Gunnar Ståhl och Elin Ekeroth Kjellgren visar hur tillverkningen av vattenmärkt sedelpapper gick till när tidningen hälsar på 2013. Råvaran bestod bland annat av gamla kläder och lakan som malts ner. Foto: Arkivfoto: Johannes Liljesson

Falska sedlar – en bra affär på Tumba bruk

Pengaförfalskning, dödshot och en holländare försedd med vassa ­knivar. Det är några av de bärande bitarna i berättelsen om ett av världens äldsta sedelbruk. På Tumba bruksmuseum skildras hela historien som tar sin början för 250 år sedan.

  • Publicerad 15:16, 14 maj 2018

Detta reportage publicerades ursprungligen i Södra Sidan/BotkyrkaDirekt i oktober 2013.

En bit utanför Tumba ligger Sveriges enda sedeltillverkare. Här kan man titta in i museet, se hur arbetarna som levde på bruket hade det förr och hur gamla kläder förvandlades till pengar. Intendenten Elin Ekeroth Kjellgren visar runt. På frågan om vilka valutor som trycks på bruket i dag, är svaret kort.
– Det får jag inte berätta. 

Tumba bruks sedeltryckeri läggs ner – 170 varslas

Skulle hindra industrispionage

Hemlighetsmakeri har alltid omgärdat Tumba bruk. Det var bland annat därför som det placerades så pass avsides från Stockholm när det grundades 1755. Obehöriga skulle hållas på avstånd för att försvåra industrispionage. 

För historien om sedelpapperstillverkningen i Botkyrka tar sin början i en tid av omfattande sedelförfalskande. Pappret som svenska sedlar trycktes på importerades från Holland, men delar av beställningarna försvann oförklarligt på vägen.

Lösningen blev att svenska staten beslutade att starta sin egen tillverkning i Tumba. För säkerhets skull var de första sedelpapprena försedda med en finstilt varning: ”Den som denna sedel efterapar skal warda hängd”.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Ett eget litet samhälle växte fram runt Tumbas pappersbruk med tiden, med bland annat eget brandförsvar och bibliotek. På 70-talet flyttades sedeltryckeriet hit. Foto: Johannes Liljeson

Tillverkningen av sedelpapper krävde stor hantverkskicklighet. Vikten på en sedel fick inte avvika mer än två procent. Foto: Arkivfoto: Johannes Liljeson

Gjorde papper av lump

I Röda magasinet, en av de gamla byggnaderna på bruksområdet, kan man få en inblick hur tillverkning gick till för 250 år sedan. Pappersmästaren Gunnar Ståhl demonstrerar ”holländaren”, en maskin som när den kom på 1680-talet revolutionerade papperstillverkningen. Med roterande knivar hackade den lump, råvaran vid papperstillverkningen.
– Innan gjorde man det med stampverk och mortlar. Det var ett tungt jobb, säger Gunnar Ståhl.

Här kan besökare också prova på att göra papper med vattenmärkning, med samma teknik som användes på 1700-talet.

I det intilliggande gamla Oxhuset finns bland annat svensk sedelhistoria representerad. Olika säkerhetsdetaljer för att garantera sedlars äkthet avslöjas, såsom vattenmärkning, invävda silvertrådar och mikrotext, liksom modernare märkningar som fluorescerande tryck och hologram.

Elin Ekeroth Kjellgren påpekar att det som var orsaken till att bruket grundandes –de falska sedlarna – också är en av orsakerna till att man under 250 år oavbrutet har fortsatt tillverkningen.

– Hade det inte fortsatt att finnas förfalskare hade det inte fortsatt att finnas något Tumba bruk.

Bruket hade en egen skola när det begav sig. På övervåningen i huset Kölnan finns lärarinnas bostad och ett klassrum återskapat. Foto: Arkivfoto: Johannes Liljeson

Tre holländska bröder sätter sina liv på spel för att ta sedeltillverkningens yrkeshemligheter till Sverige. Två lyckas ta sig hela vägen till Tumba bruk. Den tredje brodern tvingas gå sin död till mötes. Så inleds en era av sedelpapperstillverkning i Botkyrka.

Erasmus, Casper och Jan Mülder var deras namn. De var pappersmakare i den lilla staden Zaandam och satt på ett eftertraktat kunnande som saknades i Sverige: konsten att framställa sedelpapper. 
Holländarna var världsledande inom hantverket, och därmed i högsta grad måna om att hålla den åtrådda kunskapen hemlig. Den som förde kunnandet utanför landets gränser straffades ytterst hårt. Men Sverige hade en plan för att komma över de väl bevarade holländska skråhemligheterna.

Dömdes till straffarbete

Året var 1755 då den 90-årige svenske ministern i Holland fick det riskfyllda uppdraget att rekrytera en yrkesmästare till det nya bruket i Tumba. Genom stor diskretion och försiktighet kom han i kontakt med bröderna Jan och Erasmus Mülder, som lockades av den oerhört höga lönen och de generösa förmånerna.

Men Jan greps snart och ställdes inför rätta. Han lyckades inte stå emot frestelsen att låta berätta om den ärofyllda befattning han erbjudits i Sverige. Han dömdes till 16 års straffarbete, men överlevde bara 48 dygn i fångenskap.

Smugglades ut förklädd till bonde

För Erasmus gick det bättre. Han lyckades bli utsmugglad ur landet, förklädd till en sjuk och skröplig bonde. Väl i Sverige satte han fart på bruket, och efter ett år kom brodern Casper efter med sin familj.

1780 dog Erasmus. Under sina dryga två decennier i Sverige fick han se ett mindre samhälle växa fram runt bruket, med bland annat skolundervisning för arbetarnas barn, apotek, handelsbod, sjukstuga och värdshus. 
 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.