Veikko Gröhn har jobbat med filmframkallning stora delar av sitt liv. Han har har ett av de sista framkallningslabben i Stockholm. Foto: Mikael Andersson

"F*ck digital" – hos Veikko på Södermalm är det analoga bilder som gäller

Veikko Gröhn har ingenting emot digital fotografering – men han älskar analoga bilder. Sedan snart 20 år är han stans "go-to guy" för dem i behov av ett fotolabb.

  • Publicerad 16:26, 18 okt 2016

Han grät när han såg bilderna på sig själv när han som litet barn badade i en diskho. Det var magic, alltså

"Jag är ju en av de få som håller på fortfarande, det är bara att konstatera. Den här typen av bilder är inte riktigt lika populära som en gång i tiden, men det är fortfarande analogt som gäller för många fotografer. Framförallt de som sysslar med storformat-fotografi. I det här labbet är det bara analogt foto som gäller, även om det händer att jag scannar in lite digitalt då och då. På den här affischen står det "F*ck digital", men det är mest en gimmick inför en fotoloppis som jag ska vara med på i morgon. Folk ställer upp bord och säljer film och andra fotoprylar. Analogt foto är som en slags lucköppning som inte det digitala kan erbjuda. Varje gång du framkallar en rulle så vet du inte riktigt vad som ska dyka upp.

Jag kallar mig inte för fotograf utan jag är en labbgubbe helt enkelt, eller labbråtta som jag brukar säga. De konstnärliga fotoambitionerna tappade jag för många år sen. Sedan jag öppnade eget labb här 1997 har yrkesverksamma fotografer och konstnärer kommit hit i mängder därför att ingen slår mig på fingrarna när det kommer till att framkalla bilder. Och det säger jag trots att jag inte gillar att framhålla mig själv.

När vi öppnade så hade vi öppet sju dagar i veckan dygnet runt. Det är jag ganska säker på att vi var unika med i hela världen. Jag funderade faktiskt på att slänga bort nyckeln men sansade mig när jag kom på att jag ville vara ledig på julafton. Runt 2001 började det märkas av att det digitala tog över allt mer. Framförallt eftersom svenska medier var så snabba att börja med det. Innan dess så servade jag fotografer till alla de stora svenska tidningarna. Det var ofta fotografer som kom in riktigt sent på kvällen eller mitt i natten eftersom de visste att jag höll öppet.

Sammantaget så är det alla fantastiska människor jag har träffat genom åren och fortfarande träffar som gjort det här jobbet värt besväret. Häromdagen var en kille inne med en filmrulle från 1966 och undrade om den gick att framkalla. Och det gick! Han grät när han såg bilderna på sig själv när han som litet barn badade i en diskho. Det var magic, alltså."

Veikko Gröhn, har jobbat med filmframkallning stora delar av sitt liv. Har har ett av dom sista framkallningslabbet i stockholm, team framkallning. Foto: Mikael Andersson

Team Framkallning

Maria Prästgårdsgata 12

Veikko Gröhn har jobbat med filmframkallning stora delar av sitt liv. Han har har ett av de sista framkallningslabben i Stockholm. Foto: Mikael Andersson

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.