Henrik Lindstedt är reporter på HuddingeDirekt. Foto: Sara Ringström

Våldsåret 2018 tar slut och jag känner hopp

Handgranatsattacken i Vårby gård, mordet på Shayan Gaff och skjutningar i Flemingsberg. Det är lätt att misströsta när man minns våldsåret 2018. Men det här året har också fyllt mig med hopp.

  • Publicerad 19:50, 30 dec 2018

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Året 2018 började i mörker. På förstasidan av årets första HuddingeDirekt syntes en man lägga blommor på torget i Vårby gård. En man hade plockat upp en odetonerad handgranat som legat på marken. Efter några sekunder sprängdes den. I ledartexten skrev vi:

”Vårby gård, Huddinge och Sverige är i chock. Det alla varit rädda för har nu hänt. Gängkriminaliteten har skördat ett oskyldigt offer.”

Av allt att döma föll ytterligare en person utanför den kriminella gängmiljön offer för det dödliga våldet när den 22-åriga lärarstudenten Shayan Gaff sköts ihjäl i Segeltorp centrum i mitten av oktober. Polisens huvudteori är att han inte var skyttens egentliga måltavla.

Flera skjutningar i gängmiljön har också inträffat i Flemingsberg och centrala Huddinge – med skottskadade söner, bröder och vänner som följd. Ingen vill vittna.

Det är lätt att falla in i ett hål av nattsvart tänkande när man minns våldsåret 2018. Men det har inte bara varit mörkt. Faktum är att skjutningarna har blivit färre i Stockholmsområdet i år. Polisen och kommunen har reagerat med kraft mot skjutningarna i Flemingsberg och i nuläget har situationen lugnat sig. Två personer har nyligen gripits i Shayanutredningen.

Och vad som är ännu mer hoppfullt: Familjemedlemmar till skjutna söner, oroliga medmänniskor och mammor har slutit samman och höjt sina röster mot det vettlösa våldet i böcker, tidningar och på ett fullt Sergels torg. Ideella krafter i Trångsund och Flemingsberg har slutit upp och börjat nattvandra. Outtröttliga eldsjälar kämpar vidare i sina respektive orter för att ge meningsfulla alternativ till ett kriminellt liv.

Det finns all anledning att tro att 2018 var året då en hoppets gnista tändes – och att vi går mot ett ljusare 2019.