Christoffer Röstlund Jonsson, reporter SödermalmDirekt. Foto: Sacharias Källdén

RÖSTLUND: Södermalm är inte en skyddad verkstad

Är Södermalm en fridfull bubbla för kultureliten, befriad från brott och bekymmer? Knappast, säger reporter Röstlund efter att ha tagit en fika med en snut.

  • Publicerad 20:00, 2 feb 2020

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

I veckan tog jag en snutkaffe – med en snut. Jag är ny murvel i kvarteren, efter att ha bevakat Kungsholmen i ett år. Så jag stämde träff med Manuel Firpo, kommunpolis på Södermalm, för att få koll.

Det blev ett gott snack över en kopp svart på Swedenborgsgatan, där vi i en timme pratade om de problem som han ser i Sveriges mest berömda stadsdel. Och, om vi ska vara ärliga, även den mest hånade.

För Södermalm är sedan många år tillbaka rikskänt som slagträ i... tja, vilken debatt du än vill, från tvinnade mustascher och subventionerade elcyklar, till invandring och kriminalitet.

Ofta används stadsdelen som ett skällsord. Här är man verklighetsfrånvänd kulturelit, lever skyddat utan de bekymmer som plågar riket utanför tullarna, samtidigt som man med hela handen pekar hur andra ska leva sina liv. Tryggt och ängsligt, är det!

Låt mig vara fräck: det är en bild förfäktad av någon som aldrig satt sin fot på den i sammanhanget lilla yta där 130 000 trängs. Plus tusentals som jobbar, shoppar, festar, passerar – det skapar en storstadspuls på hundratusentals människor per dygn.

Söder har ett av tre stora nöjesdistrikt i huvudstaden – det är inte bara tjo och tjim, utan medför även sin beskärda del kriminellt knas. Och här finns fyra scener som checkar av polisens alla boxar för öppen droghandel. Lägg till 90 enheter för missbruksvård, och du får rikligt med samhällets skuggsidor, trots att den socioekonomiska statusen generellt är högre än kring Järvafältet.

En fridfull bubbla? Knappast, va?

Men Manuel Firpo säger något som gör mig glad: "Söderbor är toleranta när det gäller just missbrukare. Många som flyttar hit känner inte till hur öppet det är, det ska vi inte sticka under stol med. Men efter ett tag har de vant sig."

Förstå mig rätt: i den bästa av världar skulle man inte behöva vänja sig vid öppet bruk av knark. Men nu är det så. Stockholm är en internationell huvudstad och med det kommer både bra och dåliga saker. Empati för de som är sämre lottade än en själv, och förståelse för att även de har rätt att synas och existera i stadsbilden, är ett bra karaktärsdrag för en stadsdel.

Jag ser fram emot att bevaka ert Södermalm. Både det som är bekvämt, och det som är obekvämt.