Inga rätt eller fel. På Lindeparken är det eleverna själva som bestämmer hur dansen ska gå. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Här är skolan som har dans för alla på schemat

Inga instruktioner. Inga bestämda danssteg. Men en massa dansglädje. På Lindeparkens gymnasiesärskola är alla elever numera dans­experter.

  • Publicerad 09:02, 23 okt 2019

Det är en torsdagseftermiddag på Lindeparkens gymnasiesärskola. Salen är nedsläckt, glittergardiner svajar från taket, projektorer visar filmklipp på väggarna och elektroniskt musik ömsom dunkar fram, ömsom smyger. Elever, personal och professionella dansare svävar, lunkar, vaggar, hoppar och står till – i takt och otakt till musiken.

– Vi är som mumier, skrattar eleven Johan Säfström.

Han sträcker ut armarna framför sig och går mumiegång över golvet. Några andra hakar på i ett mumiedanståg.

Här har alla elever dans på schemat i ett par veckor under hösten. Projektet heter Medverkande rörelser och är en vidareutveckling av ett tidigare projekt som koreografiföreningen c.off och Lindeparken haft på skolan.

– Det handlar om att utmana de generella normer som omgärdar den samtida dansen, förklarar Izabella Borzecka, verksamhetsledare.

– Oftast är det en person som är ledaren och visar de rätta dansstegen, men här är det helt annorlunda. Själva dansen skapas ihop, alla och ingen styr. Det finns inga verbala instruktioner som man måste ta till sig, inget rätt eller fel, fortsätter hon.

Dansglädje. På medverkande dans får både elever och lärare vara med. Här dansar Jonathan Wikman med en av sina pedagoger. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Glitterfest. Agnes Mickelin tyckte glitter­gardinerna var ett piggt inslag i dansen. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Eleverna på skolan har olika funktionsvariationer. Vissa har svårt att röra sig, andra att kommunicera med ord. Men när det ska dansas är det inga problem.

– Vi har lärt oss att inte ta något för givet. Att det som för en utomstående ser ut som att någon sitter passivt och tittar på kan egentligen vara att den personen deltar väldigt aktivt – på sitt sätt. Och det är det vi hoppas – att alla som är med kan upptäcka att de är experter på sina egna rörelser. Och att alla kan dansa, säger Izabella Borzecka.

Musikläraren Carina Hoijar märker hur dansen påverkar – även utanför danslektionerna.

– Eleverna får mer kontakt med varandra. En del av dem använder inte talet så mycket, men de blir bättre på att kommunicera med sin kropp och de blir mer självsäkra och vågar mer, även utanför skolan. De kanske har ett rörelsemönster som folk uppfattar som speciellt – men här inne blir det något fint, något vi andra lär oss och inspireras av, säger hon.

Dansen har rört sig i vågor över rummet hundra gånger och glittergardinerna ligger utspridda på golvet när musiken slutligen tystnar. Efter en vilopaus dukas fikat fram.

– Det var jättekul! Och allt glitter! Man blir glad och skrattar av dansen, säger Johan Säftström.

– Ja, det är fint att vara här, så roligt! Man får springa, hoppa, skratta och dansa, säger Calle Sundberg.

Är det svårt?

– Nej, det är inte svårt. Det här med dans, det är lätt.