Tommy Fagerberg, Sätra:

FAGERBERG: Visa lite respekt, ministern

Ministern själv var noggrann med att stå rätt i förhållande till solskenet. Det verkade vara hans prio ett. Allt ljus på honom, skriver Sätrabon Tommy Fagerberg efter inrikesministerns besök i Sätra härom veckan.

  • Publicerad 13:24, 29 apr 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Det börjar med att jag stoppar en bil som kör på gångvägen ner mot Sätradal från centrumbyggnaden. Det vimlar av ungar på väg hem från skolan där vid rådande klockslag och då ska det fan inte köras några bilar där. Basta. Chauffören stannar till, visar upp en polisbricka genom rutan. Logiskt, tänker jag och nickar lite världsvant åt honom. Bara några dagar tidigare mördades tre unga män i området och polisnärvaron har ökat. Logiskt som sagt.

Längre upp i backen träffar jag dock en bekant som frågar om jag vet att inrikesministern är uppe vid minnesplatsen för dådet. Mannen med brickan, som när jag tänkte efter körde i en lite för fin bil för att vara en random civilare, var alltså inte ett hett tips på spåren. Han undersökte med största sannolikhet kvarteren utifrån ministerns säkerhet. Vackert så. Man ska vara rädd om ministrar. Det är något erfarenheten lärt oss svenskar.

Men maken till freakshow den gode ministern bjöd på var av sällan skådat slag. I alla fall för mig. Man hade bjudit in hela Sveriges mediaelit för någon form av presskonferens. Mitt ibland sörjande människor, utspridda blommor, ljus och minnesbilder.

Med sina Säpovakter, extrainsatta poliser samt en handfull ordningsvakter stod han där i sin tjusiga kostym och höll något slags tal. Ingen hörde ett ord av vad han sa. Ja, förutom journalisterna då, som likt hyenor flockades omkring honom. En pressekreterare stressar runt och ser till att alla ska få sin minut. Lokaltidningarna sist naturligtvis.

Ministern själv är noggrann med att han ska stå rätt i förhållande till solskenet. Det verkade vara hans prio ett. Allt ljus på honom. Den vanliga medborgaren, läs Sätrabon, skulle också få ställa frågor efteråt. Om tiden räckte till.

Jag tänker om vi vänt på grejerna. Om ministerns barns kamrater hade varit de som bragts om livet. Hade han då tyckt det vore OK att vi stövlade in på hans mark av sorg. Inte för att visa sympati till de drabbade. Utan för att ställa oss i rätt ljus från solen och tala till de speciellt inbjudna jag haft med mig. Bara för att visa världen att jag varit där. Tveksamt, va?

Ingen gripen efter morden i Sätra

"Låt oss sörja idag, men komma tillbaka starkare imorgon"