Coach. Alfred Johansson, från Enköping, är huvudtränare för AIK:s P17-lag. Foto: Fredrik Gustafsson

Från bänknötare i Nordia till tränare – i AIK

Alfred Johansson från Kolarvik insåg tidigt att det inte var som fotbollsspelare han skulle nå framgång. Men det var först långt senare han förstod att han kunde nå toppen inom fotbollen, från sidlinjen.

  • Publicerad 09:01, 26 apr 2019

– Går det sådär snabbt att skriva ett nationellt prov? frågar Alfred Johansson en av akademispelarna i entrén till Råsunda IP, med en uppläxande men varm ton i rösten. Alfred Johansson vet, av egen erfarenhet, att motivationen för skolarbetet kan tryta under ungdomsåren.

Spelaren svarar undvikande.

Den 29-årige Enköpingssonen Alfred Johansson är i dag en exceptionellt driven tränare i AIK:s ungdomsakademi. Han äter, sover och lever fotboll alla veckans dagar.

Han har ett tydligt mål och han vet hur han ska försöka nå dit.

Men Alfred har inte alltid varit lika självklar.

– Jag gick elprogrammet på Westerlundska och hade inte en aning om vad jag höll på med. Jag gick det mest för att syokonsulenten på skolan förklarade att det var lättast att få jobb som det efter skolan, berättar han.

– Jag hade bara fokus på det jag tyckte var kul: spela fotboll och retas på rasterna. Efter tre år blev jag i alla fall säker på att jag inte skulle arbeta med el. Så någonting gav det väl ändå, säger Alfred och skrattar till när han minns tillbaka.

Men något jobb måste man väl ha? Alfred och en kompis blev sugna på att ge byggnadsingenjörsyrket en chans, men de planerna avfärdades ganska snart. Sedan snöade han in på säljaryrket och praktiserade två veckor på ett lokalt fastighetsmäklarkontor i Enköping.

– Egentligen hade jag bara dollartecken för ögonen när jag famlade efter vad jag ville bli, berättar Alfred.

Vid sidan av yrkeskvalen har Alfred alltid haft fotbollen. Som tioåring började han i Fanna BK. Fyra år senare drog han på sig ESK-tröjan. Det blev två säsonger där.

– Jag var absolut inte tillräckligt bra för att ta mig vidare till laget som då spelade i pojkallsvenskan. Jag var för liten, för klen, och för rädd egentligen för att jobba hårt, säger han.

Ditåt. Alfred vill nå toppen. Han vill bli professionell tränare utomlands. Foto: Fredrik Gustafsson

Bänknötare i fyran

Alfreds främst a merit som spelare är ett par säsonger med IK Nordia i division 4.

– Där var jag mest bänknötare. Jag var aldrig någon bra fotbollspelare, konstaterar Alfred.

Han insåg tidigt att det inte var som fotbollsspelare han skulle slå igenom.

Han återvände till ESK. Men då som ungdomstränare, även om det var först långt senare han skulle förstå att just det beslutet skulle bli början på en karriär inom fotbollen.

Som 22-åring bytte Alfred Enköping mot Stockholm. Och ESK mot Djurgården.

– I samband med flytten hade jag bestämt mig för att utbilda mig till något fancy och tjäna en massa pengar och leva gott sen. Fotbollen tyckte jag fortfarande var jättekul, men det var en hobby vid sidan av.

När bestämde du dig för att satsa på tränaryrket?

– Jag gick en kurs som samtalsterapeut som Djurgården tillhandahöll. Vi diskuterade mycket under kurstillfällena och det blev ofta djupa samtal. Plötsligt slog det mig hur mycket jag gillade hela grejen.

Alfred pratade med en vän om sina tränarplaner. Vännen ställde en motfråga ”vad är det som hindrar dig från att satsa på tränaryrket?”.

Alfred hade en massa anledningar.

– Jag uppfostrades i ett arbetarhem i Kolarvik. Pengar och säkerhet var det viktigaste. Ge sig in i fotbollen? Det är ett nålsöga, och det finns inte några garantier att man kommer tjäna några pengar i över huvud taget.

Men han hade en säljarutbildning att falla tillbaka på och bestämde sig trots allt för att satsa på tränaryrket.

