Mårten Westberg

Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och 2,5 år som ordförande bytte Mårten ut Fredrikshof på Östermalm mot Akalla och mötte helt nya möjligheter.

Sommaren 94 igen! – Vad är det värt?

  • Publicerad 13:39, 4 jul 2018
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Jag trodde aldrig att jag skulle få återuppleva sommaren 94, men det gör jag.

Precis så här var det!

Det Svenska landslaget spelade helt orimligt bra.
Det kändes som att VM var ett casino där vår tärning hamnade på sexan gång på gång. 
 Sommaren var varm och hela Svenska folket var enade i sin kärlek till fotbollen och det svenska landslaget. 

Fotbolls-feber på stan
Fotbolls-feber på stan

 

Jag såg åttondelsfinalen i Rinkeby.  Det var karneval, även om bilden här är från Sergels torg en timme senare.

Nu är det förstås orimligt att vi ska slå England, men det är inte orimligare än någon av de tidigare matcherna.  Det KAN gå.

Vi går i ett härligt enande lyckorus, men är detta värdet med VM?

Det tänker jag att det inte kan vara. Fotbollen är ju ett nollsummespel.  Det ena laget måste förlora för att det andra ska vinna.

Igår släckte vi Schweizarnas drömmar. Innan dess släckte vi tyskarnas, sydkoreanernas, italienarnas och holländarnas.  Portugiserna, argentinarna och spanjorerna är också besvikna.

Ett lyckorus som skapar lika mycket olycka någon annanstans,
kan det vara  idrottens långsiktiga värde?Nollsummespel

Jag tänker att det är inspirationen att själva kicka boll som är värdet: att hundratusentals, kanske miljoner, pojkar och flickor, män och kvinnor springer omkring och sparkar.

Det är bra på ett sätt som inte skapar olycka någon annanstans.  När vi springer omkring och har kul på planen så blir vi varaktigt glada, och det går inte ut över någon annans glädje.

 

Den inspirationen får vi förstås framför TVn.   Jag hoppas att det inte stannar där, med TV, öl och chips.  För då har Jannes gäng inte gett något värde.

Det är samma sak med eliten i alla idrotter och på alla nivåer. Deras värde är förmågan att inspirera andra att röra på sig. Det är allt.  Jannes gäng har det lättare, eftersom vi allihop följer dem.

En Svensk mästare i Friidrott, en basket-spelare i Akropols lag i basketens division ett, eller en fotbollsspelare i division tre, har inte den fördelen. Ingen ser dem på TV.

Alla de som inte får TV-tid måste aktivt inspirera för att inspirera
De måste vara närvarande på marken, där vanliga ungdomar spelar fotboll, basket eller friidrottar.  Annars är de helt ointressanta.

Det har få av dem förstått, och jag klandrar dem inte.

Prestanda ger status inom idrotten och vi är många som vill frottera oss med eliten, i någon sorts tro att den där statusen smittar av sig.  Hos elitidrottaren föder det förstås en känsla av att hen har ett värde i sig själv.

Att Napoleon Solomon vann Lidingöloppet, SM 10 000m, 3000m hinder, Terräng-SM och Nordiska mästerskapen; det räckte inte.  Men när han gick omkring och pratade löpning med ungdomarna på Järva Skolstafett, två dagar före succéloppet i Europacupen; då var han verkligt värdefull.

När två av Akropols division 1-spelare stod på Tensta Centrums föreningsdag och hjälpte barn vinna priser i den uppblåsbara basket-korgen; då var de verkligt värdefulla.

Då inspirerade de fler att idrotta mer.

Ps. Snart släcker vi ner den här bloggen.  Jag kan köra vidare på www.RinkebyRun.se eller någon annanstans.
Vad tycker du? 

 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.