En timme mellan Tullinge strand och Tullinge centrum Foto: Claudio Britos

En timme i Tullinge: Bland berg och moppepojkar

Tullinge är mer än bara villor. BotkyrkaDirekts Claudio Britos gav sig ut för att hitta villaområdets själ.

  • Publicerad 15:47, 8 maj 2020

Foto: Claudio Britos

Kåkar i 90-talsanda

Klockan 13.30. Fåglarna kvittrar och det höga berget ramar in ett flertal villor längs med Tullingesjön. Villastaden som började växa fram redan i början av 1800-talet. Vid västra stranden finns ett antal villor som på ett tydligt sätt speglar det tidiga 1900-talets villaideal.

Foto: Claudio Britos

Strandpromenad med historia

Klockan 13.45. Längs med stranden har du flera mindre vägar att välja mellan som antingen tar dig runt sjön eller upp mot Tullinge kyrka. Vid kyrkan hittar man även Tullinge gård och gatan som är uppkallad efter gårdens första ägare Johan Adler Salvius, diplomaten som företrädde Sverige vid de förhandlingar som avslutade det trettioåriga kriget.

Foto: Claudio Britos

Moppepojkar

Klockan 14.30. Vid Tullinge centrums parkering sitter moppepojken Tommy (som egentligen heter något annat) och väntar på sin kompis. Han har precis köpt sin nya moped som nu är full med klistermärken.
– Att åka moped är en kultur. Vi åker runt, meckar med moppen och har kul med vänner. Vi är inga elaka typer, och pratar med alla som vill prata med oss, säger han innan han gasar iväg.

Foto: Claudio Britos

Höghöjds-häng

Klockan 14.20. "Vänster fot, höger hand, kom igen. Jag har dig", ropar Kevin Yachnin till sin brorsa Oscar som klättrar vid Örnberget. De båda jobbar heltid och fick lite tid över och valde eftermiddagsklättring.

Foto: Claudio Britos

Mjauuu

Klockan 14.00. Folkhälsomyndigheten har som vanligt en av sina dagliga presskonferenser. Samtidigt möter jag en svart katt vid Tullinge kyrka. Skygg som den är springer den hem mot villan.

Foto: Claudio Britos

Tullingebo sedan 1985

Klockan 14.05. "Katten Morgan är lite skygg", säger 78-årige Roger Fernström och stänger av den högljudda radion som spelas i bakgrunden.

"Jag och min fru flyttade ut hit för 35 år sedan, med två av våra goda vänner. Då var det bara en stor grön tomt."

Under coronatiden fortsätter han måla sin konst. I dag bygger han en pergola för sina blommor. "Det brukar ju hända att man lyssnar på dödens nyheter vid klockan två", säger han och fortsätter med bygget.