Han sökte till tränarprogrammet på Gymnastik och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Vid sidan av studierna hade sitt tränaruppdrag i Djurgården.

Foto: Fredrik Gustafsson

Tipsade om Köpenhamn

Så lunkade det på, i knappt ett år. Då kom Alfred till nästa vägskäl.

– En kollega i Djurgården som ett år tidigare hade flyttat till FC Köpenhamn hörde av sig. Han sa att det kanske fanns en öppning för mig därnere som akademitränare. Jag sökte tjänsten, säger han och tillägger:

– Det var läskigt. Jag satt återigen och hittade på anledningar till att inte ta steget. Jag hade nyligen flyttat till Stockholm, skulle jag flytta igen? Jag visste inte ens vart Ica låg därnere, och hur skulle jag göra om jag fick ett hål i tanden?

Till slut insåg han hur dåliga hans argument var.

– Efter det var det bara fantastiskt. Om steget från ESK till Djurgården var stort, så var klivet från Djurgården till FC Köpenhamn tre gånger så stort. Allt var extremt proffsigt, från faciliteter till träningsupplägg.

– Allt mitt fokus kunde jag lägga på att utvecklas som tränare. Jag fick också möjligheten att gå en tränarutbildning i Portugal under ett år. Vi hade föreläsare från den absoluta toppen inom världsfotbollen. Vi lärde oss allt från analys och ledarskap, till hur man bygger en egen spelidé. En dag hade vi José Mourinho som föreläsare. Han berättade om hur han hade förberett Manchester Uniteds Europa league-final mot Ajax.

Det är inte helt dumt att ha på CV:n?

– Jag har aldrig tänkt på att bygga cv. När jag var i ESK hade jag aldrig tanken på att gå vidare till en större klubb. Likadant kände jag i Djurgården. Väl i Köpenhamn tänkte jag ju absolut inte på att lämna, jag skulle ju träna U17 och U19 därnere. Det var målet, men sen hörde AIK av sig...

Headhuntad av AIK

Tre år blev det i Köpenhamn. Sedan ringde AIK och förklarade att de ville utveckla sin akademiverksamhet och att de ville ha Alfred med sig på den resan.

– Det blev tre fantastiska år i Köpenhamn, men det här gick inte att tacka nej till. Vara med och bidra till utvecklingen av en akademi i en av Sveriges största klubbar, som jag dessutom supportat sedan jag var barn.

Sedan ett drygt år tillbaka är Alfred huvudcoach för AIK:s P17-lag. Dessutom är han analysansvarig för hela pojkakademin. Varje match, och nästan varje träning, filmas och utvärderas.

Skoltröttheten finns det inga spår av längre. Nästan all vaken tid spenderas i analysrummet på Råsunda IP eller på någon av planerna på Skytteholms IP. Och på onsdagarna, när Alfred och hans tränarkollega Nils egentligen är lediga brukar han plugga upp kurser på GIH, han missade under åren i Danmark, eller så är han med A-laget, för att se och lära.

Han gör det inte för att AIK egentligen kräver det, utan för att han vill göra det, berättar han. Och för att han säger sig måste göra det, för att nå sitt mål – att bli en professionell tränare, gärna av internationell dignitet.

– Det står inte i mitt kontrakt att jag ska svara på sms från spelare på söndagskvällar, men det är ju min ambitionsnivå som gör att jag sitter och gör det, inget annat.

– Vår A-lagstränare Rikard Norling jobbar jämt. Om man är nöjd med att vara ungdomstränare, och bara jobba med det, behöver man inte jobba 24/7. Jag har högre ambitioner än att komma hit och stämpla tid och lyfta lön. Om jag ska kunna hävda mig på den nivån som Norling är på, då måste jag ju jobba lika hårt som han för att nå dit, säger Alfred avslutningsvis.

Försvarsmakten vill inte styra invandringsdebatten

Nyheter Psyopsförbandet i Enköping ska motverka vilseledande information. Det innebär inte att man styr den politiska debatten, menar stabschefen Magnus Hildebrandt. – Det görs med syftet att debatten ska...fredag 16/8 12:57

Pierre Schori pratar om kärnvapen i Grillby

Nyheter Tidigare toppdiplomaten Pierre Schori kommer till Grillby den 31 augusti. Han ska då hålla tal om klimatförändringar och kärnvapen.fredag 16/8 11:39