BOKAKTUELL. Både Stefan Lindberg och Fridhemsplan spelar viktiga roller i hans nya roman. Vi bad honom guida oss till hans guldkorn i området. Foto: Claudio Britos

Författaren om sitt Fridhemsplan: ”Någonting är bortom räddning”

Författaren Stefan Lindberg hyllar det fula och obegripligt omysiga i hjärtat av Kungsholmen. Här utspelar sig till stor del den nyutgivna romanen Splendor. Vi bad honom visa oss några av sina guldkorn i området.

  • Publicerad 19:22, 9 feb 2020

Även om de ibland försöker, senast med en lyxig köttbutik, så biter inte gentrifiering på Fridhemsplan. Stadsdelen är ambivalent och tillåter alla sorters människor och klasser att vistas här, enligt författaren Stefan Lindberg. 

– Jag förstår mig inte på Kungsholmen. Det finns rika bostadsägare vid vattnet, billiga hotellkedjor och här uppe vid ”lilla plattan” är det råare. Men det är också vad som gör det härligt, säger han. 

Stefan flyttade till Stockholm för snart 25 år sedan för att kunna bli anonym.

– Men Stockholm är ju på sina ställen så mysigt att man kräks och många områden påminner om Alingsås. På Söder hejar man armen ur led, men här på Fridhemsplan har jag hittat en frizon, berättar han. 

Fridhemsplan slår även andra stadsdelar vad gäller ”folkspaning” och att prata med främlingar. 

– Eftersom platsen är så omysig i sig måste mysigheten uppstå mellan människor. Det gör att folk pratar med varandra här. Att så många passerar gör också platsen optimal för att titta på folk och försöka ta sig in i andras själar. ”Vad tänker den, var ska dem, gillar han havregrynsgröt”. Mina romangestalter arbetas ofta fram på det sättet, säger Stefan Lindberg. 

Här nedan guidar Stefan till sina guldkorn vid Fridhemsplan:

Foto: Claudio Britos

Bänken vid Fridhemsplan:

– Här sitter författaren Stefan när han befinner sig som djupast ner, när Splendor fångat in honom med sin kraft och påverkan. För på den här bänken sitter man nog bara när man är paj eller 150 år gammal. Eller? Jag menar vad finns det att se? Inte ett skit. Papperskorgen där borta är också av avgörande betydelse i romanen.

Foto: Claudio Britos

Hirschenkeller:

– Lite av mitt andra vardagsrum. Personalen vet vad jag heter i förnamn och en kväll fick jag spela hur många Kentlåtar jag ville. När dagledighetskommittéen gasat bort på sina rullatorer vid fyratiden och kvällen tar vid fylls stället av människor av alla sorter och färger, sjuksköterskegäng från Västerort, KTH-studenter, stammisar och norrländska handelsresande. En gång vid jul satt halva ICA-personalen i tomteluvor vid ett bord längst in. De hade haft på sig dem på arbetstid och sen vägrade eller glömde de att ta av sig dem (oklart vilket) när de gick på krogen efter jobbet.

Hur ofta är du här? 

– Kanske en-två-tre gånger i veckan…skriv två!

Foto: Claudio Britos

Judiska begravningsplatsen:
– Finns ju två stycken, men den på Kronobergsgatan är liksom ”min”. Det är den enda platsen innanför tullarna som är verkligt lugn, tycker jag. Det råder liksom en uråldrig frid här, man kan inte köpa något och ingen som lever nu har träffat någon av dem som ligger begravda här (platsen slutade användas i mitten av artonhundratalet). Ett stycke svensk och judisk historia mitt i stadsbruset!

Foto: Claudio Britos

Kronobergsparken, längst upp:
– Hit går jag alltid när det inte går att skriva. Tar en okynnescigarett och tittar in över stan, ser de pastellupplysta Hötorgsskraporna om sommaren, de avlövade träden om hösten. En avgörande passage i Splendor utspelar sig just här.

Foto: Claudio Britos

Trafikkorsningen:
– Jag tror liksom inte på Fridhemsplan som något framtida fikamysmecka precis, någonting är bortom räddning. Men vi fikar här ändå, för vi bor här. I övrigt är det bara en... trafikplats. Och det är ju så med platser att de liksom struntar i oss, de är bara vad vi fyller dem med, de känslor vi känt när vi befunnit oss där.

– Länge såg jag en kvinna som jag var kär i stå vid rödljusen där och vänta, fast hon för längesen var försvunnen, som en skulptur av mörker. Hon stod som hon gjorde en gång när vi precis hade träffats, som på en ö i trafiken, på väg hem, omgiven av nattljus. Men nu är det mest bara en korsning igen. När jag ser den nu tänker jag på... min sons förmåga att räkna ut exakt när det blir grönt. Jag har försökt fatta hur han gör, han tar det på sekunden när, men jag lyckas inte.

Andra platser värda att nämna enligt Stefan är:

McDonalds 

”Klockan 04.30 en lördagsmorgon är det en sorts samlingsplats för alla som blivit över eller inte hittat någon.”

”Ryska militärklädbutiken”

”Den var så fin! Man kunde fynda så snygga grejer där och det kändes alltid lite förbjudet att gå omkring nere i den där källaren.”

Fridhemsgatan

”Är det en gata ens? Kan man ta bort den? Och det här psyksjuka huset? Riv det eller bygg ngt värdigt, alltså det längst mot själva Fridhemsplan.”

Stefan Lindberg

Aktuell med boken romanen Splendor, hans sjätte skönlitterära bok sedan debuten 1998. En berättelse om den ibland fiktive ibland verklighetsförankrade författaren Stefan Lindberg som på en uteservering möter den mystiska och nästintill allvetande karaktären Splendor.

Bor, liksom gestalten Stefan Lindberg, på Drottningholmsgatan vid Fridhemsplan sedan fem år tillbaka. 

Jobbar som författare, folkhögskolelärare, kulturskribent för Expressen och har två hemliga projekt på gång under våren. 

Trivs annars med att vara i sommarstugan, plocka svamp, undvika löpning. 

Visa merVisa mindre