Kulturknuttar. Delar av kollektivet livet framför väggen de bestämmer över: Alexander Mattsson Culafic med dottern Viola, Carl-Adam Kjellström och Andreas Blom. Saknas gör Stephanie Bleier. Foto: Sacharias Källdén

De vill sätta färg på Stockholms betong

Alla känner till Kungsholmens blå penismural – rubrikerna var stora. För den ansvariga kulturbyrån Kollektivet Livet är det givet att en modern gatubild kräver konst: "Betongen måste inte vara grå."

  • Publicerad 16:03, 10 jun 2019

Om du går från punkt A till punkt B med en skärm framför ögonen, då tappar staden sin behållning. Du kan varken påverka eller påverkas och bleknar som människa.

Så resonerar Kollektivet Livet. Eller, i alla fall Andreas Blom, en av grundarna. Han driver hem sin poäng om hur nödvändigt det är med något som sticker ut:

– Men! Om du ser en stor blå kuk så finns det en miljard olika sätt du kan reagera!

Kollektivet blev internationella nyheter 2018 när den muralvägg på Kungsholmen de kurerat i tio år, fick en smurffärgad snopp. Men gänget har haft sitt högkvarter på Sankt Göransgatan i närmare 20 år.

Vad exakt de mångsysslar med i sin stora källare är svårt att snabbt sammanfatta: "Är vi en byrå? Ja, fast för kultur, inte PR. Det finns ingen affärsidé bakom, egentligen, utan vi vill göra lustfyllda saker."

Kollektivet Livet involverat scenografer, konstnärer, grafiker och kreatörer, som jobbar med kultur och reklam och det som finns där emellan. Just nu arbetar man med en muralfestival som ska äga rum i Nacka i september: 20 stycken stora verk för cirka en halv miljon kronor, ett projekt de inte hade anlitats för utan förra årets uppståndelse.

Avskaffad nolltolerans gav ny marknad

Mycket kollektivet gör handlar om just graffiti, muraler och annan gatukonst, och via sitt underbolag Graffitiförmedlingen ser man till att rätt målare går till rätt jobb. Marknaden har ändrats enormt sedan Stockholm avskaffade nolltoleransen som rådde mot all graffiti 2007-2014.

Idag hör bostadsrättsföreningar av sig till kollektivet och undrar vem som kan spraya något snyggt i deras entré – otänkbart för tio år sedan.

– Vi har verkat stenhårt för att målare ska få skäligt betalt med 1 000 kronor timmen. Nolltoleransen och censuren har gjort att allmänheten tror att det bara är att slänga upp en kråka med en sprayburk. Vi utbildar människor att bra konst kostar, berättar Blom.

Han lägger till brasklappen att om en fritidsgård i orten hör av sig och ger konstnärlig frihet, så blir det så klart billigare än om ett företag ger strikta instruktioner om hur fikarummet ska pyntas.

Håller graffitin på att älskas till döds?

Fascineras av outnyttjade ytor

För Kollektivet Livets medgrundare Alexander Mattsson Culafic är människor som vill konservera stadsbilden, en provokation. Kommersiella ytor är under ständig evolution – varför kan inte offentliga ytor vara likadana, fast med konst? En stad borde ha prick lika mycket konst som reklam, tänker Mattsson Culafic:

– Atlasmuren under S:t Eriksbron, brofästena under Liljeholmsbron, bullerskydd – det finns så många outnyttjade ytor i Stockholm. Det ska vara så, säger man, för betong har alltid varit grått. Ja, men måste då betongen alltid vara grå?

Här växer ny målning fram på ”penisväggen”

Dräpt drake. Kollektivet kikade på att ta över biografen Draken vid Fridhemsplan, men hade i slutändan inte råd. Istället blev bion ett förråd. "Det är mer profit på att stapla kartonger än på att göra det till ett kulturnäste", säger Andreas Blom. Foto: Sacharias Källdén