Krönika. ”För många kvinnor och barn är det våldet en evig verklighet.” Foto: Mostphotos

Jag slapp hotet om våld

Kvinnojouren kan rädda liv. Jag är glad att den får vara kvar.

  • Publicerad 09:08, 24 jun 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

De ställer sig i en halvcirkel runt honom. Inte ett ord yttras, men luften vibrerar av det outtalade hotet. Runt honom pågår festen, men glädjen drunknar i rädslan för det han förstår ska komma. Han borde springa, men fötterna är fastfrusna. Som om kroppen varnar för att flykt kan leda till något ännu värre. Trigga det de tre samlats för. Så han står kvar och väntar.

Det första slaget träffar över ögat. Skallen som följer får näsbenet att krasa till. Nu vänder han sig om. ”Jag måste bort”, tänker han och fötterna lyder.

Han ser inte sparken. Känner bara hur den får huvudet att skaka till. Framåt och bakåt. ”Jag måste bort”, tänker han igen och tränger sig igenom folkhopen.

Människor som sett, men som låtsas om annat viker åt sidan. Han slukas upp av festen, fortsätter bort utan att någonsin se sig om.

Hemma tvättar han sig. Handfatet färgas rött. Blodfläckar överallt. Han borde kanske inte gå och lägga sig. Sova med en hjärnskakning kan vara farligt, har han hört, men han är så trött, så trött. Han somnar och jagas natten igenom av onda drömmar.

Jag noterar den politiska oenigheten gällande kvinnojouren i Bålsta. Jag tänker inte ha några synpunkter. Parterna har sagt sitt på sidan 6 här i BålstaDirekt, som det ska vara, och läsarna får bilda sig en egen uppfattning.

Samtidigt går det inte att ta människan ur journalisten. Människan är jag och jag är pojken i berättelsen ovan. För det var vad jag var. En pojke. En tonåring. På en avslutningsfest med hundratals andra. Tre andra pojkar bestämde sig för att de ville slå och sparka mig. Jag kände dem inte. Aldrig sett dem förr eller senare. Jag hade tur. Jag klarade mig med ett sprucket blodkärl i vänster öga. Ingen hjärnskakning. Jag vaknade dagen efter och mådde trots allt helt okej.

Mer än något annat, jag kunde gå därifrån till slut. Det fanns inget hot om ytterligare våld. Det var aldrig någon risk att det skulle bli min vardag. För många kvinnor och barn är det dock en evig verklighet. I deras vardag står de där pojkarna ständigt i en hotfull halvcirkel runt dem.

De symboliseras av mannen de lever med. Det kan vara en sambo, pojkvän eller make. Han kan vara välutbildad eller lågutbildad. Rik eller fattig. Hans ögon kan vara blåa eller bruna.

Han dricker, han är nykterist. Troende eller ateist. Han kan vara vem som helst. Din kollega, din bror, din bäste vän eller främlingen du ser i centrum.

Hon kan vara vem som helst. Oavsett situation, oavsett om hon är ensam eller omringad av människor, kan det komma en dag när hon flyr. Ta sig själv någonstans och om det är så att det då finns något nära, fullt av sådana som förstår bättre än alla andra, kan det rädda hennes liv.

Journalisten tänker inte ha några synpunkter på politiken, men pojken är glad att kvinnojouren får finns kvar.

Robert Kimby går alltså till Björklöven. Då vet jag åtminstone en person I Bålsta, förutom vänner och familj, som kommer hålla en extra tumme för honom. Kommundirektör Torbjörn Arvidsson är stor Lövensupporter.

Tipsa oss om sport!

Det är svårt att skriva sport i en veckotidning. Det mesta som sker i den världen är ju sådant som utspelar sig på helgen och är antingen gammalt eller så är vi för tidigt ute, men på sistone har vi ändå fått med en hel del sportvinklar.

Men har din klubb haft några särskilda framgångar eller ska något arrangeras framöver till exempel, så får du gärna höra av dig via telefon eller på mejl.

Varannan i bowling

Vi skriver om bowlingframgångar i det här numret. Bowling är en sport där jag är varannanspelare. Ena gången går det jättebra (i relation till andra amatörer alltså) och nästa gång inte alls. Frustrerande och roligt.

Lars till kockfinal

Det är ju inte sport, men på sätt och vis ändå, och oavsett hur man definierar det är det kul att konstatera att Lars Niklasson ännu en gång gick vidare till finalen i tävlingen Årets kock. Det är också en gren där jag tycks vara bra varannan gång.

Fest med och utan gurka

Vi får väl se hur jag lyckas när jag bjuder redaktionen på sommaravslutningsfest. Vi har en vegan och en antivegan (alltså, en som plockar picklad gurka av hamburgaren) som ska mättas på en och samma gång. Nåja, det ska väl funka det också.

Vädret

Nu tar jag risken och jinxar midsommar här, den brukar ju vara usel, så i sådana fall vore det business as usual, men visst tycks det som om sommaren till slut har anlänt. Det var strandliv i helgen som gick åtminstone.

Fotbolls-VM

Det har väl inte riktigt växlat upp när detta skrivs, men med lite framgångar i slutspelet misstänker jag att det snart blir en lite mer blågul känsla över det här mästerskapet även på hemmaplan.

Allsvenska uppehållet

VM i all ära, jag saknar ändå min allsvenska, och nu tycker jag att det räcker med uppehåll. Skönt att det trots allt bara är en vecka bort innan allt startar om i ett rasande tempo och jakten på Lennart Johanssons pokal fortsätter.

Blåljusnyheter i helgen: Drogbrott och inbrott

Det har varit en veckoända/helg som så många andra i brottshänseende i Håbo. Några drogbrott, en cykelstöld och ett inbrott på Mansängen.söndag 22/9 9:47

Senaste numret

Bålstabladet
Stockholm Direkt