Foto: Claudio Britos

THÅSTRÖM: Vi rapporterar om mord med gråten i halsen

"Vi på redaktionen har fått rutin på att skriva om unga män som mördas. Jag vill inte göra det igen." De orden skrev jag i en krönika för mindre än ett halvår sen. Så blev det inte.

  • Publicerad 10:38, 13 apr 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Ibland hör vi nyheten i andra medier. Ibland på sociala medier, ibland från polisen själva. Någon gång är det läsare som hör av sig och berättar.

Ännu en ung kille från våra områden är död. Skjuten, mördad.

Vi ringer våra vänner och kontakter i området där det hände. En del orkar inte prata. En del kan inte sluta. De är så ledsna, så arga, känner så mycket hopplöshet. De vill skrika så att alla hör det.

Vi åker till minnesplatsen, den som finns där redan efter ett par timmar. Med blommor, ljus och handskrivna brev. Vi håller oss i bakgrunden, försöker att inte vara i vägen i någons sorg. Vi tar en bild, försöker att inte störa.

Och vi skriver. Vi skriver det vi vet. Vi väger ord. Är en 18-åring en man? Nej, en tonårskille, en ungdom. Är det en dödsskjutning vi berättar om? Ja, men också ett mord. En tonåring som är borta för alltid.

Vi skriver, och vi gör det med en klump i halsen.

"Vi har fått rutin på att berätta om unga män som mördas. Vänner och familjer som sörjer. Poliser som saknar både misstänkta och vittnen som vågar berätta.

Jag vill inte göra det igen."

Så skrev jag i en krönika i november förra året, efter mordet på 22-årige Shayan Gaff i Segeltorp.

Det som jag önskade då, så blev det inte. I februari sköts en 17-årig kille till döds vid Brunna IP i Hallunda. På andra platser runt om i Stockholm har andra unga killar mördats. Och i torsdags hände det igen, i Sätra. Tidigt i morse, lördag, nåddes vi av nyheten att Sätra drabbats igen.

Finns det någonting som ger hopp? Ja. Den massiva uppslutning av människor som kom till Sätra torg i fredags kväll. Kanske är det här den gången det blev nog, för mycket? Kanske är det nu den våg av kraft mammornas berättelser väckte i höstas svämmar över, och når utanför förortens gränser?

Jag vill så gärna tro det.

Sätra samlades i sorgen och ilskan