I veckan noterade jag att solnedgången infaller efter det att min arbetsdag normalt slutar. Nu är det första av flera delmål avklarade i väntan på våren. Nu får jag vänta på att se solen när jag hoppar på tunnelbanan vid Brommaplan och sedan att komma hem till dagsljus. Dit är det dock fortfarande ett tag.

Den stora skillnaden dröjer dock till dess att vi ställer fram klockan en timme.

Det har de senaste åren varit en fråga som jag sett diskuteras allt mer i media och så sent som i höstas, i samband med att det blev vintertid, rapporterade flera medier om att EU ska utreda saken.

Jag har själv alltid gillat att få mer dagsljus och har därför funderat lite på vad det skulle vara för vinning att låta klockan stå orörd.

Jag har förståelse om det är så att djurhållning för lantbrukare kan påverkas av ljuset, men har annars inte riktigt övertygats av argumenten.

Argument som att det är jobbigt med lite sömn köper jag inte riktigt. Att sova en timme mindre påverkar visserligen de allra flesta, men är det det största problemet borde det inte vara svårare än att försöka gå och lägga sig något tidigare, eller vänja kroppen vid att gå upp lite tidigare under några dagar inför omställningen.

För några år sedan hörde jag ett inlägg i debatten som jag gillade och har tagit till mig.

Jag minns det inte ordagrant, men det gick ut på att det här med en timmes mindre sömn en dag om året inte riktigt höll som argument.

Avsändaren menade att det är något i princip alla människor går igenom – varje vecka.

För egen del håller jag med, att ställa om klockan en timme motsvarar ungefär den skillnaden det är mellan att gå upp en ledig söndag eller en måndag för att förbereda sig för jobb.    

Vad tycker du? Hör av dig med dina synpunkter.