Vänner. Mona-Lisa Ristborn, Mona Botes, Barbro Kilgren, Gunvor Säfqvist och Berit Söderström gick ut Södra Ängby skola för 70 år sedan och har träffats varje år sedan dess. Foto: Mikael Andersson

70 år av vänskap för Södra Ängby-eleverna

Det är en vanlig tradition att ha klassåterträff efter 10, 25 eller 50 år. Men flickklassen som gick ut Södra Ängby skola 1949 ses oftare än så. Efter 70 år är gemenskapen lika stark då som nu.

  • Publicerad 17:07, 12 jun 2019

1949 gick Barbro Kilgren, Mona Botes, Gunvor Säfqvist, Berit Söderström och Mona-Lisa Ristborn ut åttonde klass i Södra Ängby skola. Året efter införde riksdagen enhetsskola, det som idag kallas för grundskola med nioårig skolform.

– Jag skulle egentligen ha gått ut 1948, men jag fick TBC och var borta ett år. När jag kom tillbaka fick jag inte vara med på hemkunskapen eller gymnastiken eftersom jag varit på sanatorium, så jag gick träslöjd och hängde med killarna, säger Barbro Kilgren.

I år är det 70 år sedan klasskamraterna slutade skolan, men de har setts varje år sedan dess. Från början var det lärarinnan Birgitta som anordnade återträffarna, en tradition som har levt vidare sedan dess.

– Birgitta var den bästa lärare vi haft, hon skapade en sådan sammanhållning i klassen, och efter att vi gått ut skolan bjöd hon i 20 års tid hem oss på fruktsallad, berättar Mona Botes.

– Vi var som en familj, fyller Berit Söderström i.

Vännerna visar gamla bilder från skoltiden. På ett foto är de på klassresa i Hammarstrand i Jämtland och åker skidor. På ett annat är de hemma hos lärarinnan på återträff.

Ibland ses de hemma hos någon, vid 65-årsjubileet åt de på Gondolen och idag blev det lunch på Drottningholm.

Nytt område växte fram

I klassen var de 13 elever och några av de första att gå i Södra Ängby skola, som byggdes 1946. Tidigare gick de i Norra Ängby. De beskriver skoltiden i Södra Ängby som bra, när hela området var väldigt nytt.

– Jag minns en gång när vi hade orientering i skogen. Då kom två män och frågade 'hur länge ska fröknarna vara här, vi ska börja spränga nu'. Man höll nämligen på att bygga Blackeberg då, berättar Barbro Kilgren.

Under årens gång har de blivit allt färre på återträffarna, flera har gått bort.

– Vi får se hur många vi blir nästa år, säger Mona-Lisa Ristborn.