Cristian ’’Salla’’ Salazar Campos och Marcello ’’Masse’’ Salazar Campos.  Foto: Johannes Liljeson

20 år på röda linjen

En källarlokal under en skola i Norsborg. Längs ena väggen Palme. Längs andra priser och utmärkelser i stora mängder. Har du minsta gnutta koll på svensk hiphop kan du nog gissa var vi är.

  • Publicerad 11:00, 4 jan 2016

– Musiken vi gör är för arbetarna. Vår uppgift är att ge folk hopp och underhålla alla som har tråkiga jobb. De ska kunna känna igen sig i vår musik, säger Christian Campos Salazar, mer känd som Salla, när vi träffar honom i den anrika Redlinestudion.

Han är mittenbrodern av The Salazar brothers, syskontrion bakom Redline recordings som grundades för 20 år sedan. På den tiden var Salla och brorsan Chepe medlemmar i The Latin Kings, och under arbetet med första skivan, Välkommen till förorten, väcktes idén till en egen label.

– Vi ville ha större kontroll över vad vi gjorde och ville kunna jobba med och släppa andra artister, berättar Salla.

En dag när de var i studion i centrala Stockholm bestämde de sig.

– Chepe kom på att vi skulle heta Redline efter röda linjens tunnelbana. Vi bestämde att ha tunnelbanelinjen som logga och att vi skulle lyfta att vi var från norra Botkyrka. Vi var ju från Fittja, Dogge från Alby och till slut hade vi studion i Norsborg, så det var liksom rätt. Chepe ritade tag-bokstäverna och sen var det klart. Vi bytte skivbolag, fick produktionsbudget för en skiva och de pengarna investerade vi i en studio.

Lillebror Masse kom med, de släppte några artister, gjorde samlingsalbum och producerade musik. Men efter en tid med upp- och nergångar bestämde de sig för att lägga projektet på is.

Comebacken kom 2011. De startade upp labeln igen tillsammans med Universal Records och släppte artister som Stor, Linda Pira och Dani M.

Hur har branschen förändrats under de här 20 åren?

– Förr var det svårt att tjäna pengar på skivförsäljning inom svensk hiphop. Man gjorde en skiva mest för att marknadsföra sig och tjänade pengar på spelningar. Skivaffärerna köpte inte våra skivor eftersom de inte trodde att de skulle sälja. Nu är det en helt annan värld, musiken är digital. De som lyssnar på musik idag vet ju knapt vad en vinyl eller en CD är, säger Salla och skrattar.

Idag kan artisterna tjäna pengar på Spotify. Inga stora summor, tillägger Salla, men betydligt mer än förut. 

Tycker du att hiphop har en annan status idag?

– Nu underskattas inte hantverket bakom hiphop-produktioner, man börjar förstå och erkänna att det ligger mycket arbete bakom både musiken och texterna. Det kan man se i Grammisnomineringar till exempel. Det lever möjligtvis kvar en bild av att hiphopare och rappare inte är skolade. Men det är under förändring.

Ni har en stark röst även utanför musikstudion, bland annat i antirasistiska sammanhang. Varför är det viktigt?

– Allt vi gör är ett uttryck för att vi själva befinner oss bland dessa frågor, blir utsatta för de grejer vi engagerar oss emot. Vi kan inte spela dumma, vi har släktingar som påverkas, när det handlar om rasism så berörs vi alla här av det. Så det är ganska enkelt egentligen, vi måste ha den rösten.

I branschen finns fortfarande mycket rasism och fördomar, berättar Salla. Bröderna har ibland svårt att få vissa uppdrag, känner han, folk tror inte att de är pålitliga.

– Man kan fortfarande efter 20 år i branschen höra folk säga: Oj men du var ju jättetrevlig, jag hade en helt annan bild av dig. De tror ju alltid att vi är typ gangstrar.

Hur ser ni på utvecklingen i norra Botkyrka idag?

– Området är bättre idag, men ibland när jag möter skolbarn kan jag haja till. Språket, svenskan, det sitter inte riktigt. Det är inte så bra. Det behövs mer resurser, mer personal i skolan, barnen måste få samma möjligheter och förutsättningar som andra barn. Man måste få tron tillbaka till området, tron om att kunna bli något, om att ta sig någonstans, säger Salla och fortsätter:

– För oss blir ju det viktigt. Jag menar om det är ungar som sen ska komma hit och ska rappa så är det bra att de kan läsa och skriva, skrattar han.

Angående karriären reflekterar Salla att både han och brödernas största strävan var att göra föräldrarna stolta. När de gav sig in i branschen bestämde de sig inte bara för att göra musik, utan att bli bäst inom det de gjorde. 

– De är stolta. Ja, det är de. De är våra största fans, håller koll på allt vi gör, på våra artister. Fast de har bättre koll på Linda Pira än på mig, säger han och skrattar. 

Vad har Redline betytt för dig?

Linda Pira:– De har varit en stor inspiration. Jag var elva år när jag hörde TLK första gången. Innan hade jag lyssnat på Lauren Hill och The Fugees, men det var inte samma sak på engelska. När jag hörde svensk hiphop så träffade det hjärtat på ett helt annat sätt, djupare, starkare. När jag 2012 skulle kliva in i Redlinestudion hade jag en klump i magen av nervositet, samtidigt som jag var glad att få visa vad jag gjorde.

Fille: – Redline var de första, de hade professionella låtar som lyfte hela hiphopkulturen. Jag har spelat tillsammans med Masse, har gästat Latin Kings, det är tungt, de är legender. De gjorde plats och hjälpte mig och alla andra, det är mäktigt. Ison: – De var pionjärer, de förändrade mycket. De har betytt något för alla och alla har blivit influerade av deras musik. Dem har gjort grym musik och skrivit musikhistoria. De var en röst som behövdes, det är bara att gratta och tacka för allt.

Michel Dida: – Redline har alltid funnits där som en kvalitetsstämpel. De har alltid levererat och fortsätter att leverera. Från att jag växt upp till idag. De har satt ribban inom svensk hiphop och inspirerar mig att leverera.

Pablo Leiva Wenger: – Jag jobbade med dem första gången när jag var 14, 15. De visade att hårt arbete och dedikation lönar sig. De är bland dem största idag och gjorde saker rätt. Jag får hälsa grattis bre!

Marit Bergman: – För mig har de gett inspiration med sättet de jobbar, det är ett kollektivt enträget arbete. När vi började jobba tillsammans, långt innan den nya hiphoperan slog igenom kämpade de i studion varje dag och filade på sina beats. Det är inspirerande hur de fortsätter mata på, oavsett vad omvärlden säger.

Rob Bourne: – De har betytt mycket för mig, de har varit en bra push-up och gett mig mycket lärdomar om musikbranschen. Och så är de grymma personer som alltid ställer upp för en, vi har blivit som en familj.