Bengt Andreasén vill be alla som drabbades av branden om ursäkt efter 50 år. Till vänster syns Bengt i 10-årsåldern. Foto: Privat

Bengt, 59: Jag eldade upp stugan i Nackareservatet

1970 brann en stuga i Nackareservatet ner till grunden i en anlagd brand. Polisutredningen lades ner i brist på bevis. Men nu, nästan 50 år senare, kryper Bengt Andreasén till korset och erkänner. "Det var jag som eldade upp stugan. Jag vill be om förlåtelse", säger han.

  • Publicerad 20:00, 10 nov 2019

Den 10 oktober 1970 klockan 12.30 drabbades en stuga vid gränsen till Nackareservatet av en brand. Den k-märkta timmerstugan med halmtak ödelades totalt och brann ner till grunden. Stugan låg vid Söderbysjön nära de så kallade "Hammarbystugorna" och användes av golfklubben som förråd.

Ett vittne, herr Sjöberg, boende på Malmvägen, berättade i polisförhör att han sett två pojkar i 13-årsåldern vid platsen.

Enligt polisutredningen lämnade pojkarna ”skyndsamt platsen” på en cykel med ”lång sadel”. Men vittnet kunde inte lämna något signalement och till slut lades polisutredningen ner.

Syndaren kliver fram

I 50 år har branden varit olöst. Men nu träder till slut syndaren fram och erkänner.

– Jag har aldrig tidigare pratat om det här men händelsen har tyngt mig i alla år. Jag eldade upp stugan och det var förjävligt gjort. Jag vill be om ursäkt till alla som drabbades av min illgärning. Därför kontaktar jag nu pressen, säger Bengt Andreasén.

1970 var Bengt 10 år och bodde i en etta i Björkhagen. Hemförhållandena var dåliga och hans föräldrar var alkoholister. Det gjorde att Bengt höll sig borta från hemmet så mycket han kunde.

– Det blev naturligt att vi var ute och gjorde sattyg istället för att vara hemma eller gå i skolan, säger han.

Den här oktoberdagen hängde han tillsammans med sin två år äldre kompis. De gick längs grusvägen i skogen bakom Markuskyrkan i Björkhagen och kom fram till stugan. Bengt som ibland tjuvrökte hade en ask tändstickor i fickan som de började leka med.

– Jag minns varenda detalj från den där dagen. Vi började göra ett experiment med tändstickorna. Först blötte vi en tändsticka i munnen, sedan sköt vi iväg den med fingret. På tredje försöket flög stickan två, tre meter upp i luften och landade på taket. Det bara fräste till och sedan började det brinna i hela taket, säger Bengt som tillsammans med sin medbrottsling lämnade platsen i panik på en cykel med limpsadel.

– Det var hemskt. Vi hörde sirenerna från brandkåren och försökte gömma oss.

Bara aska kvar

Dagen efter besökte de brottsplatsen för att se vad som hade hänt.

– Det var bara aska kvar av kåken. Golfvagnarna som fanns i förrådet såg ut som skelett. Vi var livrädda att någon skulle se oss så vi drog därifrån. Sedan den dagen nämnde jag inte vad vi hade gjort för någon, säger Bengt.

Polisutredningen lades ner i december 1970 och på sommaren 1971 förflyttades Bengt till ett fosterhem på Gotland, och han bor kvar på ön än idag. Den två år äldre kompisen tappade han kontakten med, men under åren har han då och då åkt upp och besökt sin mamma i Bagarmossen. Men han har aldrig talat om branden.

– Känslan att det fina huset och golfklubbens utrustning hade funnits kvar om det inte var för mig har förföljt mig i alla år. Jag måste få det här ur mig. Kanske finns det också någon polis kvar i livet som arbetade med det här och nu kan känna att ett olöst brott har fått sin lösning.

Hur känns det att slutligen berätta om det här efter alla år?

– Det känns skönt att träda fram och erkänna. Folk ska veta att det var jag – jag är ansvarig. Alla detaljer från branden är otroligt starka, det kunde ha skett igår, säger Bengt och avslutar:

– Varje år den 10 oktober tänker jag extra mycket på vad som hände där i skogen. Det var hemskt gjort men jag var som sagt bara tio år och det var aldrig min mening att det som hände skulle hända.