Per Gessle och Evert Taube är bara två i mängden av alla Leopolds celebra kunder. Foto: Mostphotos/Claudio Britos/Sjöhistoriska museet

Han känner musikeliten inifrån deras pianon

Utrustad med absolut gehör har Leopold Grandér tagit sig in under huven på musikeliten – från rökiga efterfester på Fasching med Monica Zetterlund till inspelningar med far och son Taube. 88 år gammal vill Pianostämmaren med stort P ännu inte lägga stämgaffeln på hyllan.

  • Publicerad 09:00, 19 jan 2019

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

– Du söker Pianostämmaren? Vänta lite...

Leopold Grandér lärde sig stämma pianon samma år som Sverige fick sitt första kvinnliga statsråd i Karin Kock, Kon-Tiki-expeditionen lämnade Perus kust och tv för första gången sändes i Sverige. Året var 1947 och Leopold var 17 år.

72 år senare har den idag 88-åriga Leopold ännu inte tappat suget efter den perfekta klangen. Så när hans fru Henny svarar i telefon är det ingen konstighet att hon kallar honom Pianostämmaren med stort P.

– Det är fortfarande roligt att jobba. Känslan av att lämna ett instrument som klingar snyggt, det är som att dricka ett glas kallt källvatten, säger Leopold när vi träffar honom över en kopp kaffe i villan i Segeltorp, där han och Henny bott sedan 80-talet.

Han har stämt Queens flygel, hjälpt Per Gessle köpa en av Björn Skifs, kallpratat med Monica Zetterlund och suttit med under Esbjörn Svenssons sista inspelning.

– Monica Zetterlund var sympatisk och lätt att ha att göra med. Vi pratade lite med varandra när jag stämt flygeln, berättar han.

Huddinges Skrotnisse har gjort avtryck i filmhistorien

Queen var outhärdliga

När han inte stötte ihop med Monica Z i samband med en av Hasse och Tages revyer så brukade han träffa henne på den klassiska jazzklubben Fasching, där han stämde flygeln på lördagsmorgnar. Lokalen var oftast inpyrd av cigarettrök och befolkades fortfarande av musikerna som klämde ut det sista av efterfesten.

Evert satt sig ner för att läsa. Det var dam-dam-dam liksom – han var första rapparen kan man säga. Sen stannade han opp helt plötsligt och ropade till Sven-Bertil: 'Var är toaletten? När det är kallt ute så pinkar man mycket!'

Värre var det att stämma Queens flygel inför deras spelning på Hovet 1977.

– När jag kom in i lokalen repade dom fortfarande. Högtalarna gick från scengolvet till taket. Ljudnivån var outhärdlig, så jag väntade utanför tills dom repat klart.

Hade tydligen absolut gehör

Pianonörden Leopold föddes när hans litauiska mamma och balalajkaspelande polska pappa tog hem ett piano till hemmet i Johanneshov. Ungefär samtidigt hittade han till ungdomsgården i Blåsut där de hade ett piano och en inlånad student från musikhögskolan som lärde ut gratis.

Han började spela dixielandjazz och tre år senare fick han av en konsertpianist veta att han har absolut gehör. Men att spela piano var aldrig något för honom.

♪♬ Lasse och Berra hade en mack ihop ♪♬

– Jag var intresserad av själva pianot, hur det funkade. Jag plockade isär instrumentet hemma, till mina föräldrars förskräckelse.

Så när han fyllde 17 började han studera till pianotekniker. Sedan har han jobbat på Fasching, skivbolaget EMI, på Sveriges Radio och utbildat sig vidare på flygelmeckat Steinway & sons i Hamburg. Sedan slutet på 50-talet har han haft sitt egna företag och fått besöka en mängd pianisters hem.

Jag hade stämt upp pianot inför inspelningarna och när jag kom dit dagen efter så hade han slagit sönder pianot med en brandyxa

Klädde sig som präst och rökte pipa

Söderkis som han är drar ut på e:t när han berättar historien om den excentriska tonsättaren Claude Allgén från Teeby.

– Han bodde ute i Täby och han hade inga inkomster, socialen betalade stämningarna åt honom. När han hade skrivit sin musik så liftade han in till stan för att lämna verken till Stim. Han hade konverterat till katolicismen och gick hela tiden klädd som präst och rökte pipa med tobak från upphittade fimpar.

Det var inte den enda excentrikern han stötte på. Vid ett tillfälle stämde han ett piano åt Karl-Erik Welin som bland annat gjort sig känd för att ha sågat sönder ett piano med motorsåg på Moderna Museet.

– Jag hade stämt upp pianot inför inspelningarna och när jag kom dit dagen efter så hade han slagit sönder pianot med en brandyxa, berättar han och fortsätter in på nästa anekdot.

Leopold gav sig in i yrket i exakt rätt tid. På 50- och 60-talen, berättar han, fanns det fyra, fem pianohandlare i varje stadsdel.

– Det var som det är i Kina idag. Det är status att ha piano, så där ska varje familj ha ett. Så var det på 50- och 60-talen här, det fanns hur mycket jobb som helst för en pianostämmare. 

Leopold Grandér om mötet med Evert Taube:

"Det var Ulf Björlin och Sven-Bertil Taube som stod för musiken och Evert Taube skulle läsa Kinesiska muren. De skulle fira Everts 80-årsjubileum. Det var en februaridag och 18 minus ute. Och så har de cemballo och den håller inte stämningen om det inte är varmt. Så då fick jag sitta med under inspelningen och gå ut under pausen för att stämma.

Evert satt sig ner för att läsa. Det var dam-dam-dam liksom – han var första rapparen kan man säga. Sen stannade han opp helt plötsligt och ropade till Sven-Bertil: 'Var är toaletten? När det är kallt ute så pinkar man mycket!'

Så läste han vidare tam-tam-tam och sen ropade han igen på Sven-Bertil: 'Var är Astri?!'"