KRÖNIKA: Vi förlorar oss själva på Instagram

"Jag tror bara allt handlar om en enda stor tävling, man vill att alla ska vilja vara som en själv, man vill vara den som har det perfekta livet", skriver Jessica Jörgensen Bergström, 15 år.

  • Publicerad 10:24, 5 mar 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Jag satt en lördagskväll i min säng med en skål chips bredvid mig och Netflix var det som gällde på tv:n.

Min Iphone plingade till och jag tog som vanligt upp den, i samma sekund kom jag på att jag inte postat något på min Instagram story eller snap story på länge. Jag tänkte att det nog var dags att lägga upp en bild på hur mysigt jag har det hemma med min serie och mig själv.

Fast det var ju egentligen inte så mysigt. På bilden jag tog så försökte jag få det att se ut som att jag inte var själv, tog bort skålen med chips och la fram lite grönsaker med dipp. Jag gjorde allt för att alla andra skulle se hur bra jag hade det. Använde lite vita lögner. Alla andra hade det så bra på sina storys, då måste jag också det.

Det här med lögner, eller att få saker på sociala medier att se bättre ut? De är väl något alla någon gång har gjort. Jag menar vi ungdomar postar för det mesta när vi gör ”roliga” saker, fast det kanske inte alltid är så kul som vi får det att se ut.

Äter vi mat med vännerna spenderar man nästan mer tid åt att få det att se roligt och mysigt ut än vad man hinner att ha roligt på riktigt.

Men det här med att lägga ut saker man gör ligger nog inte bara i ungdomarnas händer. Många vuxna använder ju Facebook. Det är nog ingen tvekan om att de också kan ljuga till det om hur trevligt det har med sina väninnor.

Men egentligen, varför är det här så viktigt?

Varför lever vi vårt liv inuti våra telefoner? Vad vi än gör så slösar vi tid på att få våra liv att verka så himla bra i andras ögon.

Jag tror bara allt handlar om en enda stor tävling, man vill att så många som möjligt ska följa och gilla ens bilder, man vill att alla ska vilja vara som en själv, man vill vara den som har det perfekta livet.

Våra sociala medier skadar oss lite grann ändå, för jag tror att vi tappar oss själva ibland. Vi lever för mycket efter hur vi ska se ut enligt träningsmänniskorna på Instagram, vi gör för mycket som de roliga människorna på Instagram och vi försöker vara som man ska vara på Instagram.

Vi lever inte längre som vi är och det tror inte jag är den bästa idén. Men vi ska ju inte kasta bort alla sociala medier nu bara för att vi ljuger till det lite då och då.

För sociala medier behöver inte alltid skada.

Jag erkänner, jag lever nästan hela mitt liv i min mobil för vart jag än går så är jag där och filmar och fotar allt som existerar, eller ja det som ser kul ut.

Men vi kanske borde ta och trappa ner lite grann. Förstå att vi kanske borde njuta av det som är bakom det vi faktiskt filmar och fotar.

För världen är ju faktiskt ganska bra, utan att ljuga till det.