Fem stockholmare om livet under coronakrisen

Många jobbar hemifrån, andra har inte längre ett jobb att gå till eller får inte ta emot besök. Coronaviruset påverkar oss alla, och vi har pratat med några av alla dem som fått ställa om vardagen till följd av covid-19.

  • Publicerad 15:09, 27 mar 2020

Bernt Andersson, 94, hälsar på hustrun Barbro, 92, på övervåningen på äldreboendet i Fresta där de båda bor. Foto: Privat

Bernt Andersson, 94, bor på ett äldreboende i Fresta, Upplands Väsby.

Namn: Bernt Andersson

Ålder: 94 år.

Ort: Väsby

Dagar i karantän: Sedan 10 mars.

Känslotillstånd: Tillfreds.

"Jag vaknar vid sjutiden i mitt fina, ljusa rum på äldreboendet i Fresta. Utanför fönstret har jag en stor trädgård med flera björkar. Det är precis som att bo i villa.

Jag börjar med att sparka lite med benen för att få i gång knäna. Det är knäna som närmar sig 95, själv känner jag mig som 70. Sedan blir det ostsmörgås och svart kaffe. Vi har en lång korridor där jag brukar gå med käppar för att få lite motion.

Sedan sätter jag mig vid datorn som min dotter ordnat åt mig. Släktforskning är mitt stora intresse. Jag läser även, helst historiska böcker.

Efter lunch går jag upp till min fru på demensvåningen. Vi dricker kaffe i några timmar. Vi har varit gifta i 72 år.

Vi får inte ta emot besök nu. Jag tycker det går bra, jag har allt här och det finns mycket aktiviteter. Och personalen tar väl hand om oss. Jag kan även gå ut i trädgården.

Min dotter kommer med det jag behöver och lämnar det till personalen. Vi kan se varandra genom glasrutan och prata i telefon samtidigt.

Jag känner mig inte instängd, jag ser det som att vi är skyddade. Det gäller att vara positiv."

Berättat för: Charlotte Arwedsson

Julia Fransson, har blivit uppsagd från sitt nya jobb. Foto: Privat

Julia Fransson, 19, blev uppsagd från sitt nya jobb.

Namn: Julia Fransson

Ålder: 19 år.

Ort: Hässelby strand

Dagar utan jobb: Sedan 18 mars.

Känslotillstånd: "Tom. Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Även om det inte är mitt fel så känns det tomt."

"Jag jobbade på Pressbyrån i Vällingby centrum tills för några dagar sedan. Jag har bara jobbat där i fem veckor så jag var fortfarande provanställd. Häromdagen ringde chefen mig och sa att hon var tvungen att säga upp mig för att de med fast anställning inte får så många timmar som de ska. Det är jag och två till som också var provanställda som måste sluta.

Att jag blev uppsagd är ju väldigt förståeligt men det känns surt ändå. Jag känner mig tom inombords, även om jag vet att det inte är mitt fel. Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. I stunden när min chef ringde kände jag mig lugnare än jag gör nu.

Det är svårt att vara ungdom i dagens samhälle. Jag gick ut gymnasiet förra året och har velat jobba efter det. Nu kollar jag efter jobb på stora mataffärer och hoppas få in en fot där.

De kommande dagarna ska jag fortsätta leta jobb, träffa släktingar och prata med folk i min närhet. Det kanske kan leda till något."

Berättat för: Anne Lichtenstein

Hélen Bjurberg, sjuksköterska på 1177. Foto: Helén Bjurberg

Helén Bjurberg, 47, jobbar som sjuksköterska i växeln på 1177.

Namn: Helén Bjurberg

Ålder: 47 år

Ort: Stenhamra

Dagar i 1177-växeln: Sedan 14 mars.

Känslotillstånd: "Lugn. Jag är inte rädd för viruset och jag hoppas jag kan förmedla det lugnet till de som ringer. Det som bekymrar mig mest är hur det påverkar samhället."

”Jag sitter i rådgivningen på 1177, på en coronalinje. Massor av folk ringer in och det är kö hela tiden. Det är ingen tvekan om att jag behövs och det känns skönt att kunna göra något.

