Foto: Michael Folmer

Vill EU inte ha våra röster eller?

Alla minns väl riksdagsvalet 2018, det var ganska svårt att missa eftersom det var precis överallt omkring oss när det väl var aktuellt. Men vi står nu inför ett val igen, som känns för stort och krångligt för majoriteten. Om det skriver Melody Farshin i den här krönikan.

  • Publicerad 13:39, 24 maj 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Vuxna, pensionärer, unga och ungdomar. Inom alla åldrar råder en förvirring kring EU och det känns alldeles för långt bort för att tro att det kan påverka oss här.

Jag fick aktivt söka upp och läsa på om hur EU faktiskt påverkar våra närområden. Sextio procent av de kommunala besluten är redan fattade av EU. Ändå har jag knappt sett information om valet i mitt närområde.

Jag predikar varken för eller emot, men det är skrämmande för mig hur stora beslut som fattas där när en så stor del av befolkningen inte inkluderats.

Vissa märkbara lagar har folk nog sett i praktiken, som fri roaming inom EU, fri rörlighet för jobb eller studier med mera. Men även lagar kring brottslighet, terrorism, migration och så vidare fattas där, och går svensk lag emot EU-lag så är det EU-lagen som gäller. Vi har även sett svenska fall som hamnat i den tvisten och fått leva med frusen identitet.

Inte ens bland riksdagens 349 ledamöter känner folk sig representerade, så hur ska det gå med bara 20 svenska mandat som skickas iväg? Vår verklighet måste finnas med.

Några som aldrig missar ett val är högerextrema krafter, de är mästare på att organisera sig in och dra nytta av en situation som brister i tillgänglighet.

Det är aldrig rätt att lägga skulden på den exkluderade parten för att inte ha informerats nog. Jag har så svårt att acceptera att man inte kan satsa mer på att uppmärksamma den enda demokratiska möjligheten att påverka processen.

Om det är till den graden att jag som infödd svensk och med full tillgång till språket behöver leta och läsa för att ens förstå dess inverkan på oss här hemma, vad gör det då med de medborgare som ännu inte har ett fullt språk? Vad händer med våra föräldrar? Ska det krävas fulla resurser och möjligheter till både språk och tid för att sätta sig in i och begripa helheten?

Bristen på digitala vägar för att rösta, kan göra att röstning upplevs tråkigt för exempelvis en förstagångsväljare. För låt oss vara ärliga, Fifa är roligare än den där röstningskön i skolans matsal. Men inte ens bland fullvuxna finns information nog. Folk är inte insatta nog, tycker att det är alldeles för stort eller är fortfarande helt slut från det förra valet. Var finns pedagogiken i detta, varför ska medborgaren behöva dumförklaras?

Att ha en rösträtt utan att ha informationen är som att få en inbjudan utan att ha adressen.

Stockholm Direkt