Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

Jag tycker Marcus Birro har fel.

  • Publicerad 00:20, 5 okt 2016
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Hej hallå!

Till frukost i morse läste jag min favvotidning Södermalmsnytt. Fick veta att Marcus Birro lämnar Söder till förmån för radhusliv i Botkyrka. Han tycker:

”Det är så ansträngt och för många identiska människor”. I en krönika har han också skrivit att ”det var som att klä sig i en kostym som alla sade var skitsnygg men som jag tyckte satt illa, som kliade och fick mig att se fånig ut.”

Jag håller inte med.

”Ansträngt” – nej, inte ett dugg där vi bor. Det är å andra sidan ett rätt dolt område trots att det ligger mitt på Söder om du tittar på en karta. Jag går precis lika ofta som jag alltid gjort till affären med kris-tofs, pyjamasbyxor och Midnattsloppet-tröja. Väldigt ocoolt skulle jag säga – mer småstadsfeeling. Kanske att Skånegatan är något ansträngt då jag är tio år äldre än när jag hängde där som mest. Men vilka 25-åringar är inte ansträngda – alla som är ute i Stockholmsnatten skulle jag tippa anstränger sig mer eller mindre.

Och om kostymen kliade så är det konstigt att han ändå stannade i stadsdelen i fem år.

Jag gillar Söder som sjutton. Bara en är lite cool och inte tror att ALLA har det sådär supermegalyrrigt hela tiden och kan hämta kl 15 var dag, eller att INGEN annan än vi får leta upp var bajskorven ligger i lägenheten när det osar illa. Det verkligen livet finns i varenda lägenhet, i varenda radhus.

Jag är så oerhört glad att vi kunde stanna kvar här trots de sjuka priserna (och ja, jag vet så väl att inte alla kan stanna på Söder. Inte heller vi egentligen, det är ju de låga räntorna som möjliggör, samt en vinst på ens första lägenhetsköp, som nätt och jämnt gick att genomföra). Det är nära till precis allt. Vi ska till exempel snart bygga egen tunnel till förskolan så att sjörövarna kan springa dit själva (ingen dum idé va:)?), och jag, jag kan vara sådär äckligt hurtig och SPRINGA till jobbet. Hade jag aldrig pallat från Botkyrka.

Ansträngt hurtig kan ni tycka kanske, men på riktigt var det bästa stunden på länge, se bara så fint det var vid Strandvägen sisådär 07.25 i morse:

Okt_1