Det är tydligt för oss som svarar att många fortfarande inte förstått hur man kan skydda sig själv och andra. Man kan tycka att det svämmar över med information, men allt tycks hittills ha varit riktad på samma sätt och då är det vissa grupper som helt missar den.

Den vanligaste frågan jag får är ”har jag corona?”.

Många ringer vid minsta lilla symtom och för sådant de aldrig hade ringt till 1177 för tidigare. Ibland kan de bli frustrerade när jag inte kan svara på om det är coronaviruset eller ett vanligt förkylningsvirus de drabbats av.

Men om jag tar mig tid att förklara så brukar de förstå att samma saker som tidigare fortfarande gäller: Är man sjuk ska man vara hemma, oavsett vilket virus man har. Det är först om symtomen blir allvarliga som man behöver söka vård. När de förstår det blir de flesta lugna."

Berättat för: Lisa Halldén

Hemma. Axel Lund från Åva gymnasium pluggar hemma. Foto: Axel Lund

Gymnasieeleven Axel Lund pluggar hemma nu när skolan har undervisning på distans.

Namn: Axel Lund

Ålder: 18 år.

Ort: Täby (Åva gymnasium).

Dagar med plugg hemma: Över tre veckor.

Känslotillstånd: Lugn men ändå orolig över hur det kommer att påverka skolan i stort och betygen.

"Jag går upp vid halv sju på morgonen samtidigt som mina föräldrar åker till jobbet. Sen äter jag frukost och lyssnar på musik, idag blev det Mr. Blue Sky med Electric Light Orchestra. Sen så förbereder mig och väntar på att lektionen ska börja.

Jag var krasslig efter sportlovet så jag har varit hemma mer än tre veckor nu så jag börjar komma in i det. Men eftersom man inte går ut så går dagarna in i varandra.

Lektionerna är kortare nu då vi gör dem på distans. Men det är skönt att ha videosamtal, man känner sig inte lika ensam då. Vi skämtar mycket för att få distans till allt.

Nu i morse fick vi reda på att vi inte kommer att ha våra slutprov, "final exams". De är en stor grund till våra slutbetyg och vanligtvis gör vi inget annat än dem i maj. Många klasskamrater hör av sig och är oroliga över betygen då jag är ordförande för elevkåren.

Efter skolan går jag in i ett röstsamtal på discord. Den största delen av mina vänner är där. Jag tror det är lättare för vår generation, det blir inte en så stor övergång som för andra."

Berättat för: Maria Svensson

Anders Arnerlöf jobbar hemifrån. Foto: Jenny Arnelöf

Anders Arnerlöf jobbar hemma på Färingsö.

Namn: Anders Arnerlöf

Ålder: 52 år.

Ort: Färentuna

Dagar i karantän: Kontoret stängde 15 mars.

Känslotillstånd: Gott mod. Man drar sitt strå till stacken genom att hålla sig hemma.

"Jag jobbar som projektinköpare på Siemens i Solna och vårt kontor stängde förra söndagen efter att det upptäckts coronasmitta i huset.

Vi tar alla möten på telefon eller video och vi har bra bredband hemma, så det funkar fint. Jobbet är egentligen det samma.

Nackdelen är att man inte träffar kollegorna över en kopp kaffe och det blir mycket mindre socialt umgänge.

Det stora fördelen med att jobba hemifrån är all tid jag sparar. Utan restiden till jobbet kan jag börja jobba en timme tidigare och kan ta en promenad på lunchen.

Nu är det lite speciellt eftersom tempot gått ner generellt. Det är mycket färre mejl och jag märker att jag har mer tid i kalendern.

Det är också väldigt tidseffektivt att skippa de fysiska mötena. Jag tror inte att affärsresandet kommer återvända till den gamla nivån när den här situationen är över. Jag tror de flesta av oss har blivit bättre på att jobba med moderna redskap och upptäckt att det går bra utan att vi åker till varandra. Och det är ju jättepositivt ur ett klimatperspektiv."

Berättat för: Lisa Halldén