälle.

Ett tips till kommunen är att ta reda på vilka byggnader eller skyddsvärda naturbiotoper vi vill bevara på en plats innan den markanvisas åt en byggare. Om det gjorts, så skulle vi sluppit dramakomedin Norra Stationshuset och tullhusföljetången på Blasieholmen. Det skulle dessutom byggprocesserna vinna på, i stället för att förenkla remissförfarandena, som nu föreslås, och därmed försämra demokratin.

Förresten ska Kungliga Operan rivas. Inte hela, men en del av övervåningen och fronten mot Kungsträdgården bör lämna plats för ytterligare en scen och entré, enligt Statens Fastighetsverks förstudie. Här gäller det för Stockholmarna att bevaka ärendet framöver.

Någon modernistisk pajaspåbyggnad som skriker ut sitt suveräna ego har inte Norrmalms enhetliga artonhundratalsfront mot Norrström något behov av.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.