Sophie Stigfur, reporter på StockholmDirekt. Foto: Jannie Flodman

STIGFUR: Därför ville jag prata med en ex-nazist

Utgångspunkten att alla människor inte har samma valmöjligheter i livet känns för de flesta självklar. Tills det handlar om någon som valt att bli nazist, skriver reporter Sophie Stigfur.

  • Publicerad 19:00, 10 okt 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Ensamma vilsna själar som i desperat behov av sammanhang ansluter sig till extrema grupper. Ni har hört det förut.

När jag i veckan träffade en avhoppad nazist undrade jag vad hon tänkte om den förklaringsmodellen. Har hon ändå inte gjort ett aktivt val? Hade hon inte kunnat börja med något mer gemytligt istället, gått med i en teatergrupp, börjat skejta, vad vet jag?

Något som inte inneburit att hon varit aktiv i en organisation som genom mord (i dag) och massutrotning (senare) vill uppnå en vit stat, exempelvis. Svaret: "Desto extremare gruppering, desto starkare gemenskap".

Gemenskap, ja. Men man har ett val.

Eller. Vänta nu. Jag är ju av åsikten att alla människor inte har samma livsförutsättningar för att göra just genomtänkta val. En hållning som även måste gälla de som väljer att bli nazister, hur motbjudande det än känns. Känslor hör inte hemma här. Känslor gör oss dumma.

Inför publiceringen har det varit många kval.

En vän frågade varför det här var viktigt att lyfta. Det har tagit ett par dagar att besvara den frågan för mig själv, jag är ännu inte klar.

Men jag tror att om vi ska stoppa något så måste vi förstå det. Och för att förstå det vi inte förstår måste vi prata – med just de människor vi inte förstår. Även nazister.

Maria, 21: "Så slutade jag vara nazist"

Fryshuset: "Fel att stigmatisera nazister"