Hampus Jarnlo, redaktionschef StockholmDirekt och sjunkna båtvraket Felicia af Skum som nu skänks bort. Foto: Sacharias Källdén/Jannie Flodman

JARNLO: Bo på båt i Stockholm är mer slit än njutning

Det är en sak att stå på akterdäck med en flaska vin en ljum kväll i juni, en annan att hasa sig ner till ett råkallt dass mitt i natten i smällkalla februari, skriver redaktionschefen om projektet som kom av sig.

  • Publicerad 21:06, 2 jan 2020

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

För snart elva år sedan köpte några vänner till mig en nedgången båt på Söder Mälarstrand. De tog över den mitt i råkalla vintern med målet att flytta in till sommaren. Ett drygt decennium senare är de fortfarande långtifrån klara.

Utmärglade och hålögda efter alldeles för många dagar av stenhårt jobb på varvet lyckades de i alla fall bli en av få skeppsägare som fick vara med i Bo på båt-projektet som sjösattes av Stockholms hamnar 2011. Med avloppstömning, tillgång till dricksvatten och elanslutning var visionen att höja attraktionskraften och skapa ett legalt båtlivsalternativ på bästa adress mitt i stan.

Projektet kom av sig

De flesta vänner och bekanta som bott på båten sedan dess har inte stått ut särskilt länge. Det är en sak att stå på akterdäck med en flaska vin en ljum kväll i juni, en annan att hasa sig ner till ett råkallt dass mitt i natten i smällkalla februari.

Och Bo på båt-projektet kom av sig – för ett år sen hade 25 lagliga båtplatser blivit 23. Istället har vi skrivit spaltmeter om pirathamnar och illegalt förtöjda båtar. Senaste i raden är det sjunkna vraket Felicia af Skum som nu skänks bort av ägaren. När en av mina båtägande vänner läst artikeln sms:ar han mig.

"Hyfsat desperat försök att bli av med sina problem. Lite småfix verkar det allt vara."