Gymnasiegäng. Linnéa Rilton, Mia Greayer, Johanna Löf Cervin, Sebastian Rilton och Daniel Greayer bildar tillsammans a cappella-gruppen Riltons vänner. Foto: Henrik Lindstedt

De gör dansgolvshits utan instrument

Tio år har gått sedan senaste albumet. De har hunnit bli Stuvstabor, föräldrar och villaägare. Nu släpper a cappella-gruppen Riltons vänner det nya svårmodiga, poppiga och INTE studentikosa albumet Orkar, orkar inte.

  • Publicerad 16:20, 8 nov 2019

Ett 20 år gammalt gymnasiegäng har börjat göra väsen av sig i Stuvsta. En av medlemmarna har startat stand up-klubb i centrum och i en villakällare på Banbyggarvägen står resten av gänget och stämmer upp för sång.

Riltons vänner kallas de – Linnéa och Sebastian Rilton, Mia och Daniel Greayer och nytillskottet Johanna Löf Cervin – och är en av landets främsta a cappella-grupper. De har sjungit över hela världen, från Tokyo till New York, och syns ofta på scener runt om i Sverige.

– Vi gick på Stockholms musikgymnasium och gjorde en examenskonsert tillsammans. När vi tog studenten åkte alla iväg på Laos-resor, men då tog vi sabbatsår och spelade in en skiva i stället, säger Mia.

– Ja, vi insåg aldrig att vi skulle sluta, säger Sebastian.

Det har gått 20 år sedan dess och tio år sedan senaste skivsläppet Japanmix. En del har hänt sedan 2009. Gruppen har splittrats, de har blivit föräldrar, de har köpt villor i Stuvsta och de har återförenats. Nu har de precis släppt det sjätte albumet Orkar, Orkar inte.

När gruppen intervjuades för en TT-artikel för över tio år sedan sattes rubriken "Vi tycker om att vara töntiga" – det var ett sätt för dem att spela på den studentikosa, putslustiga stämpel som a cappellan har.

– Det blir ofta sättet för oss att ta oss fram i media, att prata om vad a cappella är, eller om det är studentikost eller inte, medan det vi själva vill är att få fram våra texter och vår musik, säger Daniel Greayer och blir avbruten av Johanna:

– Vår musik är riktig musik, som vilken som helst, men vi använder bara våra röster. På den här skivan lägger vi en del effekter på rösterna. En del tycker att man inte får "fuska" i a cappella, men liksom man kan ha pedaler till en gitarr måste vi ju kunna ha effekter på våra röster.

Så vad är Riltons vänners musik? Det är ju som bekant svårt för musiker att placera sig själva i en genre. "Nostalgisk pop", "trip pop", "modern och aktuell", försöker gruppen.

Det är beat box, det är reverb-behandlade stämmor och det är ganska långt ifrån barbershop och studentspexiga covers på Beatles-låtar. En del popslingor skulle kunna fylla dansgolv, en del textrader skulle kunna funka som substitut till Kent:

Så ge upp
Det finns ingenting som kan ge mig tro
Nej
Sluta ändra mig
Det finns ingenting som kan gro i min torra själ

– Det är ganska svart, viskar Johanna.

– Man inser att livet inte har så mycket mening egentligen och man känner en nostalgi över en tid då man inte behövde reflektera över det, på ungdomens lätta sinne. Texterna handlade lite om det även för tio år sedan, säger Linnéa innan hon avbryts av Daniel.

– Ja, men jag förstod inte texterna för tio år sedan.

Riltonvännerna har en vana att fullfölja varandras meningar.

– Jag skulle säga att musiken någonstans fyller en plats både textmässigt och funktionsmässigt för mig, det jag behöver för att hitta lek i vardagen. Vi har två barn, jobb och man ska få ihop allting. Musiken är en plats där man får fundera kring sin egen lust, säger Daniel.

Svärta. "Man inser att livet inte har så mycket mening egentligen", säger Linnéa Rilton. Foto: Henrik Lindstedt

Riltons vänner

Gruppen: Linnéa Rilton, Sebastian Rilton, Mia Greayer, Daniel Greayer och Johanna Löf Cervin

Gör: Nostalgisk pop a cappella

Bor: Alla förutom Johanna bor i Stuvsta

Aktuella med: Sjätte albumet Orkar, Orkar inte (musik av Peter Sydén, Mathilda Lindgren & Peter Hägerås). Daniel Greayer anordnar stand up-klubben StuSta på Preeti (nästa 27 november).