Östermalm. Här, på Grev Ture­gatan 75, inleddes det som kom att kallas den lesbiska härvan. Foto: Claudio Britos

Dokument: Den lesbiska härvan på Östermalm

I april 1943 kallades polisen till Grev Turegatan på Östermalm. Det blev starten på en omfattande utredning som resulterade i att flera kvinnor dömdes för ”otukt som mot naturen är”.

  • Publicerad 12:02, 29 jul 2019

Klockan 18:40 torsdagen den 1 april 1943 beordras två poliskonstaplar till en lägenhet på andra våningen på Grev Turegatan 75. En kvinna har ringt och berättat att hon har en objuden gäst i sitt hem som vägrar gå därifrån och att hon därför flytt till grannfamiljen. Kvar i lägenheten är inkräktaren och kvinnans väninna som är på besök.

Den som ringer är 39-åriga frånskilda Margit och väninnan är 30-åriga fabriksarbetaren Gunvor.

Väl på plats i Margits lägenhet möts poliserna av två kvinnor, Gunvor och den objudna gästen, liggandes på en dyschatell, en soffa utan arm- och ryggstöd. ”Varför konstaplarna fingo den uppfattningen, att de voro perversa”, står det att läsa i rapporten.

Året är 1943 och det återstår fortfarande ett år innan paragraf 18:10 om ”otukt som mot naturen är” avskaffas och homosexualitet avkriminaliseras för att i stället betraktas som en sjukdom. Nu väntar omfattande förhör med kvinnorna men även intervjuer med föräldrar, syskon och tidigare arbetsgivare. Förhörsledarna vill veta allt om kvinnornas tidigare förhållanden, deras uppväxt och – inte minst – hur sexet egentligen går till när det inte finns en man med i bilden.

Ett unikt rättsfall som ger inblick i dolda stadsrum

Lagbrott. 1943 var homosexualitet förbjudet enligt lag. Foto: Patrik Wirén

EVA

Det första förhöret hålls med Eva, en frånskild 44-årig kvinna som olovligen ska ha tagit sig in i Margits bostad. Hon bor på Krukmakargatan 28 på Södermalm och har ända sedan tonåren haft homosexuella böjelser. I förhöret berättar hon även att det skedde en del närmanden av likasinnade på Tobaksmonopolet på Söder, där hon tidigare arbetat som fabriksarbetare.

Trots det gifte hon sig med en av Grand Hôtels manliga servitörer och under äktenskapet var hennes sexliv ”fullt normalt.” Hennes ex-make säger vid senare kontakt med polisen att hon skötte hemmet exemplariskt och var ärligheten personifierad. Under senare delen av deras äktenskap förstod han dock att hon föredrog kvinnor, vilket var en av anledningarna till att de skilde sig.

I förhöret framgår att hon haft förhållanden med både Gunvor och Margit men att det tillhör det förgångna. Hon förnekar också bestämt att hon och Gunvor skulle haft något romantiskt på gång där på dyschatellen när konstaplarna kom in i bostaden. Något sådant har överhuvudtaget inte förekommit mellan dem på flera år.

Klockan 02:15 den 2 april kan Eva lämna stationen. Men ytterligare namn hade dykt upp under förhöret och fler kvinnor ska kallas.

GUNVOR

Margits väninna Gunvor förhörs den 3 april och medger då att hon sedan ett år tillbaka tillfredsställt sig själv genom ”onaturliga handlingar” med andra kvinnor. Liksom de andra i den ”lesbiska ligan”, som de kallas av pressen, har hon haft väldigt många arbeten och vid den här tiden är hon anställd på Mariebergs ammunitionsfabrik. Hon är ogift och bor på Brännkyrkagatan på Södermalm.

I slutet av 1941 hade hon börjat umgås alltmer med Eva och genom henne presenterats för Margit som hon genast känner en stark dragning till. Sommaren 1942 inleder de ett kärleksförhållande som dock avslutats vid tiden för förhöret och numera är de bara goda vänner.

Den ödesdigra torsdagen var hon bjuden på middag hos Margit men kände sig inte frisk och lade sig därför ned för att vila så snart hon kommit in i lägenheten. Kort därpå ringde Eva, som Gunvor beskriver som onykter men vänlig, på dörren och den stillsamma kvällen förändrades fullkomligt. En stund senare var Eva gripen.

Brottsplats. Hit kallades de båda polismännen den 1 april 1943. Bilden är tagen 1961. Foto: Foto: Barbro Carlsson, Stockholms stadsmuseum

MARGIT

Under förhören med Margit blir det snart tydligt att hon haft ett tufft liv. Även om giftermålet med en redaktör 1926 innebar en klassresa från den fattiga uppväxten i Gamla stan flyttade paret isär 1936 och skilde sig fyra år senare. Margit har också i perioder vårdats för både tuberkulos och dåliga nerver, och lever på 150 kronor hon får från sin frånskilde make varje månad.

Ända sedan hon var barn har Margit varit rädd för män och även om hon och hennes man låg med varandra kallar hon det ”rena uppoffringen”. I senare samtal får Margits rädsla för män sin förklaring i att fadern utövat själslig tortyr”mot henne sedan hon var liten.

Hon medger att Eva och hon har träffats en del, men betonar att initiativet alltid varit Evas. För Margit var det inte frågan om någon njutning alls och hon tycker det är djupt orättvist att hon, som aldrig gjort en människa ont, blivit åtalad. Hon berättar också att det inträffade gjort henne än mer psykiskt nedbruten. Hennes mor vittnar om att hon redan som barn var fysiskt klen och mycket nervös.

Det visar sig att Margit vid den här tiden bara har en kort tid kvar att leva och hennes sista månader i livet präglas av förhör, skandalskriverier och en rättegång med närgångna frågor kring privatlivet.

ANNA-LISA och SONJA

Ytterligare två kvinnor döms: frånskilda sömmerskan Anna-Lisa, 30, och kassörskan Sonja, 29. Anna-Lisa hade sommaren 1941 haft homosexuella förbindelser med Eva. Hon och Eva bodde ihop på Krukmakargatan under sex månader, men Ann-Lisa säger att hon nu tillfredsställer sin könsdrift på ”normalt sätt”.

Även Sonja hade bott med Eva, som hon träffat under sin tid som diskare på Restaurant Fjäderholmarna. Där introduceras hon också för Gunvor som hon flyttar ihop med när Eva dumpar henne för Anna-Lisa. Hon förklarar inför rätten sina lesbiska äventyr med ”ungdom och dårskap” och säger att det är en dumhet som aldrig ska upprepas. Vid tiden för rättegången har hon flyttat till Sundsvall och är förlovad med en telegrafist. Paret planerar att gifta sig efter jul.

Dömdes till straffarbete

Eva, Gunvor, Sonja och Anna-Lisa döms till straffarbete, villkorlig dom. Eva i sex månader och de andra i fyra månader för ”otukt som mot naturen är.”

För Margit, som är sjuklig, förklaras målet vilande i väntan på läkarundersökning och skrivs sedan av.

Margit avlider av tbc den 15 september 1943, mindre än ett halvår efter händelserna på Grev Turegatan.

Av hänsyn till anhöriga har vi valt att inte publicera kvinnornas efternamn.

Visa merVisa mindre