Den finska kulturen än sammanvävd med den svenska för Sirpa Humalisto. "Sverige och Finland har en mycket lång gemensam tid och lång historia. Det har alltid talats finska i Sverige." Foto: Claudio Britos

Det finska arvet lever i Botkyrka

För 50 år kom hundra tusen finländare till Sverige. Många av dem hamnade i Botkyrka. Men det finska arvet i kommunen går djupare än så. I dag firar några av dem den finska självständighetsdagen.

  • Publicerad 10:47, 6 dec 2019

För 42 år sedan kom Sirpa Humalisto till Sverige från Finland. Hon var 21 år och ville tjäna pengar och ta reda på vad hon ville göra med livet.

– När jag kom så hade den stora flytten från Finland till Sverige minskat och återvändandet var på plussidan, säger hon.

Den stora flytten var koncentrerad till åren mellan 1968 och 1971. Sverige hade en stor industri som behövde arbetare och Finland var fattigt på arbete och pengar men rikt på arbetskraft. Flera hundra tusen finländare kom under de tre åren – och många av dem kom för att jobba i industrierna i Botkyrka.

– Alfa Laval svalde många arbetare under de åren. Men flytten har också gjorts i många epoker. Det är lätt att berättelserna fastnar just vid de korta åren, men det finns så mycket mer som väver samman Sverige och Finland. Det sägs att var femte person i Sverige har någon form av anknytning till Finland, säger Sirpa Humalisto.

Borde vara tvåspråkig

I dag är Botkyrka ett finskt förvaltningsområde. Här finns runt 8 000 invånare med finska rötter och kommunen ska, i praktiken, vara tvåspråkig.

Riktigt så har det dock inte blivit.

– Det jag har sett under mina år här är att många av de resurser som tidigare fanns för tvåspråkighet har försvunnit. Det har inte varit riktigt lyhört i kommunala verksamheter hur man ska ta till vara det finska språket, säger Sirpa Humalisto.

Lång historia. Det är lätt att man luras att tro att arvet från Finland är koncentrerat just till den stora arbetsinvandringen mellan 1968 och 1971, menar Sirpa Humalisto: ”En annan stor grupp var de krigsbarn som skickades till Sverige under andra världskriget. Många av dem återvände i vuxen ålder, med sina trauman. Det är en berättelse för sig”. Foto: Claudio Britos

Arbetsplats. Många finländare tog jobb i industrin på Tumba bruk eller Alfa Laval. Foto: Arkivbild: Johannes Liljesson

I år trädde den stärkta minoritetslagen i kraft som gör kommuner skyldiga att samråda med nationella minoriteter, såsom finländare, när de tar fram riktlinjer för hur till exempel flerspråkigheten ska stärkas.

– Det handlar inte om att vi inte pratar svenska utan att vi vill bevara finskan, på samma sätt som samerna vill bevara samiska och romani folket vill bevara romani. Det är vår rättighet och det ska finnas stöd för det på kommunal nivå, säger hon.

Firar självständigheten

Men även föreningar är viktiga för bevarande av språk och kultur. I Tullinge och Tumbas finska förening, där Sirpa Humalisto är aktiv, firar till exempel den finska självständighetsdagen den 6 december varje år.

I år är det visning på Tumba scenen av filmen Det egna landet som handlar om tidsperioden mellan andra världskrigets sista dagar 1945 och 1952 då Finland vann stora segrar på OS i Oslo.

Dagen efter firas lilljul enligt finska traditioner.

– Det är en smygstart på julen och den skiljer sig inte så väldigt mycket från det svenska julfirandet. Men på julbordet finns också kålrotslådan och morotslådan och sötad potatislådan och leverlådan. Lite av det som fanns i Sverige på medeltiden, säger Sirpa Humalisto.

Sirpa Humalisto är fritidspolitiker för Liberalerna och sitter som ersättare i styrelsen för Mångkulturellt centrum. "Det är minoritetsfrågor som är mina hjärtefrågor", säger hon. Foto: Claudio Britos

Här finns Finland i Botkyrka

Mataffären Tullingehallen har finska avdelningar med bland annat finsk lakrits och korv.

I Tullinge-Tumba finska förenings dansklubb Lumo kan man lära sig dansa finsk tango.

På Lollis i Hallunda kan man sjunga finsk karaoke på deras finska aftnar.

Visa merVisa mindre