Stadsmuseets gård. Foto: Stockholms stadsmuseum

De fixade lekplatser av skrot för stadsbarn

Plankhögar, skrot och överblivet byggmaterial. Det var receptet som löste stadsbarnens brist på lekmiljö i slutet på 60-talet.

  • Publicerad 08:30, 15 mar 2020

Öde skolgårdar, betong och brist på grönska. Så såg verkligheten ut för de flesta stadsbarn i 60-talets Stockholm. För att råda bot på det samlades både frivilliga och politiska krafter i staden för att försöka åtgärda bristen på lekmiljö.

Frågan blev särskilt aktuell i samband med dåtidens barnkulturdebatt och fick rejäl fart när den första byggleken tog form under Barnens dag-veckorna i Vasaparken 1968.

– En grupp som kallade sig Aktion Samtal fick göra en bygglek, vilket var ganska kontroversiellt på den tiden. Det var den första i staden, så när veckorna var över sade både föräldrar och barn att det skulle vara kvar, säger Helena Friman, författare och Stockholmshistoriker.

Stadsmuseets gård våren 1969. En hög med virke har levererats till byggleken nere på Stadsmuseets gård där bygget är i full gång. Foto: Arkiv för Aktion Samtal och Arkiv Samtal

Lek. Däck, skrot och byggmaterial levereras till Sofia skolgård. Foto: Arkiv för Aktion Samtal och Arkiv Samtal

”Gerillaverksamhet för barn”

Tilltaget uppmärksammades stort i Stockholm och i kölvattnet bildades vad som kom att kallas Vasastans byalag, som var den första i en folkrörelse för bättre barn- och stadsmiljö. Där samlades hundratals människor från olika yrkesgrupper och skapade aktioner runt om i staden.

– Det var som en liten gerillaverksamhet för barnen, berättar Helena Friman, som själv deltog i aktionerna.

Bygglekar uppstod lite här och var. Bland annat levererades skrot och byggmaterial till Sofia skolgård som barnen fritt fick bygga med. Vid ett tillfälle svetsades också järnstaketen mellan fem innergårdar vid Östgötagatan ned och förvandlade området till en bilfri lekplats. Vid ett annat växte en stor bygglek fram när Stadsmuseet upplät sin gård.

– Södermalm var på den tiden en stadsdel där det inte bodde rika människor. Det var arbetarbefolkning och väldigt mycket barn och trångbodda familjer. Vi tyckte att de här barnen inte hade någonstans att leka, hoppa i höstackar och bygga kojor. Så vi funderade på vad vi som kommunal institution kunde göra åt det, säger Helena Friman.

Bilvård. En gammal bil målas om på Sofia skolgård på Södermalm. Foto: Arkiv för Aktion Samtal och Arkiv Samtal

Hemmabygge. Stadsmuseets gård våren 1969. Foto: Arkiv för Aktion Samtal och Arkiv Samtal

Det resulterade i Hyllan, en barnverksamhet där ett stort rum med sluttande golv under Ryssgården omvandlades till en lekverkstad med skumgummi och rullar. Följt av byggleken utanför.

– Det blev väldigt populärt, barn kom från hela Södermalm.

Aktionerna dokumenterades, men en unik samling diabilder från tidsperioden försvann i december förra året, vilka Helena Friman nu efterlyser.

– Bilderna är unika. Så den som har hittat dem får gärna lämna in dem till Stadsmuseet.

Försvunnet. Här är bildmagasinet med diabilder som nu efterlyses. Foto: Privat