Mary Juusela. Grundare av Lika Olika www.likaolikametoden.se Blogg: likaolikametoden.se/wps/blogg-mary-juusela Instagram: www.instagram.com/maryjuusela Foto: Åsa Olsson

Vill inte vara någons nödutgång

Jag sitter på Arlanda och väntar på mitt flyg vidare mot nästa destination. En stund av lugn innan nästa check-in, nästa tullkontroll, nästa take-off. Trodde jag...

  • Publicerad 18:51, 3 maj 2018

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Djupt försjunken i min tekopp och trött som tusan hör jag en mansröst som frågar, på ett trevligt sätt, skulle jag kunna få bjuda ut dig? När jag tittar upp ser jag en hand som räcker fram en papperslapp med ett telefonnummer. Jag tittar mannen i ansiktet. Han ser trevlig och uppriktig ut. Men saken är den att på ringfingret har han en vigselring.

Vad tänker du om den där, säger jag och nickar mot hans ring. Vad menar du, undrar han. Du kanske ska göra något åt din relation i stället för att fly den, undrar jag. Han sätter sig ner. Pustar. Lite märklig situation. Men nu är det så.

Tystnad. En lång stund. Sedan säger han. Det var över för länge sedan med min fru. Men som med de flesta andra par vi har runt omkring oss biter jag ihop.

Jag håller mig tyst, låter mannen prata. Vad heter du, frågar han. Mary, säger jag. Fint namn, säger han. Han suckar. Igen.

Mary, har du någonsin levt i en relation där ni aldrig ses? Han tar av sig vigselringen. Snurrar den på bordsskivan. Jag stirrar på den. Ni bokar upp helgerna och ser till att liksom aldrig vara ensamma, säger han. Alltid någon middag, någon släkting, någon galleria.

För om ni tvingas umgås ensamma så vet ni att tystnaden skulle skrika högt. Ni skulle vara tvingade att erkänna att ni inte har något gemensamt, ni har vuxit ifrån varandra, eller kanske aldrig älskat varandra på riktigt. Vet du vad jag menar?

Nu suckar även jag. Ett tungt ämne en kväll som denna. På en flygplats då jag är på väg någonstans. Men jag funderar en stund.

Människor i min omgivning flashar förbi näthinnan. Även jag i ett tidigare förhållande. Ja, kanske jag vet. Att människor lever i ett vacuum. Hellre-med-dig-än-ensam-känslor. Men man är inte lycklig. Inte nöjd. Man mår inte bra. Men klistrar på det leende som förväntas av en. I sin lilla bubbla. En intressant tes. Som kanske är mer sann än jag tidigare tänkt på.

Han reser sig upp. Ler ett trött leende. Och lämnar sedan sin papperslapp på bordet. Jag ser honom gå iväg. Hans tes lämnar en bismak. Jag packar ihop mina saker och går mot check-in. Papperslappen slänger jag i papperskorgen. Jag vill inte vara någons nödutgång.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Insändare: Liberalerna säger ja till att sälja Ena Energi

Krönika Det har gjorts flera utredningar om Ena Energis framtid. På Kommunfullmäktige (KF) den 11/12- 17 beslutades med stor majoritet att ge Enköpings kommuns moderbolag AB (EMAB) i uppdrag att gå vidare...fredag 8/6 10:04

Insändare: Stoppa försäljningen av Ena Energi, säger personalen

Krönika Inför debatten i kommunfullmäktige kring försäljningen av Ena Energi vill vi, personalen i bolaget, passa på att ge vår syn. Området kraftvärme är komplext och det tar många år att förstå helheten....fredag 8/6 10:04

Vill inte vara någons nödutgång

Krönika Jag sitter på Arlanda och väntar på mitt flyg vidare mot nästa destination. En stund av lugn innan nästa check-in, nästa tullkontroll, nästa take-off. Trodde jag...torsdag 3/5 18:51