Foto: Claudio Britos

Deras film ska sätta fingret på fördomar

Manuset har legat på hyllan i fem år. Nu ska det bli film. "Känner du min granne" är kortfilmen som skildrar vardagsrasismen.

  • Publicerad 17:44, 8 maj 2019

– Vi vill alltid få fram en känslomässig relation till våra filmer vi gör. Det här manuset har legat på hyllan i snart fem år och är inne på sin åttonde version. Nu känns den rätt i tid.

Det berättar Stephane Mounkassa, nybliven pappa. Kollegan och bästa vännen Stefan Sundin sitter bredvid. Vi är i Alby, på Filmbasens lokaler där de håller kurser i filmskapande för Stockholms Dramatiska högskola. För filmskaparna Stefan och Stephane är kortfilmen en fortsättning på en familjär arbetsrelation.

"Känner du min granne" är namnet på kortfilmen som de nu fått grönt ljus att producera. Manuset är baserat på upplevelser och känslor som Stephane Mounkassa skildrar.

– Det är saker jag upplevt och känt men inte alltid kunna dela med mig av, jag kommer ihåg när jag satt ute till exempel och det kom fram en kille som trodde jag var knarklangare.

Handlingen i filmen är baserad på ett universitet, där en av studenterna en dag får nog efter att fått höra en fördom om sitt ursprung – och svarar på ett sätt ingen någonsin förväntat sig.

– Om ni inte kan relatera till filmen, då kanske man åtminstone kan få en inblick i hur människor tolkar vissa situationer i sin omgivning.

Beröra, belysa och skildra. För Stephane Mounkassa och Stefan Sundin är filmskapandet ett sätt att komma framåt i samhällets viktigaste diskussioner och att våga prata om det som är svårt.

– För oss handlar det inte om att peka finger åt specifika politiker eller så, samhällets strukturer sitter djupare än vad man kan tro. Ilskan, fördomar och sociala medier bidrar till att allting går mycket snabbare än förut. Det går inte att vara låst om man jobbar som manusförfattare, måste vara öppen och försöka lyssna på vad andra har att säga, säger Stefan.

Stephane nickar.

– Den är för dem som tror att de inte har några fördomar. Jag var en av dem, mest för att man får med sig det vid uppväxten. Och för att fördomarna kanske inte är till för att såra någon.

Stefan minns tillbaka till de yngre åren,

– Jag hade en superfördom om Stephane första gången vi träffades, jag kommer fram och skakar hand och säger "Stefan" varpå jag fick Stephane tillbaka och båda börjar skratta, i efterhand kan man fråga sig varför vi skrattade, jag skrattade för att jag tänkte att "aldrig i min vildaste fantasi att denna kille skulle heta Stephane,

Ett skratt som hållit de oskiljbara i femton år. Men saker och ting kan såra, hur du behandlar och pratar med människor, smågrejer, menar de.

– Jag har aldrig i mitt liv testat droger, ändå blir jag sedd som knarklangare av en helt okänd man.

Team. "Vi förbereder oss som att vi ska skriva och regissera en Oscarsrulle. Vi kan varandras beteende och vad vi vill få ut. Det är mycket kärlek", säger Stephane Mounkassa och Stefan Sundin. Foto: Claudio Britos