Rivningen av pirathamnen vid Årstaviken på Södermalm ska genomföras under hösten. I måndags började man med att avhysa de som bor där olovligt. Reporter Sophie Stigfur och fotograf Sacharias Källdén var på plats. Foto: Jannie Flodman/Sacharias Källdén

STIGFUR: Pirathamnen är en påminnelse om våra olika levnadsvillkor

"Polisen har just skrikit åt de som bor i pirathamnen att de är luffare och knarkare. Jag och fotograf Sacharias Källdén är i chock. Inte Lasse. Han har varit med förr", skriver reporter Sophie Stigfur.

  • Publicerad 12:09, 19 sep 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

–  Jag är van. Men mest när inte nån annan är med.

Lasse Larne är förlägen när han säger det. Polisen har just skrikit åt hans sällskap, de som bott i pirathamnen vid Årstaviken i snart tio år, att de är luffare och knarkare. Jag och fotograf Sacharias Källdén är i chock. Inte Lasse. Han har varit med förr. 

Hamnen som snart rivs har varit ett hett ämne bland stockholmarna. Att kokettera med att man gillar den, trots upprepade bränder och oljespill i vattnet, kan tända eld på vilken diskussion som helst. Jag vet. Jag är skyldig till det själv.

Stadens jakt på de hemlösa som bosatt sig vid Årstaviken har nämligen alla ingredienser för en smaskig kioskvältare. En kittlande katt-och-råtta-lek där The Man alltid är steget efter. Vem hejar inte på en underdog? 

För Lasse har det förstås varit allt annat än kittlande. Och han blev nu av med sitt hem.

Tumult när boende avhystes från pirathamnen på Södermalm

Han har tidigare sagt att de som bor vid bryggan gör det för att de inte kan passa in i samhället. Med en högrest polis, omgiven av kollegor, som skriker "knarkare" på ena sidan och gänget som förvirrat försöker samla ihop sina tillhörigheter (nån jacka och en resväska) på den andra inser jag att jag inte förstått det avgrundsdjupa avståndet förrän nu. Hade jag inte varit på plats och lyssnat hade jag fortfarande inte vetat.

Lasse hade kunnat göra ett mer strategiskt val. Han hade kunnat ta in på härbärge. Han hade kunnat bygga en koja i skogen eller kastat ankar i en avlägsen sjö, bortom irriterade grannar och stadens lupp. Att han bott här olovligt kommer förstås inte som någon nyhet. Att polisen har haft problem med området är fastställt. Han hade kunnat ge sig av för längesen.

Men Lasse vill bo på Söder. Och han har varit här, in our face, och varje dag påmint förbipasserande om våra olika levnadsvillkor i detta jordeliv.

Min starkaste minnesbild av Lasse är när han i somras, på knä, fridfullt kom paddlandes på en SUP, några meter bortom de plaskande barnfamiljerna vid Tantostranden. En kasse öl på brädan. Solen i ansiktet. Lycklig.

Jag vet att i alla fall jag kommer sakna honom.