Anhöriga. Britt Pettersson, Gunilla Guldbrand, Anne-May Sundin, Barbro Ahlbom, Inger Karlsson och Ann-Marie Högberg, ordförande i Anhörigas riksförbund. Foto: Claudio Britos

Anhörigvårdare får stöd för att inte gå sönder

Där samhällets stöd till gamla och sjuka tar slut tar de anhöriga vid. Av kärlek till sin kära bryter många ner sin egen fysiska och psykiska hälsa. Men i Huddinge finns stöd att få hos anhörigstödjarna Sari och Helen.

  • Publicerad 15:43, 10 okt 2019

– Jag fick ändra hela mitt leverne. Jag gick upp fyra, halv fem på morgonen för att göra klart för dagen. Han kom upp och jag klädde honom. Normalt gick det på sju minuter att gå dit, på sista tiden kunde det ta en hel timme ibland. Det var bara 500 meter, säger Anne-May Sundin.

Anne-May är 81 år. I maj i år gick hennes make bort efter att flera år tynat bort
i Alzheimers sjukdom. När det blev som värst vakade hon vid hans sida varje dag i tre månader.

Satte sina liv på paus

Kvinnorna runt bordet nickar förstående. De har upplevt liknande saker. Alla har haft män och i vissa fall mödrar som har varit svårt sjuka, huvudsakligen i demens och Alzheimer. De har alla erfarenheter av att sätta sitt liv på paus för den de älskar, att riskera sin hälsa för att hjälpa den andra.

Man har sin anhörig i en sjukdom som man inte rår på. Man ser att människan blir sämre och sämre. Man vet att de aldrig kommer tillbaka.

Men de har inte varit ensamma. Huddinge kommun har två anhörigstödjare, Sari Velásquez Allt och Helen Issayas, som drar ihop anhöriggrupper och guidar genom alla praktiska hinder man kan stöta på när man vårdar en anhörig och till det stöd de har rätt till. Sedan början av 2018 finns stödet inte bara för äldre, utan även för anhöriga till personer med beroendeproblematik och funktionsnedsättningar.

– Sari och Helen har stöttat upp oss så att vi ska kunna prata om det här. Det är inte så lätt att öppna sig för vem som helst om hur man har det. För det är jobbigt. Man har sin anhörig i en sjukdom som man inte rår på. Man ser att människan blir sämre och sämre. Man vet att de aldrig kommer tillbaka, berättar Gunilla Guldbrand vars man har är sjuk i Alzheimers.

Stöttar. Sari Velasquez-Allt och Helen Issayas vann 2016 Huddinges kvalitetspris för sina insatser som anhörigstödjare. Foto: Claudio Britos

Under två terminer sitter Sari och Helen med när anhöriggrupperna träffas. Efter det blir de självgående. De får fika och tillgång till kommunens lokaler och ifall de undrar något så finns anhörigstödjarna i närheten.

Gruppen blir en plats där man kan ventilera sådant som ens närmaste omgivning har svårt att förstå.

– Visserligen har man vänninor, men det går inte att prata det här språket med dem. Man måste nästan uppleva det för att förstå. Och det gör vi i den här gruppen, säger Gunilla Guldbrand.

”Glömmer sig själva”

En viktig del av anhörigstödet är också att hjälpa den anhöriga att se sitt eget lidande.

– Anhöriga är så inne i att ta hand om andra att de glömmer sig själva. De tänker att de ska klara av det men det kan sluta i att de själva kollapsar, säger Sari Velasquez Allt.

Inger Karlsson berättar om skuldkänslorna hon känner varje dag.

– Jag får ångest varje dag jag inte är där. Och han är så klar ibland. Härom dagen sa han att han är så ledsen. Jag får ångest för att jag låst in honom. Jag tänker att han kanske har blivit sämre av det. Det är förskräckligt, säger hon och hennes ögon tåras.

Förståelse. "Visserligen har man vänninor, men det går inte att prata det här språket med dem", säger Gunilla Guldbrand (till vänster). Bredvid henne Anne-May Sundin. Foto: Claudio Britos

Jag tror vi är den generationen. Vi sliter hellre än att be om hjälp. Även om vi går på knäna så fortsätter vi tills vi nästan stupar.

Barbro Ahlbom, som de senaste åren vårdat både sin mamma och sin man, påminner Inger att det är viktigt att tänka på sig själv.

– Jag tror vi är den generationen. Vi sliter hellre än att be om hjälp. Även om vi går på knäna så fortsätter vi tills vi nästan stupar, säger hon.

Ann-Marie Högberg är långvarig kommunpolitiker för Socialdemokraterna i Huddinge, men den här dagen sitter hon med vid bordet som ordförande för Anhörigas riksförbund. Hon har själv en dotter som lider av den omstridda sjukdomen ME, kroniskt trötthetssyndrom, och har fått dra ett stort lass i dotterns kamp för att få stöd.

"Hur ska de räcka till?"

– Våra anhörigkonsulenter är väldigt duktiga och engagerade och betyder väldigt mycket för många anhöriga. Men jag tycker att det behövs mer, också för de yngre. Nu har de fått det här nya uppdraget, men hur ska de räcka till för det? säger hon.

Trots att anhörigstödet har gått från att endast omfatta de äldre till att även räkna in yngre med till exempel funktionsnedsättning har Sari och Helen inte fått nya arbetskamrater. Än så länge klarar de sin uppgift, menar de. Men framöver kommer trycket att öka.

– Varje dag når vi ut till fler. Det finns nog en dold siffra. Det är många som kämpar på egen hand tills situationen blir akut, säger Helen Issayas.

Stöd till anhöriga

Tar du hand om någon i din närhet som är långvarigt sjuk, äldre, har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning eller missbruksproblematik? Då kan du få stöd och hjälp från kommunen.

Ett första steg är att kontakta anhörigkonsulenterna Sari Velasquez-Allt (08-535 336 35) och Helen Issayas (08-535 336 36). E-post: anhorig@huddinge.se.

Förutom familjemedlemmar kan även vänner och grannar ha rätt till stöd.