Ingen fara – det är bara svensk kultur. Razak Aboud, författare och poet i Tumba, har skrivit en bok för nyanlända. ”Jag vill att folk ska slippa hamna i konflikter i onödan” Foto: Claudio Britos

"Du är i Sverige nu, kompis". Så undviker du onödiga kulturkrockar

Är tanten på bussen rasist för att hon inte vill prata med dig? De flesta kulturkrockar är rena missförstånd, menar Razak Aboud, som skrivit en guidebok för nyanlända.

  • Publicerad 17:13, 6 maj 2018

”Det här är Sverige, kompis, och inte Irak, Syrien eller något annat land”. Razak Aboud går rakt på sak i sin lilla bok ”Hitta hem. Tankar om svensk kultur – en hälsing till nyanlända”, som gavs ut på Mångkulturellt center i Botkyrka för två år sedan.

I några korta avsnitt på svenska och arabiska sammanfattar han erfarenheterna från sina 26 år som komvuxlärarassistent, arbetsförmedlare och arbetskonsulent.

– Jag är ingen advokat för svensk kultur. Jag vill bara att folk ska slippa få samma problem som jag hamnade i i början, säger han.

De senaste årens stora flyktinginvandring har gjort frågan extra aktuell, framhåller Razak. Det finns så mycket i den svenska kulturen – ord, blickar, tonfall och gester – som lätt kan misstolkas och leda till konflikter om man inte pratar och förklarar från början.

– Man lär sig fylla i blanketter. Men allt det andra, det verkar vara för känsligt. Få vill lyssna.

Minst 90 procent av alla kulturkrockar bygger på missförstånd, menar Razak.

– Det kan vara enkla grejer som att man ska titta sin lärare i ögonen när hon pratar. I början tittade jag alltid i golvet, av respekt. Men hon trodde att jag tyckte allt hon sa var ointressant.

Tips för vardagslivet

I sin bok tipsar Razak om oskrivna vardagsregler: varför man inte ska tränga sig i busskön, inte prata politik vid fikabordet eller tro att svenskar är rasister bara för att de vill sitta i fred.

Men han går också igenom allvarliga ämnen som kvinnors lika rättigheter och att man inte får slå barn.

Hur man pratar på bussen och våld i hemmet är väl ändå olika saker?

– Jo, men kan du inte acceptera de små grejerna, då accepterar du inte de andra heller. Som vi säger i Irak: det är de små sakerna som startar krig.

Razak Aboud berättar om chocken när han flyttade till norra Botkyrka 1996, efter att ha fått en bra introduktion till Sverige under sina första år i Lycksele och Söderhamn i Norrland.

– I Söderhamn var det så lugnt, här var det smällare och mopeder på gångvägarna, folk skrek när de pratade och var ute sent på nätterna. Mina egna barn, som bara kunde prata svenska, vågade inte gå ut själva de första sex månaderna, berättar han.

Sedan många år tillbaka bor Razak i ett radhus i Tumba. Barnen är nu vuxna och har klarat sig bra. Så fort han kunde flyttade han dem till skolor där fler av eleverna pratade bra svenska.

Razak har funderat mycket på segregationens följder.

– Många i de här stadsdelarna säger att de känner sig trygga. Men de fortsätter leva som i sitt gamla land. Jag hade grannar tidigare som slog sina barn. Och när jag sa emot blev det jag som stack ut. De tyckte att jag hade ”försvenskats”.

Razak berättar att han brukar säga till killar som bråkar på bussen – en kulturell grej, menar han, att killar från vissa länder ska visa sig tuffa: ”När ni håller på sådär, då växer SD”.

Finns det en risk att kraven på anpassning går för långt?

– Jag är inte rädd för att svenskar ska bli rasister. Den främlingsfientlighet som finns är det myndigheterna som skapar genom att inte ställa krav. Ett öppet samtal om kultur och kulturskillnader är det bästa sättet att motarbeta främlingsfientlighet, säger Razak Aboud.

Hanan har flyttat in i Tumbas modulhus

Omflyttning. Razak är uppvuxen i Irak men har också pluggat och bott i Bulgarien. Han kom till Sverige 1990.

Exempel på kulturkrockar ur Razaks bok

Läraren är inte okunnig eller lat för att hon ber dig jobba självständigt. Det är en genomtänkt pedagogik.

Man kommer inte och går hos varandra som vi gjorde i våra länder, utan planerar sitt umgänge i förväg.

Svenskar brukar inte vilja känna att de står i skuld till någon, oavsett om det gäller mat, cigaretter eller skjuts.

Barn i Sverige uppfostras till att bli självständiga individer, inte så auktoritärt som i många länder. Familjen har inget överhuvud, alla får vara med och bestämma.

Läs mer: ”Hitta hem. Tankar om svensk kultur – en hälsning till nyanlända” av Razak Aboud. Finns på bibliotek, på Mångkulturellt centrum eller på adlibris.com till exempel.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.