Snäv mall. Det finns lite utrymme att berätta om Fittja utanför den stereotypa bilden menar Ricard Estay, till höger. ”Den egna berättelsen är ingen självklarhet här ute”. Foto: Claudio Britos

Fittja i centrum när konsthallen öppnar

Botkyrka konsthall inviger sina nya lokaler i helgen. Första utställningen heter Härifrån och handlar om att höra hemma – och om att vara på väg någonstans.

  • Publicerad 18:12, 16 maj 2019

Norra Botkyrka som plats är temat för första utställningen i den nybyggda Botkyrka konsthall. Det handlar, bland annat, om att leva i exil, att hitta hem och att längta bort och tillbaka, samtidigt.

– När man har föräldrar från andra länder hittar man ofta en identitet i platsen som finns närmast. Men det är komplext när de inte alltid är den bästa platsen att växa upp på på grund av samhällets ojämlikheter. Det är den ambivalensen, att vilja vara kvar och vilja flytta därifrån, som jag försöker bearbeta genom konsten, berättar Emma Dominguez.

Hon är uppvuxen i Fittja och i Alby, men flyttade härifrån för fyra år sedan. Hennes videoinstallation handlar om hennes mammas upplevelser av att leva i exil i Sverige, om henne själv och hur exilens trauman påverkat henne.

Att få ställa ut i Fittja är en dröm, säger hon.

PLATS. Emma Dominguez har gjort ett videoverk om exil och upplevelsen av att lämna den plats som format en. Foto: Maryam Dinar

– Jag är så glad att få ställa ut här. Jag tycker det är viktigt att folk kan känna igen sig i konsten som visas här.

Fittja finns också i fotografen Ricard Estays bilder som han ställer ut i konsthallen. Några är tagna för flera år sedan, andra är nya, och alla har människorna i Fittja i fokus.

– Jag har utgått från mina minnen. Det är människor jag minns och som är del av min historia, och den kan ingen ta ifrån mig. Jag har drivits av att få berätta min egen historia, även om jag är från en plats som är laddad på olika sätt, säger han.

När han själv växte upp gav Fittja honom och hans vänner en stark identitet att samlas kring.

– Min pappa var exilchilenare och levde hela livet i limbo mellan Chile och Sverige. Här finns många historier om folk som lever konstant i sådana limbon. Det gör Fittja till en speciell plats.

Allt finns i Fittja

Att det finns problem i Fittja har inte med platsen att göra, menar han. Här finns sorgen och lyckan och allt däremellan, precis som på alla platser. Men i Fittja blir problemen synonyma med platsen på ett sätt som de inte blir i innerstan, menar Ricard.

– Medborgarplatsen är till exempel den mest våldsdrabbade platsen i Stockholm, men det är inte folk som bor på Söder som får ta den tyngden att bära, säger han.

Patricia Palma som är Fittjabo och kommunikatör på konsthallen är glad över att det här är den första utställningen efter flytten från Tumba. Mediabilden av Fittja som problemtyngd förort behöver nyanseras, menar hon.

– När jag växte upp här påverkades vi mycket av hur andra såg på oss och vad andra sa om oss. Det känns så viktigt att visa andra bilder och berättelser, framför allt för yngre och kommande generationer av Fittjabor.

Nya bibblan i Fittja likställer alla språk

De ställer ut i första utställningen:

Emma Dominguez – videoverket ”Exil”.

Ricard Estay – fotoinstallation och bok ”En gång i betongen”.

Juanma González – teckningen ”Urban Fabric".

Rudy Loewe – väggmålningen ”På den här platsen” 

They Are Here – installationen ”Välkommen”.