HEMMET. Soptippen i närheten av Karlbergs slott var Tipp-Anders hem. Men till sist tröttnade militären på den märkliga mannen. Foto: Solna stads bildarkiv/Maria Malmlöf

KRÖNIKA: Den märkliga mannen på soptippen

Solna har haft och har troligtvis fortfarande många personligheter och original i olika skepnader. Tipp-Anders var en riktigt udda och originell figur.

  • Publicerad 12:07, 15 apr 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Hans namn var Erik Andersson, med ett okänt ursprung. Det var i början på 1900-talet som han dök upp kring Karlbergs slott. Ingen visste vem han var eller var han kom ifrån. Klädd i en sliten yllerock, trasiga byxor, en ofta lagad skjorta av okänd färg, slokhatt och därtill ett par galoscher. Bagaget bestod av en enkel jutesäck, innehållet visste man inget om. Men en stadig knölpåk hade han också. En riktig ungkarl som saknade arbete, bostad och en fattig mans ekonomi. Detta var Tipp-Anders.

Tipp-Anders hjälpte gärna till vid bryggan när ångbåten angjorde vid Karlbergs slott. Han tog emot den kastade trossen och surrade fast den runt en pollare. Han hjälpte även passagerare med att bära bagage. Det gav nog några slantar i ersättning. En riktig hjälteinsats gjorde Tipp-Anders, när han räddade en ung pojke som hade gått igenom isen. Det var en vinter på 1920-talet. Detta gjorde Tipp-Anders både populär och lite mer känd i området.

Samlade tomglas

Han levde mest på att samla tomglas, patronhylsor och annat säljbart skrot. Det var i Ingentingskogen som han gjorde de flesta fynden. Säkert kring ”Tingsan”, folkparken i Ingentingskogen.

Hans bodde vid tippen nära Karlbergs slott. Därav hans öknamn. Han smög dit då mörkret fallit Han ville inte bli sedd. Vilket var förståligt. Han lindade in sig i gamla säckar och tidningar.

Men krigsskolan förbjöd honom att bo på tippen - trots att han ”vaktade” soptippen och jagade bort frukttjuvar från trädgården i närheten. Efter fler reprimander så flyttade han i hemlighet in i en stor soptunna, nära personalbostäderna. Det blev en kortvarig visit, då en kvinna som skulle tömma slaskhinken och upptäckte Tipp-Anders i soptunnan. Med ett gallskrik påkallade hon vakten. Det blev rapport till översten på krigsskolan som lät förstå att Tipp-Anders inte var önskad inom området.

Några månader senare upptäckte några kadetter Tipp-Anders i en risgrotta i Ingentingskogen. Det var mycket kallt och man förstod att där kunde han inte bo. Myndigheterna kopplades in, men varken Solna eller Stockholm ville ta hand om honom.

Badad och rakad

Till slut blev det Stockholm som förbarmade sig. Tipp-Anders placerades på ett ålderdomshem på Södermalm. Där blev han väl omhändertagen. Badad, rakad, klippt och han fick för första gången på mycket länge lagad, varm mat.

För en man som Tipp-Anders, som var van att sköta sig själv, var detta en alldeles för stor och plötslig omställning. Han levde större delen av sitt vuxna liv runt Karlbergs slott, Ingentingsskogen och Pampas och däromkring. En snäll och ofarlig man, med en humoristisk läggning och kanske på något sätt lite arbetsskygg.

Livet på ålderdomshemmet varade inte länge. Det var inte Tipp-Anders miljö och omgivning.
Han dog efter bara några månader, året var 1930 och Solna förlorade ett stort original.

Stockholm Direkt