Det har handlat mycket om cyklar på senaste tiden. Om mina egna bortcyklade klenoder för två veckor sedan (fortfarande borta! Alla tips uppskattas!) och om en cykelpendlares längtan efter en smidig väg till jobbet veckan efter.

Tidigare i våras skrev jag om träningscyklister och om den konflikt som kan uppstå mellan dem och bilister. Denna vecka återkommer jag till det ämnet, fast ur ett annat perspektiv. Nu är det en gångtrafikant som berättar om hur hon upplever träningscyklisterna på gång- och cykelvägarna.

Just det som gör många bilister särskilt upprörda är när cyklister inte använder cykelvägen trots att den finns. Men när de gör det skapar det alltså andra problem. Hade jag varit träningscyklist hade jag nog känt att jag var i ett rätt pressat läge.

Nu är jag ju inte träningscyklist utan en rätt långsam cyklist som är glad att jag har en cykelbana att vingla runt på. Och därför är jag också glad när en svärm av racersnabba cyklister väljer bilvägen om cykelbanan är trång och många ska rymmas på den.

Men många bilister håller inte med mig om det. Cyklisten jag pratade med i veckan berättade att bilister ibland visar sin irritation på honom med att köra om utan marginaler eller genom att spruta spolarvätska i ansiktet på honom.

Galet beteende och lyckligtvis i absolut minoritet, menade cyklisten. Generellt är de allra flesta Mälaröbor trevliga och använder inte sina fordon som vapen. Och trevligast av alla är busschaufförerna, tyckte han.

Vem tycker du är schysstast i Mälarötrafiken? Kan vi inte etablera en vandringspokal för den titeln?